Summering av Mallorca

Nu kanske det är dags att summera Mallorca lite kort, årets påskresa gick precis som i fjol till Alcudia och efter två resor dit börjar Alcudia kännas färdigt. Det är lite för cykelturistigt och helt ärligt lite för långt bort från Palma för att det ska vara värt att åka dit en tredje gång. Det är en jättebra utgångspunkt för bra cykling med både platten och bergskedjan i direkt närhet men det finns andra pärlor att upptäcka på Mallorca som bjuder på ungefär samma typ av cykling. Inget ont om Alcudia, det har varit två fantastiska resor dit senaste åren och som sagt, jag har inte så mycket att klaga på mer än en önskan om att upptäcka något nytt nästa gång. Port de Andratx kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cyklingen då?
Jo, jag fick väldigt mycket cyklat. Eftersom Haute Route Pyrenees är det som jag absolut ser fram emot mest på alla plan och är det som jag såklart fokuserar mest på i min träning så blev det en hel del besök i bergskedjan under årets resa. Inte mindre än fyra gånger av sju cykeldagar var jag uppe i bergskedjan. Det kändes ganska lagom för kropp och knopp med det. Totalt blev det 10279 höjdmeter fördelat på 832 km. Jag jagar inte mil längre när jag åker på träningsresor, det brukar aldrig leda till bra saker. Däremot satsar jag i år på så många höjdmeter som möjligt med en förhållandevis fräsch kropp. Mina 10279 höjdmeter var nog ungefär vad jag mäktade med den här gången och mycket mer hade nog inte gett så bra effekt, utan börjat bryta ner mer. Jag var rätt trött sista dagarna så jag tror jag nådde en precis lagom hög nivå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Benen då?
Nej, alltså. Baksida lår är sura, mycket sur, det har dom varit till och från i ganska precis 12 månader nu och det börjar bli enerverande. Klättra berg verkar ändå gå helt ok vilket jag är väldigt glad för. Haute Route är inte i fara med andra ord. Tempolopp är bara att förglömma så länge dock, likaså snabbkörning på platten. Lagom fort verkar vara melodin och klättra berg. Jag kanske ska bli randonneur (brukar ibland beskrivas som äldre tjocka män som cyklar långt och långsamt och luktar kiss)? I så fall satsar jag inte på illaluktande-approachen utan på en mer ungdomlig och fräsch randonneur utan urindoft. Man kanske kan köra med doftspray i ryggfickan?

Sub8-formen då?
Ja, det är ett kapitel för sig. Men någonstans måste man ju vara realist även om man lever efter mottot “let´s” och “let´s let´s let´s let´s” och “LET´S FÖR F´N”. Men det får bli ett annan inlägg om det någon annan dag.

