Mont Ventoux, blir det värre än så?

Idag har jag tagit mig med extremt mycket möda hela vägen upp till toppen av Mont Ventoux. Jag har som signum att ALDRIG kliva av cykeln när jag klättrar, det är inte lättare att försöka komma igång sen igen liksom, bättre att mala på. Idag bröt jag mot det, rejält, säkert 10 gånger.

Men upp kom jag, trots en bitvis väldigt tung dag! Fast å andra sidan så desto skönare kanske det blir efteråt? Nu behöver jag hur som helst aldrig cykla igen, någonsin!

Mer imorgon, nu blir det välförtjänt sovmorgon och lugn dag imorgon!
DSC_2959-1 DSC_2973-1 DSC_3031-1

På plats i Bourg d’Oisans

Nu är vi här! ÄNTLIGEN med kraftig betoning på äntligen!
DSC_2698-1 DSC_2715-1 DSC_2743-1 DSC_2748-1
Eftersom vi tyvärr ägnade lite för mycket tid åt att försöka leta en matbutik som hade öppet längre än till 12 idag (Frankrike och söndagsöppet alltså) så hann jag tyvärr inte cykla någonting. Eller egentligen hade jag hunnit en snabbis, men när jag stod och skruvade ihop cykeln så smällde det av några riktiga blixtrar uppe i bergen och himlen öppnade sig tillfälligt. Även om det slutade regna kort därefter så känns regn och åska inte riktigt som en bra ekvation tillsammans med berg. Tror nog jag kommer hinna cykla ändå.

Vi bor mitt i byn i ett 4-våningshus (såklart valde jag rummet högst upp med eget badrum) vilket betyder att det kommer hinna bli en hel del gå-i-trappor under den här vecka. Hur var det egentligen med cyklister och gå i trappor? Det är ett riktigt fint hus som känns väldigt prisvärt för 2000 kr/person/vecka! Att det dessutom är en liten cykelbyn gör ju saken bara ännu bättre!
DSC_2760-1
Även om jag inte hann cykla någonting så hann jag halvvägs upp för Alpe d’Huez med bilen, sen blev det för mörkt och kändes inte riktigt lönt att fortsätta. Det hinner jag nog också med några gånger till innan veckan är över, dessutom är det lite roligare att ta sig upp med cykel än att sitta i en bil och jäsa. Det går dock att ta bättre bilder från en bil, ehrm.. vilka livsavgörande frågor man har att brottas med.
DSC_2795-1 DSC_2799-1
DSC_2816-1
Imorgon blir det cykling i alla fall, planen är Mont Ventoux! Får se om jag är pigg nog eller inte efter en lång resdag idag, det får bli ett spontanbeslut imorgon vid frukost. Är det riktigt trött så blir det nog en sväng i krokarna istället, kanske Glandon eller bara Alpe d’Huez? Det får vi se imorgon! Bara jag får cykla upp för ett berg eller två så är jag nöjd!

Laddar för ride of a lifetime!

På söndag är det dags igen att dra sig mot varmare bredgrader, högre höjder och mer cykling! Jag ska tillsammans med 12(!) andra cykelgalningar åka ner till Frankrike och den lilla mysiga cykeltokiga byn Le Bourg-d’Oisans (ni ska höra mig uttala franska ord….) där vi hyrt ett stort hus mitt i byn. Bourg d´Oisans ligger vid foten av Alp d´Huez som är lite mer känt i cykelkretsar, jag var i närområdet förra sommaren och tittade på Tour de France bland annat (men stenförkyld) så i år är det verkligen revansch på cykelfronten!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Målet med resan är egentligen “La Marmotte“, även mer känt som “cykla-17-mil-i-mer-än-30gradig-värme-och-som-om-det-inte-vore-nog-så-lägg-till-5000-höjdmeter-på-ett-bräde-för-lite-extra-utmaning“. Det är verkligen galet, jag har cyklat runt 2700-2800 höjdmeter på en dag förut och det är rejält tungt, hur 5000 höjdmeter känns har jag ingen aning om men allt går med lite vilja, det har jag lärt mig sen länge. Det kommer bli fin fint alltså, urhärligt, kanske lite jobbigt också men det får man ta!
profil1

Vi ska alltså upp för inte mindre än 4(!) prestigfyllda klättringar:
Col du Glandon (24.1 km med 4.8% snittlutning)
Col du Telegraphe (11.8 km med 7.3% snittlutning)
Col du Galibier (18 km med 5.5% snittlutning)
Alpe d´Huez (13.2 km med 8.1% snittlutning)

H E R R E G U D människor, hur tänkte jag nu?
Det blir någonting att bita i verkligen, jag är glad att Glandon kommer först, även om den inte är brantast så är klättringar som tar över 2 timmar väldigt jobbiga mentalt, det behövs verkligen mycket energi för att inte säcka ihop helt någonstans mitt i. Ser nästan mest framemot utförkörningen från Galibier tillbaka till Bourg d´Oisans, 45-50 km så gott som bara utför ser det ju ut som på höjdkurvan. Vilken fröjd! Jag kommer segla fram! Att sen avsluta med mytomspunna Alpe d´Huez kommer ju att frambringa ståpäls i många år framöver, det är jag övertygad om!

