Eftersom vi åker hem idag så blev det en avslutande runda igår, medans dom andra åkte upp i bergen för att ta sig an Calobra så insåg jag mina begränsningar och tog det lugnt. Jag drog ungefär 100 km, solo, på platten istället. Det var en fantastisk dag med fantastiskt väder och benen mådde så bra av att bara ta det lugnt. Jag är riktigt sliten nu, rejält. Loppet tog mer än jag trodde och nu är det bättre att vila upp sig så man blir bättre.

Sen mötte jag upp dom andra på torget i Pollenca och vi satt där i över 2 timmar och bara tog lugnt och njöt av det underbara vädret. En perfekt avslutning på resan med andra ord, det behövs inte mer än såhär för att man ska vara supernöjd. 
Nu känns det underbart att åka hem igen, jag är nöjd för den här gången! Mallorca levererar ännu en gång, även om denna vecka vädermässigt blev rätt dålig till och från. 

Ska försöka hålla mig kort, Mallorca312 blev lite av en besvikelse totalt sett men vi börjar väl från start. Vi rullade till start redan 5.50 med endast 5 timmars sömn i kroppen. Det var bäcksvart när vi cyklade längst vattnet mellan Port de Pollenca och Alcudia, jag hade räknat med soluppgång men den skulle dröja ett tag till. Naturligtvis regnade det när vi rullade iväg och även om det slutade lite ibland så skulle dagens första 100 km avverkas i mer eller mindre ihållande regn. Starten gick 7 och vi stod en bit bak och rullade först 7.10!

Dagens första klättring var Col de Feminina, 5 km med 5% snitt ungefär så ingenting att prata om men jag hade inget riktigt klipp i benen. Sen cyklade vi vidare mot Puigen och regnet höll i sig. Det var såphalt bitvis och det gick inte att stå på utför över huvud taget, det låg folk lite här och var som hade vurpat och det kändes väldigt tråkigt att köra utför.

Efter 50 km kom dagens första depå, eftersom vi hade energi och bra med vätska så cyklade vi förbi. Det var dessutom kaos och mängder med människor där så det kändes som helt rätt beslut då att inte stanna, senare fick vi dock ångra detta. Nedför Puigen så var tjock dimma och man såg knappt cyklisterna framför. Tankarna om att det skulle spricka upp och bli fint hade man redan släppt. Vi cyklade sen vidare mot Deia-Valldemossa och den långa banan på 232km/312km. I Valldemossa var det vänstersväng om man ville köra korta banan på 170 km, men vi skulle köra långt idag.


Dagens andra depå efter ungefär 80 km var endast en vätskedepå, vi började bli hungriga men tänkte att det kommer väl mat längre fram. “Nu är det ju dessutom massa utför” tänkte vi också, herregud vad fel vi hade. Jag hade fortfarande inget klipp i benen och insåg att det skulle bli en seg dag även om det skulle gå bra att överleva. Jag och Robban höll ihop hela loppet för att det var så långt och kändes tråkigt att genomlida det solo. 

Sen rullade vi vidare längst bergskedjan, hela vägen ner till Andratx längst ned på ön skulle vi innan vi fick vända tillbaka mot målgången i Alcudia. Det gick uppför och nedför om vartannat, efter några mil till började vi mathallucinera. Helt klart så hade vi behövde depån efter 50 km. Även om vi aldrig fick slut på energi i ryggfickorna så behöver man mat efter 6-7-8 timmar med sötsliskiga energiprodukter. 

Vi hade räknat med mat någonstans längst Andatx men inte då, inte först vi nådde Galelia efter typ 145 km så kom dagens andra matdepå. Hysteriskt långt avstånd mellan maten och personligen så var jag redan körd här, jag var trött, seg, slut, grinig, hungrig o.s.v… vi åt så mycket vi orkade och rullade sen vidare mot vad vi trodde skulle vara platten. Men naturligtvis följde några ytterligare klättringar innan vi nådde den berömda platten. Vi gav upp tankarna på att köra 312 km, det var bara konstatera att vi bara skulle mäkta med 232 km idag. Dom sista milen var en pina, vi hade knapp styrfart bitvis, det gick otroligt långsamt och det var otroligt segt. Lyckligtvis så sprack det upp och vi fick avsluta i sol efter att ha börjat med över 100 km i regn. 

