Dag två av träningshelgen med SCK bestod av CX i och runt Hellas! Eftersom jag lovat att köra hem sambon från festligheter igår så kändes det lagom roligt att kliva upp med endast 6 timmars sömn i kroppen. Den jobbiga känslan gick dock över rätt fort när jag rullade över Västerbron i strålande sol och sen vidare längst med en spegelblank riddarfjärden. Hur kan man vara trött och grinig när med dessa förutsättningar?

Hellas bjöd på varierande terräng, mycket upp och ner och ibland rena isgator. Jag är glad för att jag kört så mycket MTB som jag gjort för det kändes hur säkert som helst att glida fram över isarna med CX och dubb. Tvärtemot igår så kändes underlaget mycket hårdare så det sög inte lika mycket i benen som grusvägarna ute på Färingsö gjorde. Fördelen med att temperaturen håller sig runt nollan eller lite under, det blir mer lättcyklat och benen håller längre utan att bli sura och griniga.

Bildbomb från dagen följer nedan:

Det är ju helt klart att vi har några riktigt starka tjejer i gänget så det kommer förhoppningsvis bli en väldigt bra säsong för laget, det känns väldigt roligt. Det ska bli hur kul som helst att cykla med dom här grymma tjejerna, tror vi kommer kunna bli ett konkurrenskraftigt lag redan i år. Mina personliga förväntningar är dock ganska lågt ställda men så länge någon eller några lyckas från gruppen så är jag nöjd och glad.

I helgen kör vi träningshelg med SCKs damer, det är egentligen första gången vi cyklar med varandra. Vi blev hela 12 tjejer till start vilket var jätteroligt. Det finns ett elitlag med 10 cyklister och ett utvecklingslag med ungefär lika många så vi är ju ganska många. Det märktes att vi var lite ojämna så den lugna rundan blev nog inte så lugn för exakt alla men jag tyckte det gick hyfsat ändå. Tar ju ett tag innan man känner varandra.

Vi körde 3h ute på Lovön och Färingsö och för mig som har cyklat där ute ungefär sjuhundramiljoner gånger (minst) så var det skönt med några nya grusvägar. Det blev några avstickare på Färingsö som jag aldrig kört innan och det var faktiskt väldigt roligt att hitta nya vägar där ute. Sen var ju leran väldigt tungcyklad men det är ju en annan sak. Kändes jättehärligt med lite sol och socialcykling, en perfekt dag.

Foto: Therese S


Foto: Erik S

Foto: Erik S


Tyvärr så är det ju rätt tydligt för egen del att dålig träning under senhöst/jul satt sina spår. Men det är inte så mycket att göra åt det mer än att fokusera framåt, går inte att styra så mycket över segdragna återkommande förkylningar.

Det kommer bara bli bättre och bättre och starkare och starkare framöver. Jag har inga förhoppningar om att göra några stordåd på mina planerade tävlingar, men det vore roligt att åtminstone kunna bidra med något till laget. Det vore hemskt tråkigt om man bara ska vara kanonmat varje gång. 10 april är första start så det är en bra stund kvar tills dess vilket känns väldigt skönt. Men först väntar mer härlig vintercykling och en lång vistelse på Mallorca där benen ska få många mil och förhoppningsvis skärpa till sig.

För egen del blev det 85 km och årets längsta tur, jag cyklar ju mest MTB såhär års och då blir det betydligt kortare rundor eftersom jag cyklar mest teknisk stig.

Imorgon blir det 3h ute i Hellas och det ska bli roligt med lite nya vägar, äntligen! Hoppas på att regnprognosen ändrar sig bara så vi kan få njuta av lite sol åtminstone.

Just nu befinner sig SCKs ordförande nere i Belgien och han passade idag på att titta in på Bioracers huvudkontor. Vad fanns där då? Jo, våra nya klubbkläder.

