Col de la Madeleine och extrasnurr

Bah, återigen alldeles för dåligt med tid för att hinna skriva något vettigt. Nackdelen med att vara ute och cykla hela dagarna är att man inte hinner med så mycket annat. Idag tog vi i alla fall några bilar upp till toppen av Glandon.

Därifrån blev det cykel över (några bilar åkte med dock), sedan en tur uppför episka Col de la Madeleine, och sen en extrasväng för bara mig längst med Marmotte-banan. Den går ju över Glandon och sen tillbaka mot samma topp fast via Croix de Fer. Jag körde mot Croix de Fer, tänkte först ta första delen, Mollard som var 15 km klättring. Men efter halva stekheta klättringen så fick jag nog.

Fick ändå ihop 125 km och nära 3000 höjdmeter så jag har inget att klaga på alls. Ännu en stekhet dag, Franska myndigheterna varnar för värmebölja och uppmanar människor att stanna inne. Verkar vettigt att slita i bergen då.. .. . . men det kommer inte bli kallare på La Marmotte på lördag så det är nog bra att låta kroppen vänja sig vid hettan.

Bjuder på lite bilder så länge.. vad som händer imorgon får vi se… cykla blir det i alla fall och varmt kan vi definitivt räkna med att det blir, IGEN.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
DSC_0546-1 DSC_0636-1 DSC_0656-1 DSC_0698-1 DSC_0704-1 DSC_0739-1 DSC_0746-1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERADSC_0797-1 DSC_0799-1 DSC_0806-1 DSC_0821-1 OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det går inte att klaga på utsikten i alla fall, herregud vad vackert det är här! Storslaget är bara förnamnet och det är verkligen en underbar miljö att cykla i.

Den är tillbaka men nu fokuserar vi på bergen istället!

Den omtalade förkylningen är smygande på väg tillbaka, eller jag känner mig minimalt snuvig och får panik och tror att den är på väg tillbaka? Har i alla fall vilat extra länge över midsommarhelgen, även fast jag kände mig fräsch för att träna redan i lördags. Tränade igår och känner mig omedelbart seg igen, lite snuvig och huvudvärk. Hoppas det går över, under tiden så fokuserar vi på lite berg.

Nämligen Marmotte-bergen!
profil-marmotte-2015-new

– Col du Glandon (1 924 m)
– Lacets de Montvernier (777 m)
– Col du Mollard (1 630 m)
– Col de la Croix de Fer (2 058 m)
– Alpe d’Huez (1 880 m)

Tycker man om snittlutning hit och dit, längd, information om var exakt klättringarna brantar på, exakt hur långa dom är, när vilan (utförslöpan) kommer och så vidare så har ClimbByBike.com aldrig gjort någon besviken. Fantastisk hjälpsam sida för alla klättringar tillgängliga på denna planet (eller typ, klättringarna värda att notera i alla fall).

Col du Glandon
24.12 km lång – 4.8% snittlutning (max 11-12%) – 1152 höjdmeter att klättra till toppen som ligger på 1924 meters höjd (farligt nära 2000 här).

Minne från ifjol är att den där rampen på 11-12% känns, rejält. Man har precis fått lite vila, brant utför, det svänger lite och sen så sitter man där med asfalten i fejset om man inte växlar ner i tid. Kör man åt andra hållet så kommer man lätt upp i över 80 km/h här (sen svänger ju vägen längst ner så det gäller att bromsa i tid om man vill överleva). Värt att komma ihåg eftersom årets Marmotte-sträckning går tillbaka den här vägen.
Col-du-Glandon-Barrage-du-Verney_profile

Lacets de Montvernier
3.24 km lång – 8.5% snittlutning (max oklart) – 277 höjdmeter att klättra till toppen på 777 höjdmeter.

I sammanhanget så låter det här ju som en ganska liten puff, men 3.24 km med snittlutning 8.5% är inte så roligt egentligen. Sen att kartan nedan inte stämmer överens med 8.5% är ju en annan sak. Verkar vara en rätt okänd liten topp, så det blir väl en överraskning vad som väntar egentligen. Tidigt på loppet så borde gå “lätt”.
12

Col du Mollard
Inräknad i klättringen nedan!

Col de la Croix de Fer
30 km lång – 5.1% snittlutning (max oklart) – 1522 höjdmeter att klättra till toppen som ligger på 2058 meters höjd. Äntligen över 2000!

