Imorgon går Stockholm Ride av stapeln, det är landsvägscykling 130 km söder om stan med start och mål på Götgatan i centrala Stockholm som står på schemat.
Tanken var (eller eventuellt kanske fortfarande är) att jag ska köra med mina Swedbanklagkamrater. Kruxet är bara, har jag berättat om den Karolinaianska och briljanta planeringsförmågan som slår till som en rejäl mindre hjärnblödning ibland?
1: Min mor är på besök norrifrån och förmiddagen ska spenderas till sjös och titta på starten av ÅF Inshore Race där jag känner några som är med och race:ar och sen lite slappande på Fjäderholmarna. Sen ska jag alltså försöka hinna till starten innan 17? Jag är skeptisk. Jag kan ju inte ha cykelkläder och cykel på båten liksom. Eller? Tror ni man kommer undan med det? Båtfolk är väl accepterande människor?
2: När jag anmälde mig till loppet så visste jag ju att jag skulle till Frankrike dagen efter, problemet är bara att jag trodde loppet var på förmiddagen (så brukar det ju vara, vem lägger ett motionslopp med start mitt i natten? Hur skulle det se ut? *host* Vätternrundan *host*). Jag vet inte om målgång framåt 20-21.00 med en cykel och Karolina som egentligen ska vara isärskruvade (ok då, det kanske inte Karolinan ska vara) och nedpackade i en väska för avfärd mot Arlanda vid typ 05-tiden dagen efter?
Men jag är hoppfull, jag satsar på att det går och så går det så går det går det inte så går det inte. Vad mer kan man göra? Vad är väl en bal på slottet liksom?
Planen för loppet är att försöka få så många Swedbank:are som möjligt så högt upp som möjligt i resultatlistan. Jo, vi vet att det är ett motionslopp så börja inte med den pucken. Utan det finns ett gäng starka motionärer bland oss som eventuellt vill börja tävla till nästa säsong och då är det här en perfekt genomkörare. Vi kommer inte “samköra” i traditionell mening i samlad trupp i “alla-ska-med-manér”, utan vi kommer satsa på en offensiv körning för att få så många som möjligt loss och med huvudklungan i mål. Eftersom min “köra-snabbt-form” är obefintlig och urusel (jag verkar bara gå till 30-33km/h på längre turer med mina benproblem) så är jag väl första offerkalv. Mitt uppdrag är enkelt, ryck när masterbilen släpper och hoppas på det bästa. Jag ser nästan fram emot att spränga mig på väg ut längst Nynäsvägen, det verkar ändå lite roligt. Take one for the team liksom! Jag har ingen chans att gå med huvudklungan så då gör jag hellre så mycket oreda som möjligt den lilla biten jag orkar gå med. Nu är det bara hålla tummarna för att jag hinner dit i tid och får möjlighet att köra med världens bästa gäng!