Om någon känner för att vara lite spontant så finns det två platser lediga i huset + en plats till Marmotte över (på grund av tråkig och plötslig sjukdom). Vi håller tummarna för att det inte är något allvarligt och som sagt, om någon vill spontanåka till alperna finns sovplats!

Annars när jag ändå är där nere så ska jag besegra Mont Ventoux (21.4 km och 7.6% snittlutning) samt cykla downhill nedför Alpe d´Huez (förutsatt att det finns hyrcyklar lediga någon av dagarna vi är där). Vad kan möjligen gå fel? Ingenting!
mont-ventoux

dsc_5839

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Förberedelser inför Haute Route!

Hur förbereder man sig egentligen inför utmaningen att under 7 dagar cykla 790 km och inte mindre än 19.500 höjdmeter? Jag vet inte egentligen OM det verkligen går att förbereda sig inför just det där med 19.500 höjdmeter, men jag har några aningar om vad som kan göra susen.

Naturligtvis heter den största framgångsfaktorn (bortsett från att bli lättare som jag redan jobbar stenhårt på), “cykla uppför så många berg som möjligt fram till september”! Hur gör man det då när man bor i Sverige och platta Stockholm? Det är ganska svårt skulle jag vilja påstå. Det finns inte så många backar här och det finns definitivt inga berg. Därför har jag inte mindre än TRE utlandsresor inbokade innan stora äventyret i september! Det kommer bli fantastisk, jag längtar redan till var och en av dessa.

Första resan går till fantastiska Mallorca i påsk, detta med ett stor gäng klubbkompisar från Fredrikshof. Två år i rad har jag varit där under påsken och jag hann även med en långweekend i oktober under 2013 så tre gånger totalt har jag cyklat på Mallis. Hela 9 dagar i påsk har jag på mig att njuta av sol, berg, massa cykling och härliga vänner! Mallis är verkligen en perfekt ö för cykling, det finns platt cykling och det finns bergig cykling. Jag kommer väl få befinna mig längst med bergskedjan största delen av tiden i år och det blir en bra uppvärmning för bergen på Mallis är ganska snälla i förhållande till både Alperna och Pyrenéerna!
P4020060-1
Mallis påsken 2013 med Hofvet! Moi till vänster lätt ansträngt leendes!

Nästa resa går härligt nog bara med en veckas mellanrum från den första. Sista veckan i april bär det av till spanska fastlandet istället och Manilva som ligger strax söder om Marbella. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien (om vi nu inte räknar med Mallis) så det blir en rolig upplevelse. Resan går med det gäng som jag ska cykla Vättern med, ett Swedbankgäng på 39(!) pers (vi är 40 i laget + 15 reserver så 39 st. på träningsresa är ganska bra uppslutning). En veckas cykling väntar där och träningsschemat som vi redan fått säger berg, berg, berg, berg, berg och mera berg. Ca 850 km och 11200 höjdmeter är planerat så det är ju perfekt inför Haute Route med andra ord!
Manilva
Sneak peek på området som är helt nytt för mig…

Den tredje och sista resan som kanske egentligen är den jag känner mig mest exalterad över just nu är Frankrike, Bourg d´Osians närmare bestämt, och alperna första veckan i juli. Jag har tillsammans med ca: 15 andra vänner ur Fredrikshof bokat en plats till loppet La Marmotte. La Marmotte är ett Gran Fondo som går med utgångspunkt Bourg d’Oisans över “lite” berg för att sen avsluta med den legendariska klättringen upp till Alpe d´Huez! 174 km och 5500 höjdmeter totalt på en dag. Innan loppet har vi 5 dagar i Bourg d’Oisans att acklimatisera oss och hinna köra upp och ner för Alpe d’Huez så många gånger som möjligt. Bourg d’Oisans ligger alltså vid foten av Alpe d’Huez. Det kommer bli underbart och kanske en riktig känsla av vad Haute Route handlar om. Alperna är alperna liksom, bergen på Mallis är tyvärr inte Alpklass vare sig när det gäller längd eller lutning. Jag har varit i området tidigare, men var stenförkyld så det blev extremt lite cyklat, den här gången blir det ändring på det alltså!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tour de France passerar Bourg d´Oisans juli 2013! Magiskt!

Är jag inte redo för Haute Route efter det här, kommer jag någonsin bli det? Nej, jag tror inte det. Det här är ungefär så bra som det kan bli och jag tror att det kommer bli en väldigt bra vår/sommar med många härliga cykelresor med massa fina cykelkompisar och höjdmeter så det räcker och blir över!