Äntligen tillbaka i verkligheten, efter hemkomst i fredags så har det tagit ett tag att landa. Packa upp, tvätta typ 10 maskiner (jag är lite nojig och tvättar gärna all min packning när jag rest länge, även sånt som är rent) och samtidigt hinna återhämta sig.

Jag har inte ont någonstans och känner egentligen inte av Haute Route på mer sätt än att jag är hemskt trött, väldigt trött, sover middag titt som tätt och sover länge på nätterna men är ändå trött. Antar att det tar ett tag att återhämta sig. Drog tyvärr på mig en ögoninflammation på väg hem till Sverige så jag har ännu inte lyckats ta mig till jobbet.

Däremot har jag hunnit cykla en MTB-runda igår (och en till idag), bortsett från att ögat rinner som ett vattenfall och att jag är lite småseg så var det väldigt skönt att komma ut. Vi körde ett varv på Fornstigen ute på Lovön och jag slås ju direkt av hur dålig på MTB jag blir av att inte köra MTB. Jag blir så feg, direkt, minsta sten/rot så kliver jag av. Varför? Ikväll när jag körde med Fredrikshof ute på Järva så var det mycket bättre så det är åtminstone skönt att det går snabbt att komma in i det igen! MTB är SÅÅÅ roligt!
Trots att det är 21 september så är det förhållandevis varmt ute, det går ju att cykla i kort-kort fortfarande så det är bara passa på. När jag cyklar så känner jag att kroppen ännu är lite sliten så det gäller nog att skynda långsamt tror jag. Jag har ingenting att pressa till ändå så det är verkligen bara cykla på den nivån som kroppen känner för. Förhoppningsvis blir det bättre dag för dag och snart är allt nog som normalt! Oavsett så är det så himla skönt att vara hemma igen och tillbaka i vardagen.

Många har frågat mig om jag inte kommer tycka det är jobbigt när allt är över och att komma tillbaka men verkligen inte, det är precis tvärtom. Det är så himla skönt att vara tillbaka i mitt vanliga liv och ha minnet färskt av Haute Route TC. Jag skulle göra om det (trots att jag sa många gånger mitt i “aldrig någonsin igen, aldrig“) igen om chansen dyker upp men nu så njuter jag bara av att ha gjort det, klarat det och att få leva normalt igen.

Äntligen ute med vrålåket igen, jag insåg dock idag att man inte blir modigare bara för att man kör fulldämpat. Jag är tydligen lika feg som vanligt, tråkigt.

Det blev en runda på Fornstigen ute på Lovön i förmiddags, medans mina lagkamrater körde Östgötaloppet så lekte jag omkring i leran och tyckte synd om mig själv. Det är verkligen tråkigt hur fort man blir dålig när man är sjuk. Jag tyckte jag var jättestark i början på mars, sen fick jag influensa och blev sämre igen. Jag tyckte jag blev ganska stark på Mallorca, sen blev jag förkyld och nu är jag hur klen och svag som helst. Jag lever på hoppet om att det går snabbt att komma tillbaka i matchen igen, ge det några pass och någon vecka så är det nog på uppåtgående igen.

Hur gick det med MTB:andet idag då?
Jadå, jag började med att gå över styret på dagens första dike och sen blev jag bara jättefeg och klev av överallt. Detta utan att ens försöka! Jag avskyr när jag blir så, det blir helt poänglöst att cykla MTB när man kliver av hela tiden, lite måste man ju våga!

Skräckslagen efter att ha badat i ett lerdike… (lyckades ta det mesta av fallet med händerna så jag blev faktiskt mest lerig om händer plus ben och undvek ett lerbad).

Det var åtminstone väldigt härligt och trevligt att vara ute i skogen, det gick att köra med korta byxor och dra ner dragkedjan på tröjan. Det var nog 13-14 grader ute i skogen och när solen låg på så kändes det nästan som om det redan var sommar. Även fast det var väldigt lerigt i spåret och jag var väldigt feg och körde väldigt dåligt så gör det inte så mycket. Jag är nöjd att vara frisk igen och förhoppningsvis blir det bättre med både mod och form till nästa runda, jag ser redan fram emot att komma ut igen!

Efter en lång, mörk och förhållandevis kall vinter så känns det alltid lika magiskt när solen och värmen kommer fram igen. Solskensrundor med strålande sol, det är ju därför man cyklar, det är ju det som är så härligt med cykling, att vara ute i fint väder.

Förbifart Stockholm skövlar naturreservat ute på Lovön, man måste ändå älska bilismen? Eller inte…


Tycker alla människor som klagar på att cyklister förstör när dom cyklar i skogen kan ta och titta på dom här bilderna och återkomma om dom fortfarande tycker att det är cyklister som förstör skogarna i det här landet.