Visst är alla färgkombinationerna så snygga? Jag är jättenöjd och det kommer bli jätteroligt att cykla i den där kostymen under 2016. Att jag beställde en uppsättning av varje känns dessutom helrätt nu när man ser hur snygga alla kitten blev.

Kläderna ser ju däremot både väldigt tunna och tighta ut, så det gäller väl att sluta äta nu om man ska se bra (läs ok) ut. Eller så låter man bara valkarna hänga ut och är nöjd med situationen, det är väl kraften ur benen som räknas ändå?
Tre kit med tre olika syften!

Tävlingsdräkten..


Fikadräkten..

Motionsloppsdräkten..

Åh, kan det inte bli säsong nu?
Om några veckor anländer kläderna i alla fall så då kan man väl börja smygbära dom inomhus tills det är dags att börja cykla i kort-kort ute igen!

En av tjusningarna med Stockholm CK är att det verkar komma en ny kläddesign varje år (eller nu är ju klubben väldigt ny, men om man tänker hela vägen från Swedbank, Rejlers, SCK 2015 och SCK 2016 så är det ju faktiskt 4 helt olika designer).

Här är tävlingsdräkten, jag tycker den är snygg, sambon tycker vi ser ut som tyska landslaget. Visst är det lite tyskt över färgerna, men jag tycker det är snyggt ändå, enkelt och stilrent och snygga färger som passar med varandra. Dessutom passar det min cykel också, är inte de det viktigaste egentligen?

Som om inte det vore nog så finns två andra färgkombinationer att välja på också. Den blåa är tänkt för motionslopp, så man får t.ex. inte tävla i den. En cykelklubb kan ju bara registrera en design hos Svenska Cykelförbundet och det är den man måste ha när man tävlar. Men ska man inte tävla så kan man ju ha hur många olika färgkombinationer som helst, varför begränsa sig? Jag tycker den här är snyggast!

Den vita är mer till för fincykling, jag har aldrig haft på mig ett par vita cykelbyxor förut så vi får se hur det går. Jag är rätt så duktig att smutsa ner mig när jag cyklar så vi får se om jag kan behålla stilen eller om vitt är överkurs för mig. Egentligen tycker jag att cykelbyxor ska vara svarta/mörkblåa men vitt kanske kan funka, vi får se när kläderna kommer hem om det ser bra eller dåligt ut. Förhoppningsvis ser det ok ut.
Kul ska det bli med massa nya kläder i alla fall, man kan aldrig få för många cykelkit!

Och miljonfrågan, hur går det med förkylningen då?
Idag vågade jag mig äntligen till gymmet, några dagar senare än tänkt, lite hosta och slem kvar i systemet men inte så farligt. Körde lite styrka och inga högpulsövningar och det gick bra. Så, nu kanske jag kan anse mig frisk snart? Håll tummarna för att det här var den enda förkylningen jag behöver brottas med under 2016 …….. . . . .

Planen för 2016 är att köra ett ganska stort gäng lopp utomlands, det är mestadels inte rena tävlingar utan lopp för glada amatörer. Många lopp i Frankrike t.ex. kräver ju licens eller läkarintyg, fast det inte är ren tävling. Oklart varför det är så men antar att det har med säkerhet och ansvarsfrihet om någonting händer att göra.

Året inleds med Mallorca 312, GUD VAD ROLIGT DET SKA BLI! Jag är nere på läger med Stockholm CK och av en händelse så råkar vi vara där samma helg som Mallorca 312. Det var såklart planerat men det fattade inte jag först efter ett tag så det blev en väldigt rolig överraskning. Jag har länge velat cykla det här loppet men det har aldrig riktigt passat in i schemat så det har inte blivit av. Loppet går 30/4 och är 312 km långt med inte mindre än 4300 höjdmeter. Jag har ju kört Haute Route två gånger så det känns inte alls nervöst att det är så långt och så mycket höjdmeter.

