Vintercykling i ett snöigt Stockholm

Äntligen har det blivit vinter i Stockholm och för en gångs skull så lös solen idag. Jag vet inte om jag lyckats få någon cykeltur under 2018 där det varit blå himmel och sol. Idag fick jag mycket av både och vilket kändes jättehärligt.

Årets längsta tur blev det också, 75 km kanske inte låter så mycket men när det är vinter och man harvar omkring på MTB:n med dubbdäck så tycker jag det är mer än tillräckligt. Jag brukar normalt hålla mig runt 35-50 km så 75 var ett snäpp upp!

Turen gick via Hammarbybacken och genom Nackareservatet ner till Älta och därefter vidare mot Tyresö och Vissvass. Därefter bar det hemåt via Åvavägen och Tyresta.  Sjukt vackert var det bitvis, jag var lite rädd innan för hur underlaget skulle vara men det var över förväntan. Alla cykelbanor var skottade och fina och bilvägarna jag hamnade på hade lite snö och få bilar så det var inga problem. Enda smolket var när jag skulle gena från Åvavägen upp till Tyresta friluftsområde, det var icke skottad skogsväg i några km. Det gick inte så fort men det gick ändock att ta sig fram!

Kanske blir en liten sväng imorgon igen, vädret ser ut att ska bli bra igen. Det blir nog ingen långtur som idag men någon timme kanske jag kan få till förhoppningsvis!

Rutinen börjar sätta sig

Äntligen börjar jag komma in i lunken och rutinerna börjar sätta sig när det gäller att komma ut och cykla. Jag vet inte varför, men senaste vintersäsongen så tror jag att jag cyklade en gång. Det har jag redan slagit med råge med årets 7-8 turer. Eftersom jag inte har några planer på att vinna os-guld så blir det ibland så himla lätt att tappa lunken. Medans jag har många vänner som tränar slaviskt 6-7 gånger i veckan och följer träningsscheman och har privata coacher så lallar jag ju själv mest omkring och cyklar bara för ATT. För att det är roligt, rogivande, skönt, bra träning och himla härligt.

Jag vet inte när cykling blev så himla prestationsbaserat, kanske är det människorna jag råkar omge mig med, men att träna 40h/veckan samtidigt som man försöker sköta ett heltidsjobb är inte riktigt min grej. Nej, då får det bli små insatser här och var när tiden finns istället. Jag tycker det fungerar ganska bra det med!

Igår firade jag första dagen på julledigheten med 40 km runt omkring i Nackareservatet och det var väl förvisso skönt och härligt men isch vilket underlag. Isigt och spårigt och bitvis riktigt obehagligt. Tror jag skippar Hellas tills det antingen fallit massa snö eller hunnit smälta undan massa för det är sådär att cykla på blankis även om jag har dubb.
Jag har officiellt slutat med selfies, jag vet inte varför men jag har börjat tycka att det är så himla töntigt. Ändå står jag där själv mitt i skogen och tänker, “men kanske borde jag ha EN bild på mig själv ibland för det är ju ändå min blogg och bla bla bla“. Det blir liksom inte bra, jag försöker le men ser ut som ett miffo och snorspåren bröstkorgen är ju mer framträdande än resten av mig. Trots att jag tog säkert 20 foton så blev det här det bästa, det säger väl allt om den saken! Nej, jag får skaffa mig cykelsällskap som får hjälpa till med personfotograferandet i framtiden så slipper jag fylla internet med fler onödiga selfies för det känns som om vi nått bristningsgränsen redan!


Härligt med en solrunda, även om jag inte gillade det bitvis isiga vägarna så värst!

Skam den som ger sig!

Trodde ni att jag hade gett upp redan? Det kan man ju tänka sig, över en vecka sedan senaste cykelturen men jag skyller på att min mor var här på besök halva förra veckan och att det därför var svårt att hinna ut på tur. Snart är det ju julledigt i nästan 2 veckor så då kan jag kompensera genom att cykla var och varannan dag som tur är!