Mallorca då?
Jo, jag är nöjd. Jag gjorde det jag hade tänkt. Jag hade superfina dagar och superbra cykelturer med mina allra roligaste cykelkompisar. Det var utöver tröttheten sista dagarna så gott som perfekt. Bergen bestegs och fikatarmen fick ändå sitt. Ska man åka till Mallorca och cykla någon gång så rekommenderar jag MA10 från Port de Andratx mot Pollenca mest av allt. Det är 100% fantastiskt och något man bör uppleva på två hjul. Stora delen av turen har man öppet hav till vänster om sig.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cykeln då?
Jag har alltid hyrt cykel förut när jag åkt på cykelresa så det var premiär för att ta med sig sin egen cykel och jag kan inte säga annat än att jag är mycket nöjd. Det var superenkelt att packa ner den i min semi-hårda Evoc-väska och jag är väldigt glad för att jag valde att inte köpa en hårdväska. Det tar ungefär 20-30 minuter för mig att plocka isär och ihop cykeln och det känns precis lagom. Tidseffektivt. Cykeln då? Den gick som ett spjut både uppför och nedför, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag är supernöjd. Möjligen ska jag investera i ett par andra hjul inför ytterligare bergsresor, känns lite väl att åka omkring med ett hjulpar som kostar +15 tkr och slipa ned fälgen på väg ner för branta berg. Det skulle vara det enda då. Annars tipptopp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den stora postmallorca-dippen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inte helt ovanligt efter en större händelse i livet så känner man sig lite urlakad när livet återgår till det vanliga. Det är ungefär som efter en IronMan eller efter Vätternrundan eller bara efter någonting man sett fram emot väldigt länge, det blir lite tomt när det är över. Jag är väldigt nöjd med årets Mallorcaresa, känns klyschigt att säga att det var den bästa hittills men jag tror nästan att det var det. Man behöver inte rangordna egentligen så vi kan nöja oss med att konstatera att det var en väldigt bra resa som levde upp till alla högt ställda förväntningar som jag hade innan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det enda som jag på sin höjd tänkte klaga på just nu är att jag börjar känna mig förkyld. Och det är bara NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ!!!!! Inte NU liksom. För i h´lv´t´! Jag ska ju iväg igen på lördag. Jag har inte tid med det här. Än så länge är det mest lätt huvudvärk, lätt snuva och allmän trötthet. Jag hoppas mycket sova avhjälper läget och att det inte bryter ut. Vore hemskt tråkigt att vara en vecka i Spanien och titta på när Swedbank:arna cyklar omkring och har det bra. Jag packar baddräkten så finns det alternativ om förkylningen bryter ut. Fast det är ju inte alls lika roligt som att cykla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Den där Mallissammanfattning känns ännu inte redo så den får komma en annan dag, jag tänkte mest beklaga mig lite över vardagen och den potentiella förkylning som ligger i systemet och lurar. Det kanske är straffet för att Mallorca var så bra? Vore ju synd om tillvaron BARA bjöd på bra saker en längre stund.

Sa Calobra som avslutning

Lite sorligt (eller egentligen ganska skönt också) så har jag nu landat på svensk mark. Jag var rätt trött sista 2-3 dagarna efter all cykling och alla höjdmetrar i bergen så det kändes faktiskt ganska skönt att hoppa på planet hemåt i morse. Det heter ju inte “bort bra men hemma bäst” för inte. Att det dessutom började regna för första gången på hela vistelsen precis när vi satte oss på transferbussen i morse gjorde ju saken än lättare att åka hemåt.

Igår var jag åter i bergen och körde det enda berget (som räknas) på Mallorca som jag missat under veckan. Sa Calobra! En magisk upplevelse, stigningen är verkligen underbar ur många perspektiv, framför allt är det otroligt vackert när man är i botten och ser serpentinerna i flera “våningar” slingra sig högt uppe på bergen. Lika skönt är det när man tagit sig upp några km att titta ner på alla slingrande serpentiner som man klarat av. Utsikten är verkligen bitvis helt magisk, rekommenderas starkt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sa Calobra är lite lurig, för själva stigningen börjar inte utan att man måste först åkt till botten av berget. För två år sedan när jag var på Mallorca och skulle köra Calobra för första gången så hade jag inte alls fattat det här utan åkte glatt nerför i 10 km och sen när jag kom ner till botten så sa mina vänner att “nu ska du bara upp samma väg“. Jag trodde vi var på väg till ett annat berg, men inte då. Det är i alla fall jättefin utsikt nere i botten av Calobra. Lite oförtjänt kanske att stanna för fotopaus innan man tagit berget, men varför inte?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På väg upp med utsikt över den slingrande ormen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus vid skylten efter klättringen! 9.5 km och 7.1% i snittlutning!

Det var riktigt jobbigt att avsluta sin resa med just den här klättringen, 7 dagar och nästan 9000 höjdmeter hade satt sina spår ganska tydligt och det gick väldigt segt bitvis. Ett tag var jag rädd för att få kramp för det började rycka lite smått i ena baksidan men det höll sig under kontroll. Jag är tyvärr ingen bergsget är nog min största slutsats efter den här resan och jag kommer nog inte bli det heller, jag cyklar inte på det sättet och har lite för mycket benmuskler att syresätta. Det blir för tungt att “kötta på” under för lång tid alltså. Men svenska backar ska jag nog orka bättre efter den här resan! Mina baksidor är inte bra ännu heller och det bidrar ju inte direkt heller. Dock verkar dom klara sig ganska bra i bergen, tror jag använder framsidorna mer.

Oavsett så är jag nöjd, med Sa Calobra och hela resan! Det är ingen tävling så det spelar liksom ingen roll hur snabbt eller långsamt det går, kommer man upp så kommer man upp.