På pappret tycker jag inte det här ser så illa ut egentligen, men skenet bedrar tror jag tyvärr. Speciellt om man läser runt bland andra som kört den här klättringen, det är inte så behagligt som det ser ut. Bara det faktum att klättringen är 30 km talar ju emot att det på något sätt skulle vara behagligt. Det kommer ju bli klättring i flera timmar, lyckligtvis ser man ju på höjdprofilen att vilan kommer med jämna mellanrum, det känns skönt! Inbillar mig på något sätt att detta är lättare än Telegraph och Galibier som Marmotte traditionellt går över, man kan ju ha fel på den punkten, vem vet?
Col_de_la_Croix_de_Fer_Saint_Jean_de_Maurienne_profile

Alpe d’Huez
13.2 km – 8.1% snittlutning (max 13%) – 1071 höjdmeter att klättra till toppen som ligger på 1880 meters höjd. Äntligen loppets sista anhalt!

Det är ju här det blir jobbigt på riktigt, första biten är det över 10% och det känns rejält i benen efter 4000 höjdmeter och drygt 157 km som man redan har cyklat. Ifjol var det dessutom rejält varmt här, det är inte mycket skugga på väg upp för detta berg.

Målet för i år är att inte behöva kliva av cykeln 10 gånger (eller var det tvåhundrafemtiosju gånger egentligen?) på väg upp för denna klättring. En eller två gånger kanske på sin höjd kan vara ok, men jag hoppas kroppen kommer orka ta hela klättringen i ett svep. I fjol så var det ingen chans att ta denna i ett svep, jag var helt död och behövde vila med jämna mellanrum för att sänka pulsen. Men nu har jag ju gjort detta en gång? Plus Haute Route, då borde väl kroppen lärt sig? Håll tummarna!
Alpe_dHuez_profile

Håll tummarna för en SUB10-tid nu!!
9.47 ger silvermedalj, bara en sån sak.. (fast SUB11 är ok det med förvisso)..

Palma – Formentor t-o-r på en dag..

Hinner inte skriva så mycket just nu, men vi kan sammanfatta dagen med att det började med ett vilset litet lamm längst med motorvägen och slutade med defilering in på strandpromenaden i Palma lagom till solnedgången…

Till Formentor kom vi alltså, och även tillbaka.. mer senare, får bli en bildbomb så länge!
————————————————————————————–

Sådär, ett dygn senare så är det äntligen dags för några ord om gårdagens runda. Vi gav oss iväg runt 9.30-10.00 ungefär från Palma och stötte snabbt på ett vilset litet lamm bara några km utanför Palma, stackarn sprang och bräkte på servicevägen precis bredvid motorvägen. Jag försökte mata honom med lite sportdryck men det tyckte han inte om (inte riktigt läge att försöka med modersmjölken som var det han antagligen suktade efter). Ingen gård syntes till i närheten så vi fick lämna stackarn. Sen begav vi oss med Port de Pollenca och början av stigningen ut till Formentor.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fantastiskt väder och fantastiska vägar hela vägen till Port de Pollenca, där blev det en behövlig glass i solen vid stranden och lite vätskepåfyllning. Här hade vi cyklat 60 km ungefär och hade väl cirka 20 km ut till Formentor och fyren. Ännu märktes inga tecken på eventuell trötthet hos någon av oss, utan det var piggt, fräscht och god stämning.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter den första lilla klättringen på någon km så kommer man till en liten topp med fantastisk utsikt. Hit hade Robert cyklat tidigare (och jag väl halvvägs någon halvregnig dag då jag inte ens tog mig hela vägen hit) men sen väntade nya vägar för oss båda, och vilka vägar säg! Nylagd asfalt, härliga serpentiner och fantastiskt väder.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Måste säga att tunnel-i-berget är en favorit, man tröttnar aldrig. Sen att det kändes väldigt vanskligt och osäkert att köra igenom här på hemvägen var en annan sak. Det tar emot lite att släppa på farten när man inte ser mer än ett ljusskimmer i slutet av en kolsvart tunnel. Lyckligtvis var ju asfalten nylagd så man behövde inte oroa sig för hål.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och plötsligt händer det, man kommer runt hörnet, och där är den, fyren!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var verkligen mer än värt att åka dit ut hela vägen från S’Arenal (Palma). Tror det blir svårt att ta sig ut dit med en grupp sen när det är dags att börja guida så det känns shysst att ha hunnit med detta innan. Väl ute på udden så var ju återigen dags för en glasspaus och därefter bara ta samma väg tillbaka när till Port de Pollenca och en välbehövligt sen lunch (runt 16 satte vi oss ned för den).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Därefter var det dags för “lite” plattåkning tillbaka till S’Arenal. 6-7 mil väntade och vi kände oss inte speciellt stressade eftersom vi visste att vi skulle rulla in på strandpromenaden i Palma lagom till solnedgång. På hemvägen blev det något litet nödstopp för att fylla på men sen rullade vi vidare utan stopp. Man började ju bli rätt seg på slutet men det gick oväntat smidigt hela dagen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Precis som förutspått så defilerade vi in på strandpromenaden lagom till solnedgången..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