Det kanske bästa med loppet är att det finns en variant som är 167 km kort också om man tycker 312 km är för långt. Det bästa är då att man anmäler sig till samma lopp, och efter 90 km på loppet så kommer man till ett vägskäl och får helt enkelt välja vilken sträcka man vill ta. Jag tänker såklart ta den långa sträckningen, men tänk om man kommer dit och är trött och på dåligt humör och försöker välja den korta? Undra hur många som gör så på riktigt? Jag kan inte se mig själv göra så men man ska aldrig säga aldrig, vad som helst kan ju hända men 312 km är planen!

Nästa lopp på tur utomlands är Gran Fondo New York i maj, jag körde ju det i år för första gången och kände att en gång till vore roligt. Dels för att förbättra min tid men även för att vi missade att göra några saker i New York som vi gärna skulle åka tillbaka för att göra. Jag är ju ingen storstadsturist egentligen men att kombinera cykellopp med storstadsturistande går helt ok så därför kör jag loppet igen den 15/5 2016. 161 km och 2800 höjdmeter är banan så det är en förhållandevis ok banan, inte allt för kuperad.

Därefter hinner det gå några veckor innan det är dags för den årliga veckan i Franska alperna och La Marmotte. I år har jag däremot tänkt att inleda veckan med Gran Fondo Mont Ventoux så jag åker ner redan på fredagen för att kunna köra det lopp på söndagen den 26 juni (La Marmotte går ju lördag veckan därefter). Enda smolket i bägaren här är att jag råkade boka flyg ner till Geneve på självaste midsommarafton(!), men hallå, hur ska man veta det liksom? Det var ju inte som om SAS varnade innan bokning och när jag väl kom på det så var det försent, men vad gör väl det? Flyget går på eftermiddagen så vi hinner fira lite midsommarafton innan vi åker. Loppet är i alla fall 131 km och 3800 höjdmeter och avslutas med målgång på toppen av Mont Ventoux!

Därefter packar vi in oss och cyklar i bilen och drar vidare till Bourg d’Oisans för en vecka i alperna innan det är dags för La Marmotte. Den här veckan är en av dom bättre på hela året och rent cykelmässigt så är det verkligen en toppenvecka, jag längtar redan! Den 2/7 cyklar vi La Marmotte, 174 km och 5000 höjdmeter ren njutning. Har jag sagt något om att loppen ovan “inte är så farliga” så kan jag villigt erkänna att Marmotte är ganska jobbigt, till och med väldigt jobbigt. Lägg därtill att det ofta är väldigt varmt i alperna såhär års och att Alpe d’Huez ligger i direkt solljus den tiden på dygnet vi är där. Samt att det knappt finns någon skugga under klättringen så är jobbigt bara förnamnet. I fjol var det över 35 grader när jag gick in i foten av klättringen och eftersom det börjar med en ramp på över 10% så trodde jag redan här att jag inte skulle ta mig upp. Upp kom jag ju, men jag låg ju å andra sidan på asfalten och flämtade ungefär 10 gånger innan jag tog mig dit. Värme och min kropp fungerar inte, jag klarar det inte.

Sen undrar jag om det händer någonting mer innan Haute Route gånger tre? Det är alltså någon gång i slutet på augusti och början på september som jag ska spendera 3 veckor i Pyrenéerna, Alperna och Dolomiterna och cykla cirka 3000 km och 60.000 höjdmeter i ett svep (eller det är faktiskt vilodag 2 ggr under tiden så i ett svep är det inte, som om det nu skulle göra någon reell skillnad). Ja, nej, ja, jag vet inte, nej, jag säger inget mer om det för det behöver inte sägas något mer om, herregud är allt!

Känner mig nästan lite besviken för jag trodde det var fler lopp utomlands? Fast det är ju ändå 5 stycken, mer än dom flesta andra kör, och det kommer nog räcka till så det blir över. Planen är att klämma ur allt som går under 2016 när det gäller åka utomlands och cykla och sen 2017 ska jag fokusera på andra saker här i livet, typ sambo/familj och ett normalt liv och sånt där som “alla andra” gör.