Det var många svenskar på plats i bergen i går och Sverigetröjan väckte stor uppmärksamhet uppför Calobra, nästan lika stor som cykeln som fått många uppmuntrande kommentarer under veckan. Igår kom det en engelsman cyklande upp bredvid mig upp för en klättring, han stirrade stint en lång stund och sen sa han “nice bike” och cyklade vidare. Bara en sån sak! Små saker som ger fin energi när det går tungt och är lite lätt plågsamt! OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fint sällskap under dagen av Sverigemaffian!

Någon slags bättre sammanfattning från hela resan kommer förhoppningsvis inom någon dag när jag hunnit vila upp mig lite. Det är verkligen ingen pensionärssemester att åka på cykelresa. Men fantastiskt roligt och energigivande (efter man hunnit vila upp sig lite från den omedelbara chocken alltså) ändå!

Återhämtningsrunda

Idag var det äntligen dags för en efterlängtad återhämtningsrunda. Så lite ansträngning som möjligt och så mycket fika som möjligt. Det blev ändå nästan 9 mil så distansen kanske inte antyder återhämtning men tempot var brutalt långsamt så där har vi väl återhämtningsfaktorn. Riktigt mysigt faktiskt om jag får säga själv.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stora bergsturen avklarad

Dagens plan var att hoppa på bussen med cykeln och ta sig ner till Andratx för att sedan cykla den episka “Stora bergsturen” som sträcker sig längst Mallorcas hela bergskedja. 13 mil och 2500 höjdmeter stod på agendan så det är egentligen ingen övermäktig tur men väl kännbar i benen.

Starten går från Port de Andratx som är fantastiskt vackert. Vi spånar redan på om den obligatoriska säsongsavslutningen i höst kanske ska utgå från Andratx, det ser ju onekligen rätt trivsamt ut.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bergsturen börjar i alla fall rätt omedelbart med några km rakt uppför. Inte så brant så det är ganska humant. Dagens första överraskning kom dock när den tidigare så fina välvuxna vegetationen bara var helt borta. Första 5-7 km som tidigare haft skog och varit gröna och fina var nu helt kala och lite svarta träd här och var. Skogsbrand alltså! Ingen liten brand heller. Ett helt annat landskap i flera km.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERATuren tog i runda slänga 6 timmar och kändes ganska rejält i benen. 3 gånger uppför Puig Major som är Mallorcas högsta stigning på 4 dagar börjar ge sina spår i benen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Turen går väldigt mycket böljande upp och ner, vi stannade för lunch ungefär halvvägs i Deia som ligger längst kusten med fantastisk utsikt. Tyvärr är det ju lite turistpriser över maten men det kanske man kan leva med?

Precis innan lunch höll jag på att praktvurpa också. Jag körde i kanske 45-50 km/h och hade händerna nere i bocken med fingrarna lätt på bromshandtagen, rätt var det är får jag ett ganska kraftigt slag från marken. Fingrarna reflextrycker lite lätt på frambromsen som tjuvnyper till, jag känner hur kroppsvikten flyttas snabbt framåt och tänker att “shit, nu går jag över styret“. Men jag klarade mig lyckligtvis. En OTB i 50 knyck och då är nog tack och god natt för en tid framöver.

Efter Deia rullar rundan ner till Soller och där börjar den största och längsta klättringen, 13.9 km upp mot Puig Major. Jag var 7 minuter långsammare idag än i förrgår, trött i benen kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERAEfter Puig Major går det återigen väldigt böljande upp och ner fram till Pollencabacken som är som jag tidigare nämnt Mallorcas finaste utförskörning. Tycker jag i alla fall! Tyvärr hade jag oturen att hamna bakom en livrädd dam + 5 bilar som körde i knappt styrfart ner för berget, det tog sin tid att köra om hela karavanen så mycket av utförskörningen blev förstörd.

Imorgon blir det fikarunda och en mycket soft dag för att kanske eventuellt avsluta den här resan med lite mer berg på lördag. Sen bär det av hemåt igen. Både skönt och tråkigt på samma gång att åka hem igen. Benen är nog mest glada över att det är över snart.