Bergsrunda: Soller, Deia och Valdemossa

Idag var det dags för en riktigt sån där finrunda, 110 km och lite berg. Soller, Deia och Valdemossa stod på schemat, egentligen är det en ganska soft runda (om man tänker berg alltså). Det blir faktiskt “bara” 1400 höjdmeter fördelat över dessa 110 km. Jag tyckte såhär i efterhand att rundan blev betydligt lättare än väntat.

23 cyklister hade jag lockat till mig på min lista (egentligen finns det bara 20 platser men folk smyger in och hur ska man kunna neka någon att cykla lite liksom?). Det flöt oväntat bra med tanke på hur många vi ändå var.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi rullade ut från ett lite kyligt Palma mot dagens första klättring, Coll de Soller, 5km och 5.2% snittlutning. Måste ändå säga att detta är väl en av Mallorcas snällaste klättringar, riktigt behaglig och man kan till och med trycka lite med stora klingan bara för att få variation. Vackert som vanligt och jag fick en plötslig längtan till den “årliga” höst-weekenden som brukar gå till Port de Soller med 3-4 dagars cykling, hoppas det blir av i år igen, ska bli riktigt roligt i så fall. Gillar verkligen den här sidan av Mallorca.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter Coll de Soller väntade härliga km nedför och sedan var det dags att klättra vidare mot Deia. Det är egentligen en ganska snäll sträcka, några km uppför och sen lite nedför igen. Väl i Deia så var det dags för traditionsenlig lunch på terrassen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Finn ett fel… (förutom att cykeln står åt fel håll med kass kedjelinje och lilla klingan) 

Efter lunch rullade vi vidare mot Valdemossa, här var i alla fall mina ben riktigt sega. Inte helt optimalt att sätta sig ner för lunch en lång stund och sedan försöka paddla igång igen. Riktigt segt och verkligen en rejäl stockkänsla (lite humor här) i låren. Dock är det bara 9km till Valdemossa och det släpper av och går nedför ibland så det känns inte alls speciellt långt. Väl där så var det dags för ett litet glasstopp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter glassen rullade vi sista biten hem i samlad trupp. Av 23 man så kom 23 man med hem också, ingen är kvar där ute och ingen behövde avbryta eller vända hemåt. Vi var förvånansvärt jämna också, tror inte dom snabbaste behövde vänta speciellt många minuter på dom långsammaste upp för alla klättringar. Utan det flöt på jättebra.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En riktigt bra runda faktiskt, oväntat bra, skulle nog ändå säga att det var en av dom bättre rundorna någonsin på Mallorca vilket känns superkul. Perfekt väder hade vi också med lite sol och lite moln och inte riktigt sådär stekhett (det är ingen höjdare med tokvärme när man ska klättra).

Imorgon blir det eventuellt en repris till Formentor, eller en kortare runda på platten, återstår att se vad känslan är imorgon när jag vaknar. Börjar bli lite “Karrotrött“, det vill säga att jag behöver sova ett dygn eller två så är batterierna laddade igen. Men det ordnar sig nog. Man lever bara en gång eller hur går klyschan nu igen?

Ibland blir det inte som man tänkt sig…

Idag var tanken att jag skulle cykla en platt runda på cirka 90 km med mitt gäng. Först förbi Randa och sen upp till Petra, fika på torget såklart och sen hem igen. Eftersom Peder inte hade lockat till sig så många deltagare i sin grupp så cyklade han också med som en till ledare bara, vilket skulle visa sig vara väldigt bra.

Efter 17.8 km så smäller bakdäcket och så var den dagen över. Lagar den förmodade punkteringen, blåser upp slangen och märker att den tittar ut på ett ställe. Släpper ut luften igen och märker att däcket har gått. Får tag i servicebilen som är förhållandevis nära, skickar iväg Peder med gruppen och planen är att jag ska ansluta någonstans längst vägen sedan om det är möjligt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dessvärre så finns det inte rätt grejer i bilen så jag hamnar nere i Arenal på cykelbutiken. Nytt bakdäck fixat och sen ska servicebilen vidare mot kusten. Jag inser att dom andra är alldeles för långt bort så det är ingen mening att försöka ta sig åt deras håll. Så jag åker med servicebilen och hoppas kunna hitta några andra grupper.

Mycket riktigt hittar vi två grupper nere i Sa Rapita på ett fik och det är bara slå sig ner i solen för en lunch precis vid havsremsan. Riktigt vackert och varmt idag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen får jag 10 deltagare från en grupp som jag rullar 4 mil hemåt med. Det blev ändå 6 mil för min del men inte riktigt den dagen jag tänkt mig och inte riktigt med de deltagare jag tänkt mig men det blev rätt så bra ändå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Imorgon blir det Coll de Soller, Deia och Valdemossa. En fantastisk sträcka och en riktig favorit, det kommer bli grymt förutspår jag. Hoppas vädret håller i sig med klarblå himmel, strålande sol och lite vind. Ännu en magisk cykeldag väntar.

Dags för lite klättring

Torsdag och det var dags att ta med gruppen på en liten försmak till vad det här med berg är. Målet var Felanitx och klättringen upp till San Salvador! 4.8 km och 6.4% snittlutning så det var ju inget gigantisk berg men många i gruppen hade aldrig klättrat förut så det kändes väldigt lagom.

