Igår blev det äntligen premiär med nya stridsvagnen! Om man bortser från att influensan tagit rätt hårt på formen, och att jag antagligen fortfarande tyvärr inte är helt hundra, så var det en fantastisk runda.

Vilken skillnad på cykel och cykel. Jag kan inte förstå att jag harvat omkring på en hardtail i så många år. Varför köpte jag mig inte en fulldämpad för länge sedan varför? Varför? Kan någon svara på det?
Kändes jobbigt att smutsa ner pärlan men cykeln är ju till för att användas så det är bara förbereda sig på både smuts och en och annan repa, tyvärr.

Nu är jag lite nervös för Mallis eftersom jag fortfarande inte är hundra procent frisk, men jag hoppas på det bästa och håller tummarna för att det ska kännas bättre och bättre. Jag åker iväg redan imorgon och är borta i 14 dagar, jag har två dagar på mig innan resterande klubbkamrater dyker upp och sen blir det full rulle resten av tiden.

Ska bli skönt med solskenscykling om inte annat, äntligen är säsongen här!

Onsdags-MTB och sedvanlig mörkercykling ute på Järvafältet, men den här gången tänkte jag inte skriva så mycket om själva passet utan om min klantighet precis innan passet. Jag tog cykeln ut för ovanlighetens skull och bestämde mig för en ny väg och eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta så cyklade jag med god marginal.

Det ledde i sin tur till att jag dök upp 15 minuter för tidigt, när det är minusgrader vill man inte stå still i 15 minuter. Så jag cyklade runt lite i närheten, gjorde ett toabesök i skogen, tog tvåhundra selfies (varav de flesta aldrig kommer se dagsljus) och så vidare.
Minst dåliga bilden…

Sen så, kommer jag fram till den här lilla isbacken!

Det är både brantare och isigare än vad det ser ut, blankis hela vägen upp…

Tvekar en kort stund men tänker att det här är ju ingen fara, jag cyklar lätt upp för brantare backar än såhär. Att det är blankis och väldigt brant funderar jag inte så mycket på, av någon anledningen så tar jag knappt någon sats heller. Utan lite halvhjärtat så kör jag in i backen och jag når inte ens förbi första branten innan det tar stopp. Tror jag hinner veva runt pedalerna tre varv stillastående innan jag till slut börjar välta. På något magiskt sätt så hinner jag ändå få ur foten innan det är försent, men det spelar ju ingen roll i en brant backe med blankis. Sen så önskar man såhär i efterhand att någon hade fångat kommande sekvens på film. Jag välter trots att jag fått ner foten i marken, det är för halt för att göra någon skillnad. Knät och armbågen tar värsta smällen. Sen så glider jag på rygg med cykeln över mig ner för branten och ner i diket på vänster sida där färden till slut tar stopp. Resultatet blev förutom ungefär 30 blåmärken en trasig ryggficka på jackan, lite revor på både byxor och jacka och lite skrap här och var på kroppen. Cykeln klarade sig utan en skråma, den låg ju på mig. Eller jag spräckte mitt Garminfäste, men utöver det så gick det bra. Värsta smällen fick vänsterknät som är lite svullet och blått men det reder sig nog ändå. Självförtroendet kanske fick sig en törn också.

Nej, herregud vad onödigt. Vilken start på kvällsträningen också, herregud så dumt.

Lyckligtvis blev det kvällens enda vurpa och jag fick ett bra träningspass därefter, men man blir alltid lite avvaktande efter en vurpa så det var lite tråkigt att cykla vidare.


Fotograf (3 bilderna ovan): Pawel J 

Vintern är tillbaka!!

Jag måste faktiskt säga att jag blev förvånad idag ute på Lidingö över hur vitt det var. Senast jag var ute på Järvafältet (inte igår alltså) så var det ju helt bart i skogen, som senhöst eller tidig vår. Ute på Lidingö dock så var det som om vintern aldrig gjort någon paus utan som om det fortsatt snöat senast veckorna när det varit plusgrader och regn.

Fantastiskt vackert och så mycket härligare att cykla på lite snö än att harva runt på blankis och halvfrusen lera. Det är ju såhär det ska vara vintertid, magiskt!

Är det alla hjärtans dag cykling så är det…

Vi var 8 tappra cyklister som körde ett varv på Lidingöloppsspåret, 30 km är verkligen precis lagom för MTB och vintercykling. Jag kände mig pigg idag och kunde köra på bra, det gick att pressa lite hårdare vilket var roligt. Sista km:arna så började det dock bli väldigt tungt i backarna och benen blev segare och segare. Kändes skönt att höra övriga deltagare klaga lite mycket, alltid skönt när man inte är ensam om att lida.

Jättehärligt att få köra lite snabbare i skogen och kul att jag börjar känna mig bättre och bättre. Förhoppningsvis så kan jag vara i någorlunda god form redan till Mallorcaresan över påsken. Sen i början på april när jag kommer hem igen och utomhussäsongen börjar på allvar så känns det som om det kan bli väldigt bra.

#funfunfunfunfunfun!!