Ibland måste man påminna sig om varför det är så härligt att cykla, ett recept till det stavas solskenscykling korsat med MTB. Kan det bli bättre?

Egentligen är det ganska härligt när det är kallt och solsken också, nu vet jag inte om 7-8 grader kan kallas kallt, men det är ju inte sommartemperatur i alla fall. Hur som helst så hann jag ut och cykla ett varv på Fornstigen i solskenet idag, det kändes fantastiskt och gav massa bra energi. Jag är verkligen trött på regn och mörker så det kändes som om det här var precis vad som behövdes. Kan det bli bättre än såhär?

Dagens onödigaste var väl återigen dubbdäcken, men vad ska man göra? Jag behövde inte oroa mig för att halka omkring på eventuella isfläckar i alla fall. Sen att det inte fanns någonting som ens var i närheten av en isfläck är ju en annan sak. Nu hoppas jag på snö och minusgrader snart för annars måste jag nog byta däck vare sig jag vill det eller inte, det är inte riktigt effektivt med dubbdäck när det är såhär varmt. Det är inte så bra för däcken heller att riva omkring i lera med mera så håll tummarna för vintern nu!

Dagens smolk i bägaren var när jag cyklade in i ett nyligen avverkat kalhygge och Fornstigen plötsligt försvann. Jag tänkte inte förpesta det här inlägget med ytterligare detaljer om det, men herregud alltså, och “dom” säger att cyklister förstör i skogen. Vad i &¤%#¤&#¤¤#%& kallar ni det här då? Helt otroligt egentligen, på Lovön liksom.
Man kan ju bli miljöpartist för mindre (nej, oroa er inte, jag ska inte bli miljöpartist, så illa stället är det inte…. ännu… ). Kommer ett eget inlägg om detta senare.

Jag verkar inte ha tröttnat på MTB efter CykelVasan för det känns som om det är MTB-säsong på allvar nu och suger är faktiskt väldigt stort. Idag åkte jag och Batman en sväng runt Fornstigen och det var ju snustorrt i princip överallt. Sist vi åkte där så började det ju regna precis vid start och var dessutom rätt blött innan så det var ju lite skillnad. Det går onekligen att cykla liiiiite fortare när det är torrt i skogen!

Utöver branta backar, rötter, stenhällar och spångar så fick vi även nöjet att möta 2 små älgar. Det kanske mest roliga var att dom inte sprang när dom såg oss, utan dom sprang ut framför oss och över vägen ut på en åker. Sen stannade vi och stirrade och dom stannade och stirrade. Då kan man ju lätt misstänka att det finns en tredje älg som sällskapet saknar men det såg inte ut som några hetsiga älgtjurar direkt så vi vågade stanna utan att känna att vi inkräktade på familjefriden.

Jag har ju en fascination för vilda djur (oklart varför), så att få se älg på lite närmare håll är en tiopoängare. Jag väntar fortfarande på den dagen jag får äran att möta en björn i skogen (fast den dagen det väl sker så kommer jag nog inte vara så kaxig längre så förhoppningsvis kommer det aldrig ske förutom i mitt huvud). Men det finns faktiskt björn nära vårt lantställe, några närliggande biodlingar fick nämligen besök här under sommaren (flera gånger). Men nog om djur nu.

Nu ska vi prata om dagens RIKTIGA höjdpunkt!
Eftersom jag aldrig kommer vinna CykelVasan (eller någon annan riktig nationell elit-cykeltävling för den delen heller) så får man ju glädja sig åt dom SMÅ vinsterna här i livet. Som till exempel Strava (jag älskar Strava, faktiskt)! Det är lekfullt tävlande och vill man inte det så kan det vara individuellt jämförande bara också. Idag drog jag till med två QOM (vilket betyder att man har slagit rekord, för kvinnor, på sträckan).

Det första rekordet var planerat, eftersom jag visste att det fanns ett segment att jaga just där så drog jag på lite extra och då gick det lätt. Sen att jag “råkade” av bara farten plocka QOM på första delen av Fornstigen är ju grymt. Då blir man tävlingsglad på riktigt fast det egentligen inte är någon tävling.

Baksidan med Strava dock är ju att man “snor” rekord av varandra, så det är ingen mening att njuta för länge, rätt var det är så dyker någon annan tjej upp och cyklar ifrån mig (men det gör inget, det bjuder jag på). QOM kommer och går, det får man leva med men gillar man att tävla men vill hålla det på en lagom lekfull nivå så är Strava helrätt!

Sen tycker jag historikfunktionen över sina egna tider är rolig att snegla på ibland. Jag har ju kört med rätt varierat resultat på första delen av Fornstigen (misstänker att jag brukar stanna rätt så mycket eftersom det skiljer över 15 minuter mellan sämsta och bästa tid). Ja, är man lite nördig med siffror så är det här precis rätt ställe.