Den sista planerade riktiga turen ägde rum i lördags, vi hade planerat att cykla hela Ma10 från Port de Pollenca och sen ta oss ut på platten och rulla hemåt igen. Turen var på pappret i runda slängar 21 mil och vi tänkte att vi skulle starta tidigt, runt 07.00, för att kanske få en glimt av soluppgången också. Tyvärr var det molnigt så det gick bara från mörkt till ljust utan att någon sol syntes till, men det var väl inte hela världen.

Det var väldigt skönt att rulla upp för Col de Feminina hela ensamma, inga bilar och inga andra cyklister. Bara vi och några getter och får. Rundan skulle bli lite av ett genrep inför Mallorca312 som har samma sträckning inledningsvis. 



Inte varje dag man får äran att öppna apelsinkiosken, lagom tills vi kom upp dit så dök ägaren upp och vi lyckades både få använda toaletten och köpa oss något litet att äta/dricka. Jag passade på att punda i mig en Cola, på cykeln finns det inget bättre raketbränsle. Det kanske inte är så bra i längden eller något jag dricker till vardags men när jag cyklar så har jag ingenting emot att nära mig på Cola för det fungerar för mig!

Vi rullade vidare längst Ma10, i Soller kändes det som om det skulle bli regn men det kanske kom 2 droppar och sen sprack det snarare upp och började bli både soligt och blå himmel. Vi hade planerat lunch i Banyalbufar, vilket var strax över 90 km från start, så det blev ändå ett rejält pass innan vi äntligen fick sitta oss ner och äta.

Efter lunch fortsatte vi och jag tycker Ma10 är som vackrast i den här änden!

Någonstans i höjd med Andratx blev det jättevarmt, över 30 grader i solen och jag passade på att dra i mig en 8-litersdunk… eller inte..

Vi vände sen inåt bergen igen, fast på “insidan” och tog oss upp till Galilea där en öns bästa pizza enligt utsago skulle finnas. Måste erkänna att jag blev rätt spak av både värme och inte så mycket energi, tror lunch efter 90 km blev lite för sent för mig. Jag tog det därför väldigt lugnt uppför till Galilea för att inte riskera att ta slut. En pizza senare så var allt som vanligt igen. Eftersom vi stannat lite väl ofta (totalt 4(!) timmar rast på 21 mil) så började det skymma på vägen tillbaka igen. Jag valde att ta det lugnt för att rulla ur benen rejält efter 9 dagar på cykel och det var väldigt skönt att mysrulla hemåt, även om det hann bli mörkt innan vi nådde Port de Pollenca igen!

Ett bra dagsverk, en bra avslutning på resan och jag tror aldrig jag cyklat såhär mycket förut under en Mallorca-resa. Dessutom blev jag inte sjuk, bara en sån sak! Underbart!

Igår var vi uppe i bergen igen och denna gång var det för att cykla Sa Calobra.

Jag velade lite om jag skulle ner i botten eller inte för jag är inte i form för att slå PB (ligger väl runt 55 minuter tror jag) men till slut åkte jag ner ändå. Jag tänkte att det är roligt att ha tagit sig upp ännu en gång och det behöver inte alltid vara ett PB-försök när man tar sig an en klättring. Det är dessutom en väldigt fin väg så den är väl värt ett besök av den anledningen och det är ju bra träning även om jag inte hade några planer på att ta i speciellt mycket för att ta mig upp. Mina vänner satte PB hit och dit så det var roligt. Anna fyllde dessutom 50(!) dagen till ära och slog PB med 11 minuter vilket var fantastiskt. Vi startade från Port de Pollenca redan vid 9 och det var skönt för det var lagom varmt i klättringen. I fjol när vi var där några timmar senare var det verkligen stekhett, huvudet kokade och två flaskor vätska var för lite på vägen upp. I år var det mer humant och lagom varmt vilket var skönt. Jag passade på att knäppa lite bilder samtidigt som jag plågade mig upp vilket gjorde att klättringen ändå gick rätt fort!  Imorgon är sista riktiga cykeldagen för denna gång och då har vi självfallet storslagna planer!! Får se om vi överlever eller inte, håll till godo..

