Någon gång för inte så länge sedan när jag funderade över om jag skulle köra Siljan Runt i år eller ej, så bestämde jag mig för att “ja, men jag kör så länge det inte regnar“. Så brukar jag motivera det för alla som undrar vad det är för fel på mig, “men jag är för gammal för att cykla i regn, jag har gjort det så många gånger“. Problemet är bara att alla som cyklar i Fredrikshof är ju snudd på tvåhundra år så det är svårt att som knapp 30-åring hävda att man är för gammal för något. Men i alla fall.
Det var bestämt, jag cyklar INTE Siljan Runt om det regnar, så är det bara. Prognosen tidigare i veckan sa strålande sol, “men ok, jag kör“, sen blev det lite regn “men ok, det ser inte så hemskt ut, jag har ju redan bokat allt, jag kör“. Sen blev det mycket regn, “det hinner säkert ändra sig” och i morse när vi vaknade lös faktiskt solen och prognosen sa att det skulle komma lite dugg under dagen men ändå vara ganska varmt. Så, det var väl bara köra när man ändå var på plats?
Uppehåll vid start, sen gick det åt /&¤%#¤/”# /&¤%”# ##!”#&/&&/ %&…
Vi var glada i ungefär 40 km, vi hann till och förbi första depån och sen ville vädrets makter annorlunda. Det öste ner, det var svinkallt, typ 6-7 grader och man började fundera på “vad f´n håller jag på med? Jag skulle ju inte!!”. För första gången i mitt liv fick jag stelfrusna fingrar och när det var som kyligast så började det kyla rejält över bröstkorgen och lungorna kändes inte alls så glada. Morr!
Depå två bjöd på KORV för att få upp värmen, (ja alltså, varmkorv, korv-med-bröd, vad tänkte ni på?). Det kändes oavsett sådär roligt att stå och huttra och trycka i sig korv.
Depå tre bjöd på lika mycket regn, och blåbärssoppa (tyvärr var den inte varm som när man åker Vasaloppet, men vad gör det?). Här hade det åtminstone blivit lite varmare även fast det fortsatte att regna oavbrutet ungefär hela resterande delen av loppet. Tror vi hade 40 km utan regn och 120 km med regn, sådär lagom roligt för någon utan fartambitioner som bara vill cykla lite för att det är roligt och trevligt.
Sen var det bara mer regn och regn, varvat med lite regn med regn. När vi nådde målet till slut så öste det verkligen ner men vi lyckades ändå få till en ganska glad lagbild. Jag cyklade tillsammans med Täby´s sub10 GT, fast egentligen var det mesta andra personer, det var nog bara 5 personer från den gruppen. Mål myssnitt på 30km/h och vi hamnade strax under 31km/h så jag tror alla var nöjda med insatsen.
Dagens roligaste var kanske att när vi gick in i startfållan så var vi 11 personer, när vi kom ut ur startfållan var vi 18(!) personer i gruppen. Jag råkade bland annat i samtal med en vän i en annan grupp som “försökte” tränga sig förbi bjuda in alla runt omkring. Sen att tre personer tog det på allvar och bjöd in sig själva (eller var det jag? tar jag inte ansvar för). Man får tydligen passa sig för att använda ironin på offentliga platser. Var dom andra nytillkomna kom ifrån var det ingen som lyckades förstå eller luska ut. Hur som, ingen dog och ingen vurpade och alla kunde (typ) cykla (ungefär) så why not?
Ännu en liten häst till samlingen, tog en med lite Sverigetema den här gången dagen till ära. Den matchar rätt så bra med min blåa och svarta från 2012 och 2013. Nästa gång kanske jag måste ta en röd (fast den är rätt så tråkig och mainstream) men man måste ju ha originalfärgen, det går ju inte annars! Helt klart Sveriges bästa medalj alla kategorier alla lopp what so ever om jag får säga vad jag tycker!
Så, det var den snabba “berättelsen” (om nu 6 bilder kan kallas för berättelse) från loppet. Återkommer med den långa versionen inom kort, det här blev ju väldigt snabbspolat, fast loppet kändes så ärligt talat. Men det finns ändå massvis att skriva hem om.. det hinner ju hända lite på 5-6 timmar i sadeln.
