Del 5 i historien om Swedbank Sub8 är våra ledares ord och ingenting som jag skrivit! Men jag vet att många som läser här är nyfikna på Swedbankgänget så därför tänkte jag att jag kunde publicera den officiella race storyn också! Så, varsågoda! Enjoy!
—————————————————————————————————-
Så var vi samlade i Motala klockan 05.40 för pre-race information och lagbild. Bra fokus i gruppen och inga andra konstigheter än att Petter fortfarande sov vid samling, nästan. Klockan var ställd på 5.30!

Vår informationsgivning och pepp handlade om att försöka vinna tid till Jönköping och ta vinden vid hornen på väst sidan. Och att se till att göra säkra och snygga omkörningar.

Många glada och positiva tillrop vid start – många som följt vårt glada lags resa till Motala. En grym känsla att stå tillsammans vid start – hela gänget och service team redo att göra en grym insats de också.
Starten går och inledningsvis blir det lite stressigt och det går lite för fort initialt. Vi fick lugna ned några specifikt och försöka nå ut till gruppen att inte ha för bråttom Efter ett tag lugnade det ned sig men vi brände många onödiga watt redan innan första kisspaus. Stoppet i Gränna var välbehövligt för många och vi var igång nu.

Det fanns en liten oro att vi inte hade tillräckligt fart så efter Gränna började vi kommunicera lite högre fart. Tyvärr fick vi ett tekniskt fel hos Sandell som skapade en lucka då motor 1 precis var upp på krönet med första gubbe och motor 2 fick ett stillastående. Trots försöka ett tappert försök att få stopp på motor 1 så blev det lucktäppning på 4 km innan vi var samlade. Tyvärr var det flera i motor 2 som fick gå på för mycket rött där.

Ned till Huskvarna gick det fort – ibland väldigt fort. Sedan sedvanligt långsamt genom Jönköping – med vår starttid ännu långsammare med många andra cyklister att ta hänsyn till. De skulle bli fler.

Upp mot Bankeryd och vår första depå så blev vi varse vad som väntade oss i 16 mil – motvinden från norr och en enda lång och krävande omkörning. Vinden går att hantera även om den är sjukt jobbig – omkörningar kräver farter upp mot 43-44 oavsett terräng. Vi kunde haft mer kyla där men det är svårt att kräva av de som ligger i spets som ligger i 4:e eller 5:e från vägkant med cyklister innanför sig och mötandes lastbilar eller bussar. Detta var i särklass största utmaning. Samtidigt gjorde vi det väldigt säkert för oss och våra medtrafikanter. Vi fick många glada tillrop under vår väg framåt.

Norr om Bankeryd väntade vårt service team på oss. 41 hinkar på rad i nummerordning. Fantastiskt smidigt och det kändes fortsatt bra i gruppen även om vi hade blivit några färre. Nu gällde det att ge vinden en kamp och få med som många som möjligt tills vinden skulle vända.

Det här var min 12:e Vättern start i rad – jag har aldrig upplevt en mer utmanande väst sida. Vi fick absolut ingenting gratis. Ganska snabbt var det nödvändigt att toppa laget och låta de som hade mycket flyt för dagen gå in i rotation. Det blev då lite svårt i cafét bakom grindvakter – med bra kommunikation från några ledare fick vi hjälp av 2 från SÄKRA och 2 andra från Sjöbo CK som tog grindvakten. De gjorde ett fantastiskt jobb genom att lyssna på oss och plocka ned några från rotationen som behövde vila.

Vind och omkörningar gjorde att vi tappade folk från rotation lite snabbare än den plan vi hade – och tyvärr så var det en kombination av vind, omkörning och trötta ben som gjorde att vi fick en krasch efter Hjo. Det gick bra för involverade men vi tappade flyt, tempo och 3 minuter totalt. Vi tappade dock några stycken till pga mekaniskt problem. Det började nu så klart infinna sig en liten oro för tiden. Med den oron så blir det svårt att nå ut med kommunikationen – alla har en liten rädsla att tappa hjul eller inte bidra på rätt sätt. Lätt att det blir precis tvärtom.

Kanske en av anledningarna att vi for genom Karlsborg i lite för hög fart med tanke på att vi tappade ett gäng där som omöjligt kunde täppa luckan.

Service team hade också oro för tiden. Givet att de måste ta sig fram på andra vägar än de vi cyklar på så kom de i tidsnöd – vissa stunder måste de också köra på den väg som vi är på för att komma till vårt tänkta depåstopp. De gjorde ett fantastiskt jobb som hittade en reservplan och mötte upp oss vid km 220. En lite kaotisk men fullt funktionell lösning. Vi hade ännu tiden inom vårt mål – men vi kunde inte bli färre om det skulle bli möjligt för laget att klara det med minsta möjliga marginal. Så även om vi kommunicerade fortsatt is i magen så är det svårt när det är på marginalen – och den vind som skulle vända lät vänta på sig.

De som låg i rotation var nu alla på rött men gjorde ett heroiskt jobb – inga namn nämnda – ni och vi vet vilka ni är och det var helt fantastiskt att ligga som grindvakt och se hur ni bet ihop och peppade varandra. Kanske mest för er skull så skulle man önska lite mer payback från vind och vägar.

När vi så välförtjänt skulle få vinden med oss på större vägar en stund – så hände det som inte fick hända. Ett helt galet projekt från arrangören med koner som delar upp vägen – i knähöjd. Det låg skadade spridda över en lång sträcka upp mot Hammarsundet. Tyvärr drabbades även vi av det. En väldigt otäck krasch som kunde ha tagit med flera i laget. Nu frontalkrockade Erik med en av dessa koner och tog smällen med båda händerna på styret. För att inte skapa kaos bakåt och för att ge laget en minimal chans på målet (mest symboliskt) så skickade David iväg alla som var kvar och tillsammans med David togs beslutet att Daniel skulle stanna.

Då och där gick luften ur många av oss. I denna krasch förlorade vi 7 minuter på plats och sedan flera till innan vi hittade flytet. Den så viktiga känslan av att ha chansen på tiden de sista 4 milen infann sig aldrig. Trots det körde alla vidare i god fart och med starka ben.

I mål så var laget 8 minuter för sena – en måltid under 8 timmar som var inom räckhåll med andra förutsättningar. Med råge. Efter de första i mål så droppade lagmedlemmar in en efter en. Många med ordentliga personliga rekord.

Det är med blandade känslor vi samlas i parken – men snart tar det viktiga över hela känslan. Vägen fram hit. Vi nådde inte ett mål – men har nått många andra tillsammans. Känslan vi ledare har är blandade då vi så hemskt gärna för lagets skulle ville lyckas – men sakta men säkert förstår vi alla att prestationen faktiskt är otrolig givet förutsättningarna.

Våra tankar går nu till Erik som vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Så – slicka alla sår och känn dig stolt – oavsett hur din dag runt Vättern gick så tillhör du ett gäng cyklister och ett lag som gjort sitt bästa.
—————————————————————————————————-