Först gled vi ut samma väg som igår och sen vidare mot Randa, där mötte vi lite andra grupper som höll på att ta sig upp och ner för även den klättringen men jag tänkte att en klättring får nog räcka för min grupp. OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl på plats vid foten av klättringen så var det ju bara köra, ett enkelt “fri fart och vi ses på toppen”. Jag tänkte ta svansen för att det är lite tråkigt att behöva åka ner och hämta någon som fastnat halvvägs så då är det bättre att hålla sig längst bak. Det blev dessvärre ingen riktig svans så jag cyklade mest för mig själv, men vad gör det?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väldigt vackert och fantastisk utsikt när man når toppen, helt magiskt. Det var förhållandevis klart så man såg ganska långt. Jag vet inte hur lång tid själva klättringen tog, men det var nog inte så överdrivet länge. Kändes som en rätt skön början, alla i gruppen var supernöjda, speciellt dom som aldrig klättrat i berg innan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA R1

Efter ett långt lunchstopp i solen nere på torget i Felanitx så väntade 54 km hem till hotellet. Vi drog oss ner mot kusten och tog kustvägen tillbaka. Det blåste rätt bra motvind bitvis men gruppen harvade på bra. Det blev lite jobbigt för en del som inte var riktigt vana vid distansen, för många var det både första gången dom klättrade och den längsta rundan dom någonsin cyklat (122 km körde vi totalt). Många nya PB alltså.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi kunde i alla fall defilera in på strandpromenaden med gruppen intakt och alla var supernöjda. Idag väntar plattåkning för imorgon ska vi upp i bergskedjan på riktigt, jag vet inte om jag ska dra med dom till Sa Calobra eller “bara” Coll de Soller-Deia-Valdemossa. Det får vi lite se hur snacket går idag, kanske hinner man med båda två? Fast kanske inte samtidigt då…

Klassiker: Velodromen i Sineu och torget i Petra

I onsdags var det dags för en klassiker, velodromen i Sineu och fika på torget i Petra. Det går absolut inte att åka till Mallis utan att ha hunnit med den rundan. Dagen började med lite överläggning och eftersom jag hade 22 personer på min lista och Peder 2 så valde vi att slå ihop grupperna och dela dom rätt av på två. Tanken var att han skulle följa efter mig med hälften av cyklisterna (tyvärr tappade vi varandra alldeles för fort men han hittade rätt till slut ändå). R2-1

Väderprognosen var sisådär, regn låg i luften och trots att det var sol när vi gav oss iväg så blev det rätt snabbt rätt så mulet. Lyckligtvis slapp vi få regn på oss åtminstone. OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter ett tag visade det sig att jag inte hade mindre än FYRA barn/föräldrar-konstellationer i min grupp, riktigt roligt på 15 personer. Två av ungdomarna var dessutom bara runt 14-15 år så det var riktigt roligt att ha med ett gäng unga cyklister (dessvärre så piskar dom ju skiten ur en så fort det går uppför, men det är ju en annan sak).

Först anhalt för dagen var Velodromen i Sineu, vi var lite oroliga för regn som sagt och hade det bara ens duggat så hade Velodromen varit big no no men det höll sig torrt så vi kunde nöjt åka några varv innan det var dags att dra mot Petra.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA R1-1

Vägen mot Petra var lite mer trafikerade än vad jag någonsin varit med om, men det gjorde inte så mycket, det rullade på rätt så bra ändå. Väl i Petra blev det en långlunch i halvkylan på torget (lyckligtvis fanns det filtar) innan vi sedan rullade tillbaka mot kusten och hotellet.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Såklart obligatorisk after bike vid stranden för att runda av dagen med guidekollegorna. En bra första riktig dag och över 90 km blev det, hade några nybakta cyklister i min grupp och dom skötte sig riktigt bra vilket var roligt att se. Det är verkligen enormt svårt att inte älska Mallis och cykelresa, klockren kombination verkligen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Introcykling med ett gäng nybörjare

I förrgår så var det äntligen dags att få cykla med ett lite större gäng cyklister, äntligen. Onekligen rätt skönt att snurra runt bara några stycken men en större grupp är alltid en större grupp, har sin charm det med.

Vi började dagen med att snurra lite själva på strandpromenaden och njuta av resans hittills varmaste dag. +24 grader och stekhett, riktigt härligt. OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag fick sedan äran att ta hand om ett stort gäng nybörjare, mitt rykte hemifrån hade tydligen kommit ikapp mig så när jag fick frågan tidigare på förmiddagen var det svårt att säga nej. Och det är onekligen väldigt härligt med nybakta cyklister, nyfikna och mottagliga för allt man säger. Vi blev ett stort gäng på över 20 personer (lite för stor grupp men det gick ändå helt ok).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det blev några SPD-vurpor, en halvkrock med två deltagare (den ena lyckades inte hitta rätt växel och fick därför tvärstopp i en brant backe och den andra hade ingenstans att ta vägen) sen avslutade vi med en lite tillstötning med en bil (det gick bra för alla). Det är inte så illa som det låter egentligen, utan sånt som faktiskt händer när man är många nya cyklister. Jag SPD-vurpade ju också i början, titt som tätt (nu var det dock ganska länge sen sist), det händer och det gör inte speciellt ont.

Roligt hur som helst att äntligen vara igång.. nu blir det bara “riktiga” grupper framöver och inga nybörjare för min del i alla fall. Ska bli skoj att få köra runt lite på den här sidan av ön med ett gäng nyfikna cyklister.