Idag unnade jag mig en lunchtur och det var verkligen jätteskönt att komma ut. Ibland kan jag känna visst motstånd mot att gå ut och cykla, jag vet inte riktigt varför, känslan är “jag vill inte” fast jag vet att jag ju tycker om det och alltid mår bra av det. Det hjälper hur som helst att påminna sig själv om att det är härligt, jag mår bra av det och jag tycker om det när jag väl sitter på cykeln. Så, bara jag tar mig ut så rullar det på sen!
Lite tråkigt dock att det var så mycket is här och var i skogen, jag tog MTB:n för att vara på den säkra sidan och det gick utan problem men det kändes lite osäkert här och var. Jag hoppas det kommer lite mer snö snart för det är himla tråkigt att snart ha julafton och det fortfarande är grått och tråkigt ut. Bara det lägger sig lite snö så blir det så himla mycket mysigare och ljusare och allt känns vackrare och bättre!

Dagens tur gick ut på Ekerö och ett varv på Knalleborgs 10km:are, rundan blev totalt 45km och det kändes både lagom och så himla skönt att komma ut mitt i arbetsdagen!

Nu är det bara 1 dag kvar innan jag går på julledigt och det ska bli så himla skönt!

Kvällstur på MTB!

Häromdagen var jag ute på en kvällsrunda på MTB:n, förutom att det tar en halvtimme att klä på sig och rigga med alla lampor så är det riktigt härligt med mörkercykling. Det kändes lyxigt att cykla förbi köerna ut mot Ekerö, om jag mot förmodan skulle bosätta mig på Ekerö skulle jag aldrig någonsin ta bilen in till stan för att arbeta. Det är helt hopplöst med köer varje dag, nu var det dessutom en krock ute vid Tappström och det underlättar ju inte direkt för den redan långsamma trafiken.

Rundan då? Jag tog ett varv ute i Knalleborg Ekebyhov på deras 10 km slinga. Jag åkte skidor där för något år sedan när det var så mycket snö här i Stockholm och nu när jag satt på MTB:n kan jag inte för mitt liv förstår hur jag överlevde på skidor där. Det är brant uppför, brant nedför, det är gärna brant samtidigt som det svänger +90 grader. Allt för att det ska vara så utmanande som möjligt. På cykel har man ju rätt bra kontroll så då är det bara roligt, men på skidor är det desto värre med denna typ av bana. 
Om vi bortser från att det är omöjligt att ta bra foton i totalt mörker så var det en riktigt härlig runda. Jag tycker om spåret där ute för det är så mycket upp och ner och svängar, det är aldrig speciellt tekniskt eftersom det är packad bädd men det är väldigt härligt ändå. Det går fort och det händer hela tiden något även om det inte är rötter och stenar. När jag var ute så var underlaget dessutom fryst så det går att cykla på utan att sjunka ner för mycket. Nu snöar det ute och är halvvarmt så det finns risk för att det är lite kladdigare nästa gång jag tar mig ut men det är ju å andra sidan bättre träning.

Vintern är tillbaka och så även jag!

Jag tänkte att jag skulle ta en tur i dagsljus idag och även fast det snöat rejält senaste dygnet så brydde jag mig inte så mycket om det. Men det är helt förvånande vad lite frånvaro från cykling/träning gör. Innan operationen höll jag igång ganska bra på Friskis och Svettis (det var ganska skönt att göra något annat än att cykla ett tag). Senaste 5 veckorna har det inte blivit mycket träning på grund av operation, infektion, penicillin och så vidare. Fascinerande att dagens 25(!) km på MTB:n i knapp styrfart nästan tog 2h och jag trodde att jag skulle stryka med flera gånger där ute på Lovön.

Men det var åtminstone väldigt vackert i alla fall!
Formen är jag inte så orolig för, det tar några pass och sen är jag inne i det igen och om några veckor så är det som om jag aldrig pausat utan kört på hela tiden. 

Planen den här vintern är att inte dra på mig någon monsterförkylning/influensa, jag brukar alltid lyckas med det men inte den här gången. Jag ska undvika alla människor i 3 månaders tid och trycka i mig ingefära och blåbär så kommer det säkert lyckas!

Då kanske ni undrar varför just 3 månader? Jo, men för sen är det dags för Mallorca och i fjol värmde jag upp med en rejäl influensa och blev även sjuk igen efter en vecka där nere och det tänkte jag inte upprepa i år igen!