Personligen så var jag inte alls på banan under loppet, det var segt redan från start. Jag tror jag hade underskattat loppet rejält, jag åt för lite dagen innan, jag cyklade över 11 mil dagen innan och jag sov bara 5 timmar. Det blev något slags recept som inte riktigt lirade.

Någon gång skulle jag gärna återvända och köra 312 km, men inte nästa år, jag känner mig inte alls sugen såhär några dagar efteråt så det får bli typ år 2020 eller något sånt.

Dagens andra tur var en eftermiddagstur med Erik och Robert (som båda kom ner idag) till Formentor. 40 km i lugn takt, fantastisk utsikt, helt ok sällskap och fantastiska vyer.

Kort om ord idag eftersom det är uppstigning innan 5 imorgon för Mallorca312, men lite bilder (återigen i fel ordning) hinner jag alltid bjuda på. Alltid något!

Dagen bjöd på två turer, först plattåkning i fantastiskt väder till Palma. Därefter ett besök på Rapha (jag köpte inget tack och lov, har redan för mycket cykelkläder) och sen fick jag åka bil tillbaka. Det var planerat för Robert kom ner idag så jag åkte med honom i bilen och därefter blev tur nummer två en lugn sväng ut till Formentor.

Lite bilder i total fel ordning från dagens första runda!

Vad gör man när det regnar och regnar och man befinner sig på Mallorca? Ja, vi väntar ut regnet (tror vi) och cyklar mot ljusare delar av ön (tror vi) och förhoppningar är stora på att vi ska möta torra vägar på andra sidan ön. Jag vet inte om det blev så mycket torra vägar, antingen regnade det från marken eller från luften, kändes som om det alltid kom vattnet från något håll. Men det var inte 2-3 grader som hemma i alla fall, alltid något!

Dagen började med en punktering efter 793 meter… trasigt däck och vi lämnade stackars Erik i servicebilen och tänkte att dom fick köra ikapp oss.

40 km senare stannar vi och inser att Erik fortfarande inte anslutit, vi väntar en stund på servicebilen men folk fryser så vi rullar vidare utan honom. 


I Sant Joan når jag mitt personliga vägskäl, planen var 150 km (och en klättring upp till San Salvador som ligger utanför Felanitx). Jag vill varken köra långt i det här vädret eller köra en klättring (eller vänta på dom andra när dom kör) så när gruppen efter 50 km svänger mot Felnatix så sväger jag mot Petra och beger mig hemåt. Känns fantastiskt att ha så bra koll på ön att jag bara behövde rulla sista 50 km solo utan att kolla på kartan en enda gång. 100 km kändes lagom idag, jag behöver inte överprestera.




Det fortsätter att regna så gott som hela vägen hem, lite dugg och lite mer. Det blåser men lyckligtvis lite sida/med så jag lider inte så mycket av att vara ensam. Efter 90 km börjar jag bli lite hungrig (och grinig) så det blir en riktig lyxfika (cola och chokladbar från SPAR Supermarket), flådigt värre. Men tillräckligt för att ta sig hem med gott humör, fanns ingen riktig lust för att sitta och fika ensam när man är kall och blöt och så nära hem.

Väl hemma blev det cykelvård i det fantastiska duschrummet för cyklar som hotellet har.. 

Misärens ansikte…. 

Tyvärr så är det ju tydligt att mina förkylningar som avlöst varandra senaste tiden satt spår på formen, jag är i sjukt dålig form helt enkelt. Jag lyckades dessutom gå upp typ 5 kg i vikt senaste 3 veckorna (hur lyckas man?). Lite av mitt signum, när jag är risig och inte kan träna så tycker jag synd om mig och moffar crap istället. Jag hoppas jag är i tillräckligt gott slag för att överleva Mallorca 312, jag är inte helt övertygad om det själv. Den som lever får se, på lördag smäller det!

Imorgon ska vädret bli bättre så då kanske det blir en kort bergssväng!