Idag har jag tagit mig till Barcelona, själva resan gick hur smidigt som helst även om det började riktigt dåligt imorse. Jag var ute på morgonen innan jobbet för en sist kort provtur, 4 km blev det, allt gick kanon och det var inga konstigheter. Lite senare när jag är hemma och ska packa ner cykeln så lägger bakväxeln av. Den brummar och tuggar, men det går inte att växla upp. Ner går av någon anledning. Upp går om man puttar till den lite.

Paniken är total, växeln låter inte kry, jag kommer inte kunna fixa det där, vad gör man? Inser snabbt att ingen antagligen har en Di2 Ultegra long cage i lager, inser ännu snabbare att jag väl måste byta tillbaka till min 11-28-kassett och även panikköpa en ny short cage Di2 bakväxel.

Lastar in cykeln i bilen och åker mot CykelCity för felsökning, på vägen dit kommer jag på att Thomas som var med och cyklade Marmotte körde med en 32-kassett och Di2 Ultegra. Drar iväg ett meddelande bara för att fråga snällt om han vill låna ut sin bakväxel. Sen svarar dagens hjälte att “min bakväxel finns på CykelCity, du kan ta den, hälsa från mig bara“. Herregud, hur är det möjligt?

Vad oddsen är för det har jag ingen aning om men tack gode gud för det flytet. 30 minuter senare sitter bakväxeln på och allt fungerar som det ska!

Hjärtattack innan race:t har börjat!

Sen mot Barcelona, flyg, incheckning på hotellet där vi bor 3 nätter innan det drar igång på måndag morgon! Sen vi anlände så har jag redan hunnit tagit över mitt hotellrum totalt och ätit en jättegod ost-risotto. Jag satsar på risladdning och inte pastaladdning den här gången!

Men eftersom både cykelväska och andra väskor måste lämnas in till Haute Route-organisationen för direkttransport till målet (Biarritz) så måste ju allt packas upp och om.

Cykel uppackad och tvärrandig blå/vit-tröja i garderoben = check!

Jag satsar på något slags plastpåse-system för all näring som ska intas under veckans 7 etapper. En påse för varje dag, tror det kommer bli smidigt att packa upp ur väskan när man ska packa upp och ner i princip varje dag. Ju bättre ordning bland sakerna, desto enklare blir det.

På söndag när vi checkar in cykeln och hämtar nummerlappar m.m. så får vi en officiella “Haute Route travelbag” där man får förvara alla sina saker. Den väskan kommer sen stå och vänta på hotellen när man anländer efter varje etapp, mycket lyxigt. Man får även en ryggsäck som man lämnar vid startlinjen och får tillbaka direkt vid målgång, även det mycket lyxigt.

Fick bara med mig 4 par skor, det är åtminstone 2-3 för få..

Om bara 6 dagar kulminerar mitt deltagande i Team Crescent med årets höjdpunkt, Haute Route. Tiden flyger förbi, senaste året har verkligen gott i raketfart. Om bara 3 dagar sitter jag på ett hotell i Barcelona och väntar nervöst på starten 3 dagar senare.

I veckan har vi mottagit en 85 sidor lång “Race Roadbook”, där står ALLT vi behöver veta om loppet och alla etapper. Som om inte det var nog så kommer idag “Accommodation book” på bara(!) 40 sidor, där står allt om hotellen vi ska bo på. Jag menar verkligen ALLT när jag säger ALLT, alltifrån vilka hotell som har WiFi, vilka hotell som har restaurang, var närmaste matbutiker ligger, karta med start/mål/hotell m.m. utmärkt och så vidare.

Största överaskningen i “Race Roadbook” var att av loppets 500 platser har man bara lyckats locka 250(!) personer, vi är alltså inte fler. HERREGUD, ökar nervösfaktorn avsevärt. Det kommer verkligen inte gå att gömma sig någonstans. Dolomiterna och Alperna lockade i alla fall runt 450 personer styck. Men nu är det bara jag och 249 andra riktiga galningar.

