Igår var det äntligen dags för den första riktiga rundan här på ön. Vi var 13 cyklister som gav oss iväg med vårfriska ben. Kändes lite som en flock med får ute på grönbete för första gången i år. Det är alltid ovant med racern om man kört mycket MTB under vintern men det går ofta snabbt att vänja sig vid smalt styre och smala däck.

Rundan gick hur som helst via vattnet bort mot Alcudia och sen inåt landet med Velodromen i Sineu som dagens första anhalt. Väl där så är det obligatoriskt att snurra några varv och sen är både benen och lungorna mer än döda. Förstår inte hur timrekorden på bana går till men de sätts ju av proffscyklister å andra sidan.

Efter Velodromen åkte vi vidare mot Montuiri och terrassfiket som har så himla fin utsikt. Där hade vi stämt med lite cykelkompisar hemifrån och det var roligt att ses på en fika mitt på Mallis.Det var väldigt varmt uppe på terrassen och det känns som om finvädret äntligen kommit till ön efter att det var rätt ostadigt senaste veckorna.

Hemvägen gick sen via Petra och underbar medvind utför Ravinvägen som går från Petra ner till havet. Lyckades klämma till med PB på den sträckan, vilket var roligt för jag har ändå bombat på där 6-7 gånger tidigare. Tyvärr fick vi sedan lite sidvind som var en aning jobbig men vad gör väl det. Vi passade även på med ett nostalgiskt besök i Can Picafort där flera av oss träffades för första gången 2012. Dessvärre hade stammisbaren stängt så vi rullade hem tomhänta. Kanske var bra det i och för sig.

Väl hemma blev det en drink vid hamnen här i Port de Pollenca, sämre kan man ha det!

Äntligen är vi plats på favoritön! Dagen började med uppstigning redan 04.00 och prick klockan 13.00 hoppade vi upp på cyklarna och drog iväg från hotellet här i Port de Pollenca. Eftersom vi alla var trötta och hungriga efter flygningen så var planen 5 km och sen lunch, det kändes lagom. Vi fikade på torget i Pollenca, som precis som många torg i Mallorca, är himla mysigt och känns verkligen genuint Mallorca!

Efter lunchen så rullade vi uppför Lluc-backen som är en liten klättring på 5-6 km och sen väntade dagens belöning när vi fick rulla nedför Col de Feminia som väl är den bästa utförskörningen på Mallorca. Svepande serpentiner och sen avslutas det med en flera km lång rak utförslöpa som i folkmun går under benämningen “Världsmästarvägen”. Imorgon blir det en riktigt runda, 130 km är planen och ett besök i Velodromen i Sineu och terassfiket med den fantastiska utsikten i Montuiri.

2016 körde jag och Robert Mallorca312 tillsammans med ett gäng från Stockholms CK. Vi höll ihop hela loppet medans de andra körde i eget tempo så att säga. Tyvärr blev loppet för vår del ett mindre debacle. Det var regn och kallt vid start, eftersom det blir så himla halt på Mallorca när det regnar och vi skulle upp i bergen direkt från Pollenca så var det ju redan där dömt att misslyckas. Jag vågade inte stå på utför och var långsam som vanligt uppför. Såg massa krascher och bitvis var det såphalt. På väg ner från Puig Major mot Soller så kommer jag runt hörnet i en serpentin och ser hur en man tittar upp ur diket med blodigt ansikte, han hade väl precis kört ner i diket antar jag.

Sen struntade vi i första matdepån, det skulle vi inte ha gjort, några mil senare var hungersnöden total och vi började hallucinera om pommes och friterad kyckling. Jag behöver väl inte säga att vi bara kom runt 200 km någonting och inte hann ge oss ut på sista rundan för att slutföra det vi hade tänkt oss, nämligen cykla hela sträckan på 312 km! Sedan dess så har vi båda tänkt att någon gång ska vi ha revansch, det här var ju inte något värdigt sätt att genomföra loppet och vi måste komma hela vägen runt!

Så, vad passar väl bättre än att ge sig själv en egen härlig julklapp såhär i juletider?

För några veckor sedan kom jag på att jag skulle ha långhelg över Valborg (vi har klämdag på mitt jobb så jag är ledig i 4 dagar). Min sambo är samtidigt på konferens i Sydafrika (ja, fint ska det vara, själv fick jag åka på konferens till Djurö med mitt jobb) så varför ska jag häcka ensam hemma när jag kan vara på Mallorca? Ställde fråga för någon vecka sedan, ingen ville följa med så jag gav upp och la ner det. MEN, sen nappade helt plötsligt Roberto och nu har vi en långweekend, 5 dagar, på Mallorca att se fram emot sista helgen i April. Vi ska ju redan ner 10 dagar över påsken, början på April, så det blir årets andra Mallorcaresa inom loppet av bara en månad, men vad gör väl det? Mallorca kan man väl aldrig få nog av? Inte jag i alla fall, jag älskar ön!

Här är de 312 km som vi ska ta oss ann, start och mål i Alcudia där vi även kommer bo. Vi har faktiskt boka hotellet precis vid starten/målet så det ska vara extra nära.

Himla roligt ska det bli, ännu en till anledning att hålla igång vinterträningen! Längtar!

Senaste 4 åren har det varit tradition att åka till Mallorca i slutet av Oktober för att runda av säsongen med en liten långweekend på favoritön. I fjol kunde jag inte följa med eftersom jag hade min jättecysta på halsen (som jag förvisso förstod snabbt inte var cancerogen, men ändå). Väntade på operation och besked, så jag avstod helt enkelt resan fast jag redan var inbokad. I år så valde jag att inte följa med eftersom jag nyligen bytt jobb. Jag vill alltså helt enkelt spara både semesterdagar och pengar till nästa sommar DÅ JAG SKA BYGGA HUS!!! Herregud, hur många vuxenpoäng får den då? Tvåhundramiljonertusenochfemtio!!

Kan ju meddela att när förkylningen började knacka på axeln i måndags-tisdags att ingen är ju gladare än jag för att jag inte var inbokad på årets resa som hade avresa tidigare i dag. Jag har varit såååå himla glad för jag har inte varit förkyld på ett halvår, senast var nämligen dagarna innan påskresan till Mallorca vilket är ett långt avbrott för min del. Att jag nu blir förkyld dagarna innan avresa till höstweekenden ser jag bara som ett tecken på att det var helt rätt prioriterat att inte följa med i år. Jag hade inte orkat med en till cykelresa med snor i halsen och allt annat som följer med en rejäl förkylning. Så, så länge får jag väl njuta av bilderna från tidigare åren jag varit med och se fram emot påskresan till Port de Pollenca 2018. Det är ju trots allt påsk snart igen och då ska jag INTE vara sjuk utan cykla som aldrig förr! Längtar!