Idag var det dags för etapp 2 på årets Ride of Hope, etappen gick mellan Örnsköldsvik och Härnösand och skulle vara 154 km enligt utsago (men det erbjöds en liten omväg för att få möjlighet att cykla över Höga Kusten bron och den var vi ju tvungen att ta).
Återigen sol och vi rullade till start 8.30 för att vinka av alla andra och åkte sen iväg som sista grupp vid 9.45! Här rullar Team Växjö som deltar i Ride of Hope i samlad trupp (dom har cyklat Ride of Hope Europé tillsammans och gör nu detta).
Dagens etapp bjöd på inledande 50 km “uppför” (se höjdkurva nedan, uppför var det ju inte riktigt bara) och sen utför och mer platt. Vi sa innan “vi tar det lite lugnare uppför idag“, men på toppen av dagens högsta stigning så hade vi ett 32-snitt och det var väl fler än mig som hade svidande ben. Men det blir man väl starkare av å andra sidan?
Dagens första depå låg jättevackert vid en fin insjö och där bjöds det på grillad korv och grillade kycklingklubbor med potatissallad. Världsklass!! (LÄR ER VÄTTERNRUNDAN).
Efter första depån blev det mer utför och det rullade på bra, benen kändes bättre när det allra värsta backarna försvann. Andra depån på torget i lilla Kramfors bjöd på handsprit och tacos (handspriten var för att tvätta smutsiga cykeltassar alltså). Även detta kan benämnas med världsklass. Sen blev det bullar och mjölk till efterätt, kryddat med lite Salt&Blandat (favoritgodiset på vilken cykelrunda som helst).
På väg från andra depån fick vi sällskap av den snabbare mellangruppen som ville ha lite snålskjuts och guidning till vägen mot Höga Kusten bron (GPS-filen pekade på en annan sträckning alltså). (sen hängde vi av dom på vägen, mohahahahaah…. #ironi)
I mål kom vi även idag och det blev 160 km och nästan 32-snitt, med tanke på att det var motvind hela dagen så får det anses som mer än ok. Jag är nöjd att jag orkar hänga med med tanke på hur “dålig” jag varit under säsongen och hur lite snabbt jag har cyklat. Jag har ju mest fikat och lallat runt, men nu verkar det äntligen fungera med lite högre tempo, skam den som ger sig alltså. Bara hoppas det håller i sig!
Imorgon väntar 174 km och Härnösand – Hudiksvall, vädret ser ut att ska bli bättre än vad den tidiga prognosen visade. Det blir antagligen något litet regnstänk under dagen men det förutspås inget ihållande hällregn längre i alla fall (sen blir det sol resten av veckan ser det ut som, YES). Bara hålla tummarna för att prognosen stämmer.
Tyvärr är morgondagens depå hemma i Timrå flyttad i sista minut till Sundsvall (morr), men det får väl gå också även om familjen hade planerat att dyka upp hemma i Timrå. Ska bli kul att cykla igenom sina gamla hemtrakter i alla fall, premiär för det (jag började ju cykla långt efter jag flyttat till Stockholm så trakten kring Timrå är outforskad cykelmark).
Får hoppas att benen orkar med morgondagen också, börjar kännas lite nu men än så länge är det helt hanterbart på cykeln, kompressionstights som pyjamasbyxor gör under!
Inte så mycket mer att säga om saken egentligen, det gick bra trots att det var snabbgrupp och bitvis gick rätt så fort. Jätteskönt att känna att formen är på gång äntligen. Sen återstår det väl och se om benen orkar med 104 mil i snabbgrupp men det finns ju möjlighet att “byta ner sig” annars. Vilket egentligen inte är något att skämmas för, räcker ju att man cyklar egentligen, tempot borde inte spela så stor roll.