172 km blev det och mest hela dagen tog det, men vad gör det när man är i solen på Mallorca? Trots att vi bara var två och rätt sega på slutet så gick det hur bra som helst, inga sura miner och inget tjafs utan bara underbar cykling och fantastiskt väder.

Så, Formentor med dess nylagda asfalt rekommenderas starkt..

Stockholm Hill Climb 1000k GT

Sedan ett tag tillbaka har det funnits en tanke om att på cykel få ihop 1000 höjdmeter innanför Stockholms tullar. En arbetsgrupp sattes ihop och efter en initial provcykling i förra veckan av banchefen så var det dags för en mer seriös provcykling idag för delar av gruppen.
10344771_10152908029575439_2655538723054310522_n
Om någon undrar varför banchefen ser ut som en clown så är det för att han är klädansvarig för Fredrikshof och han håller på att prova ut nya kollektioner (där funktion och inte utseende är det viktiga i den här fasen) med kläder.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Själv hade jag åtminstone rakat benen eller skippat tubsockorna innan jag gett mig ut sådär men det är ju en annan historia.

Men, till saken hör att arbetsgruppen även råkat ge bort loppet som 50-årspresent till en annan cykelkompis, så, då kanske det är bra om vi har en fin bana att bjuda på när presenten ska kvitteras ut?

Att jaga höjdmeter innanför tullarna vet jag dock inte hur “fint” det blir?
test

Idag hade vi fokus Södermalm och 500 höjdmeter och det lyckades vi faktiskt med, vi fick ihop 520 höjdmeter och ni ser ju att vi utelämnat stora delar av Södermalm! Det finns potential för att det här kan bli något med andra ord. Det kanske inte ser så vackert ut rent geografiskt på kartan men Söder har många fina gator och byggnader som jag trots 10 år i Stockholm aldrig sett innan. 1622732_10152908029705439_521186152051686349_nFoto 2014-11-10 18 56 05-11512339_10152908029800439_4698256221588570150_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagens höjdpunkt förutom fulfikan på Preem Norrmälarstrand var nog kullerstensgatorna bakom Hotell Hilton vid Slussen. Det finns inte så många branta backar i Stockholm men det här var verkligen brant. Jag känner mig tyvärr lite harig sen jag trippelvurpade på MTB:n precis innan Haute Route (och eftersom jag inte cyklat något på den efteråt så är det ju bara vurporna som sitter kvar). Av någon konstig anledning så tror alla mina cykelvänner hela tiden att jag ska vara så himla tuff, “men det där är väl inte farligt för dig och bla bla bla“, jag brukar försöka kontra med att jag är ju trots allt tjej men det är sällan någon som köper det. Jag måste justera bromsarna lite på Zebran bara och sen bli lite mer manlig till nästa gång så blir det säkert tufft nog för sällskapet.

Tyvärr fick vi inte cykla upp för den allra brantaste kullerstensbacken för den var tydligen enkelriktad märkte vi när vi kom ned men det var ändå ett roligt område av Söder. Jag skulle inte riktigt vilja bo där på vintern men i alla fall. Jag är glad att vi överlevde och att ingen vurpade med framhjulssläpp eller gick över styret.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Banchefen verkade nöjd med dagen och vi ser stor potential för att Stockholm Hill Climb 1000 k kan bli en riktig höjdare för vårt 50-års födelsedagsbarn (säger man barn fast det är vuxna? Antagligen inte).

Backup-planen för att hålla offret glad och nöjd är att planera in tillräckligt många fikastopp för att backjagande aldrig ska hinna bli tråkigt. Det kanske är så att Stockholm Hill Climb 1000 k även kommer med en obligatorisk GT-beteckning. Sen om GT står för gin och tonic eller något annat, det får födelsedagsbarnet bestämma helt själv. Vi ser spänt fram emot en fortsättning! 1000 höjdmeter innanför tullarna är helt görbart, inga konstigheter! Sen om det egentligen är så himla roligt i längden är ju en helt annan fråga som man inte alls behöver ta ställning till nu, men en gång är ett måste i alla fall!