Igår tog vi bussen ner till Andratx för att sedan avverka hela Ma10 upp till Port de Pollenca. Det finns många fina och bra vägar på Mallorca, men Ma10 är ändå favoriten. Morgonen såg lite molnig ut och sådär, men vi visste att det skulle spricka upp och bli sol så det var inte så mycket att bry sig om. Sträckan börjar dessutom med en klättring direkt så även om det kanske var lite småkyligt egentligen så åkte armvärmare och väst av redan efter några km. Sedan var de av resten av turen så det blev varmt och fint!

Jag måste säga att jag älskar Ma10, det är en så underbar sträcka på så många olika sätt. Den enda riktiga klättringen som är något att tala om är Puig Major som är ungeför 14 km från botten vid Soller upp till toppen. Sedan är det mer böljande, några km upp och några ner. Ibland går det ner i bara några meter och så upp igen, det hinner aldrig bli riktigt tradigt utan det är hela tiden upp och ner. Efter att ha cyklat så mycket nere i sydeuropa så känns bergen på Mallorca “enkla” medans första gången 2012 när jag var här så trodde jag att jag skulle dö mer än en gång under klättringarna.

Dagen blev precis så underbar som vi hade förutspått, visst hade kanske himlen kunnat vara lite blåare men vad gör ju det? Underbart! 10 tummen upp och 10 möjliga!

Imorgon blir det Sa Calobra! Jag är inte i toppform och för tjock (som vanligt) så jag tänkte mest ta mig upp, inte pressa för någon tid för det har jag inte i mig. Ganska mysigt ändå att bara cykla och inte behöva jaga någon tid. Kommer bli fin fint det!

Efter 2 lite längre dagar och framför allt med gårdagens nästan 18 mil så var det dags för en riktig glassrunda. När de andra stack iväg till Formentor (40 km t-o-r) så hängde jag kvar på hotellet och gjorde lite ärenden och passade på att tvätta(!) bland annat.

Sen lagom till lunch rullade vi iväg några km till Cala Sant Vicene för lite lunch och glass i solen nere vid havet. Jag har aldrig varit där innan men har förstått på många andra att det är väl värt ett besök. Det var väldigt fint där nere vid havet och det kändes som en lagom runda dagen till ära. Jag kände mig lite sliten i benen så ville inte cykla långt.

Sen dödade jag Exan(!)..  min älskling, som varit med mig i 2000 mil nästan och 5 år!!

Vet inte vad och varför, rullade bara och plötsligt brakar det till och växelörat går av och bakväxel + kedjan far all världens väg. Lyckades låsa bakhjulet snabbt för jag hörde ju att det höll på att gå åt helvete men tyvärr fick sadelstaget ett rejält slag och sprack. Hjulet klarade sig nog med bara en eker som fick en liten smäll, tur det i alla fall. Bakväxeln är körd och antagligen framväxeln också. Det tråkigaste är såklart ramen, visst att den går att laga men det kommer ju aldrig bli samma cykel igen. Så det får nog bli en uppfixning och möjligen att hon får komma ut på någon fikatur framöver men som “vardagslandsvägscykel” har Exan gjort sitt!

Nu blir det hyrcykel resten av resan..

Herregud vilken runda vi hade idag, det är verkligen skillnad på vind och vind. Egentligen hade vi planerat en 17.5 mil och upp till San Salvador och Cura (2 klättringar) men när vindprognosen sa 12-13m/s och upp till 20-21m/s i byarna så var det ganska enkelt att revidera planen. Vi beslöt oss för att försöka dra oss mot bergen fast fortfarande nere i dalen och försöka söka skydd på lite mindre vägar. Tanken var väl att det skulle finnas lite vindskydd där så det gick att cykla på ett säkert sätt.
Jag måste ändå mena att det blev en relativt bra dag, visst blåste det och ibland kändes det som om vi skulle blåsa av vägen men det var bara ett fåtal gånger. Vi var majoriteten av rundan skyddad av vinden så det var skönt. På hemvägen blev det dessutom lite medvind och storm i ryggen gör ju att det verkligen går undan. Imorgon ser prognosen lugnare ut så då blir det nog den där 17-mils rundan istället!