Eftersom ingenting någonsin flyter hundra procent här i livet så är den sämsta nyheten att mina roomie och parhäst Simona drog på sig en spricka i lillatån för ungefär en vecka sedan. I helgen tog hon slutgiltigt beslut att det kommer inte fungera med HR i år.

Mest trist för henne såklart. I mitt lag på 8 personer är det nu jag och Niels som jag känner, sen är det massa andra svenska män och folk som känner folk och folk som gjort HR innan och sa jag att jag var med också? INGEN kommer cykla i mitt tempo av dessa personer, det hade Simona gjort, vi hade nog hållit jämna steg.

Vi hade även bokat boende ihop så eftersom det inte går att avboka (hon tog ingen avbokningsförsäkring) så betyder det åtminstone lyckligtvis för mig att jag inte behöver bo med någon okänd människa utan jag får ett dubbelrum helt för mig själv. Kanske är skönt? Trött Karro = osocial Karro. Det är i alla fall inte så mycket att göra utan parhäst, det är bara köra!

Haute Route Dolomiterna och Alperna som gått/går precis har bjudit på EXTREMT dåligt väder. En av dagarna i Dolomiterna klev 26(!!) personer av under en etapps första utförskörning på grund av vädret, det var regn, iskallt och dimmigt så sikten var tydligen obefintlig. Jag antar att folk inte vågade cykla vidare helt enkelt, låter helt bisarrt.

Jag kommer INTE synas i varken hjälmmössa eller gul regnjacka, det kan vi ju vara på det klara med. Jag kommer definitivt INTE packa med några långa benvärmare heller. Pyrenéerna kommer visa sig från sin bästa sida och bara bjuda på kanonväder, det har jag bestämt mig för.

Prognosen för Ripoll strax utanför Barcelona där starten går på måndag är just nu 25 grader och strålande sol så det bådar ju ändå för åtminstone EN dag med fint väder. Jag är optimistisk! Alla tre bergskedjorna kan ju inte bjuda på regn och 4-5 grader?

I senaste “Riders News Letter” från Haute Route, som skickas ut med jämna mellanrum, så presenterades servicen “Lanterne Rouge“. Loppets hjälte om ni frågar mig och antagligen min nya BFF.

Läs mer här!

Jag har läst tidigare att det finns “Lantern Rouge” på Haute Route, men jag trodde i ärlighetens namn att dom a, var ett gäng och a, inte cyklade ALLA TRE Haute Route efter varandra och c, cyklade med dom som ligger sist (inte med dom som ligger precis på gränsen för att klara “Cut Offen”).

Vilken hjälte liksom, verkligen, på riktigt på riktigt. Jag har ju personligen räknat med att ligga där nere bland de sista 10%. Loppet tar emot 500 personer, det är inte fullt, ifjol ställde 30 kvinnor upp (jag kan ju i ärlighetens namn inte jämföra mig med män i det här fallet) så det är inte så många jag har att jämföra mig med. Jag skulle lika gärna kunna bli sista kvinna i loppet, men jag hoppas så inte blir fallet men om det nu blir så, så vad gör det? Det är gamla cykelproffs, OS-medaljörer, bergsgetter m.m. som ställer upp, behöver man jämföra sig med dom? Nej!

På Marmotte, innan Garmin dog, hann jag köra ungefär 150 km (4000 höjdmeter) med 15 km/h i snitt. På Haute Route ligger “Cut Offen” på mellan 15-17 km/h beroende på svårighetsgrad på etappen. INGEN etapp är lika hård som Marmotte, inte i närheten sägs det. Jag borde ha ganska bra odds ändå att klara mig? I alla fall de flesta dagarna. Problemet om man ligger på gränsen hela tiden är väl att man inte har någon mariginal till dag 5-6-7 när man dessutom är riktigt trött i knopp+kropp!

Oavsett så tror jag att jag kommer se en del av Herr Fergus, förhoppningsvis om det sker så är det för att han cyklar bredvid mig och inte ifrån mig. Cyklar Fergus ifrån en så är man ju illa ute så det vill jag inte vara med om. Oavsett så känns det tryggt att åtminstone EN person planerar att röra sig i de undre regionerna rent tidsmässigt.

Det kommer bli bra det här! Vad kan gå fel liksom?