Ska försöka hålla mig kort, Mallorca312 blev lite av en besvikelse totalt sett men vi börjar väl från start. Vi rullade till start redan 5.50 med endast 5 timmars sömn i kroppen. Det var bäcksvart när vi cyklade längst vattnet mellan Port de Pollenca och Alcudia, jag hade räknat med soluppgång men den skulle dröja ett tag till. Naturligtvis regnade det när vi rullade iväg och även om det slutade lite ibland så skulle dagens första 100 km avverkas i mer eller mindre ihållande regn. Starten gick 7 och vi stod en bit bak och rullade först 7.10!
Dagens första klättring var Col de Feminina, 5 km med 5% snitt ungefär så ingenting att prata om men jag hade inget riktigt klipp i benen. Sen cyklade vi vidare mot Puigen och regnet höll i sig. Det var såphalt bitvis och det gick inte att stå på utför över huvud taget, det låg folk lite här och var som hade vurpat och det kändes väldigt tråkigt att köra utför.
Efter 50 km kom dagens första depå, eftersom vi hade energi och bra med vätska så cyklade vi förbi. Det var dessutom kaos och mängder med människor där så det kändes som helt rätt beslut då att inte stanna, senare fick vi dock ångra detta. Nedför Puigen så var tjock dimma och man såg knappt cyklisterna framför. Tankarna om att det skulle spricka upp och bli fint hade man redan släppt. Vi cyklade sen vidare mot Deia-Valldemossa och den långa banan på 232km/312km. I Valldemossa var det vänstersväng om man ville köra korta banan på 170 km, men vi skulle köra långt idag.
Dagens andra depå efter ungefär 80 km var endast en vätskedepå, vi började bli hungriga men tänkte att det kommer väl mat längre fram. “Nu är det ju dessutom massa utför” tänkte vi också, herregud vad fel vi hade. Jag hade fortfarande inget klipp i benen och insåg att det skulle bli en seg dag även om det skulle gå bra att överleva. Jag och Robban höll ihop hela loppet för att det var så långt och kändes tråkigt att genomlida det solo. 
Sen rullade vi vidare längst bergskedjan, hela vägen ner till Andratx längst ned på ön skulle vi innan vi fick vända tillbaka mot målgången i Alcudia. Det gick uppför och nedför om vartannat, efter några mil till började vi mathallucinera. Helt klart så hade vi behövde depån efter 50 km. Även om vi aldrig fick slut på energi i ryggfickorna så behöver man mat efter 6-7-8 timmar med sötsliskiga energiprodukter. 
Vi hade räknat med mat någonstans längst Andatx men inte då, inte först vi nådde Galelia efter typ 145 km så kom dagens andra matdepå. Hysteriskt långt avstånd mellan maten och personligen så var jag redan körd här, jag var trött, seg, slut, grinig, hungrig o.s.v… vi åt så mycket vi orkade och rullade sen vidare mot vad vi trodde skulle vara platten. Men naturligtvis följde några ytterligare klättringar innan vi nådde den berömda platten. 
Vi gav upp tankarna på att köra 312 km, det var bara konstatera att vi bara skulle mäkta med 232 km idag. Dom sista milen var en pina, vi hade knapp styrfart bitvis, det gick otroligt långsamt och det var otroligt segt. Lyckligtvis så sprack det upp och vi fick avsluta i sol efter att ha börjat med över 100 km i regn.
Personligen så var jag inte alls på banan under loppet, det var segt redan från start. Jag tror jag hade underskattat loppet rejält, jag åt för lite dagen innan, jag cyklade över 11 mil dagen innan och jag sov bara 5 timmar. Det blev något slags recept som inte riktigt lirade.
Någon gång skulle jag gärna återvända och köra 312 km, men inte nästa år, jag känner mig inte alls sugen såhär några dagar efteråt så det får bli typ år 2020 eller något sånt.
