Stockholms Landsvägscup 2015: Fiskartorpets GP

Häromdagen, tisdags närmare bestämt, så var jag och lekte funktionär på premiärtävlingen i Stockholms Landsvägscup 2015. Fiskartorpets GP stod för dörren och varför inte passa på att fotografera lite cyklister när jag ändå var där?

Ungdomsklassen tar definitivt priset för dagens sötaste bidrag, medans damklassen och Herrar C delar på priset “dagens glesaste” tillställning. Vet inte varför dessa klasser drar så himla få deltagare, men det måste onekligen bli rätt tråkigt för deltagarna när man bara har två andra medtävlanden i sin klass.

Lite bilder från kvällen, fler finns i länkade album längst ned på sidan.DSC_6199-1 DSC_6202-1 DSC_6209-1 DSC_6218-1 DSC_6304-1 DSC_6348-1 DSC_6370-1DSC_6373-1 DSC_6550-1

Resultat från kvällens finns här om någon är nyfiken!
Bilder från Ungdom/Dam/Herrar C
Bilder från Herrar B
Bilder från Herrar A

Stockholm Roganing

Igår var det äntligen dags för MTB-orienteringstävlingen “Stockholm Roganing“, jag har aldrig kört en riktig orienteringstävling och definitivt aldrig MTB-orientering. Lyckligtvis var det en lagtävling så vi var 4 stycken som körde tillsammans i mixed-klassen.

Ena lagkamrat har orienterande barn så vi lyckades låna ihop 4 kartställ till cyklarna så vi åtminstone kunde se lite proffsiga ut fast vi inte hade en aning om vad vi gjorde. 1455925_10152916908380439_4391861931162599206_nOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen när vi väl fick kartorna och skulle försöka lägga upp en plan så blev det ganska snabbt ganska förvirrat. Av någon anledning fick vi tre stora kartor och det var dessutom två olika skalor och ett utrymme som saknades mitt i (som inte fanns på någon av kartorna alltså) så det var inte helt lätt att matcha ihop något bra utifrån detta. Många andra satt med tejp, sax, linjal, markeringspennor m.m. och verkade sjukt seriösa (hade jag fattat att man skulle få flera kartor som inte ens matchade hade jag nog också tagit med saxen). Men nu hade vi inte med oss någonting oerfarna som vi är.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERADet var bara försöka vika fyrkanter och försöka matcha ihop det så bra det gick, inte så mycket annat att göra. Kartställe visade sig i alla fall ganska snabbt vara väldigt behändigt, kan inte alls förstå hur vi hade klarat oss utan det.

Eftersom vi kom på alldeles för sent att det vinnande konceptet verkade vara en termos med havregrynsgröt så fick vi i panik åka iväg åt motsatt håll från starten för att trycka i oss lite mat innan loppet. Ingen av oss hade ju ätit något annat än frukost och tävlingen skulle hålla på till 16.00!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10687170_10152916917735439_1148390528480675460_n

När vi sen letade oss ner till starten så stod där cirka 300 förväntansfulla cyklister och löpare (tävling för båda grenarna, 4h för cykel och 6h för löparna). Vi hittade även ett till Fredrikshofs-team som körde i herrklassen (gäller att synas väl när man är ensam i skogen, man vill ju inte råka krocka med en älg).
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Väl på plats vid start så kom vi på att ett toabesök kanske vore något. Dessvärre var jag för långsam så när jag satt i buskarna i lugn och ro så går starten och alla springer/cyklar iväg åt olika håll och kvar står mina tre lagkamrater tålmodigt och väntar. Nästa år ska vi vara ute i GOD TID med andra ord, i år gjorde det inte så mycket att vi startade någon minut senare, vi hade ändå bara tänkt komma sist.

Redan vid andra kontrollen var det fyra förvirrade människor som var mycket förvånade över att vi faktiskt lyckats hitta två kontroller så snabbt OCH hade andra lag runt omkring oss. Helt otroligt, speciellt när vi startat några minuter senare.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen rullade bara allt på av farten, vi höll oss undan från de snårigaste områdena och plockade kontroll på kontroll. Vi insåg våra begränsningar när de gällde att orientera på småstigar och höll oss istället på lite större stråk och vägar. Det kändes som ett vinnande koncept med tanke på våra kunskaper.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
10383658_10152916917630439_337995801967219350_n

Hur vi sen lyckades hamna mitt under en Vasalopps-portal är fortfarande en gåta, jag tror varken vi var i Sälen eller Mora (eller någonstans där mitt i). OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dessvärre gjorde vi ett förödande misstag när ungefär 1.5h återstod av tiden. När vi hade plockat en kontroll så behövde man cykla samma väg tillbaka, ungefär 10 minuter, för att sen ta sig vidare åt samma riktning som man precis cyklat tillbaka (fast på bättre vägar/stigar). Dessvärre tyckte mina lagkamrater att vi skulle ta oss ut i skogen (det fanns inga direkta vägar på kartan så jag frånsa mig allt ansvar ungefär här) och ta en “genväg”. Det visade sig bli världens sämsta beslut och efter en timme kom vi ut ungefär där vi hade kommit ut om vi bara cyklat de 10 minuterna tillbaka på den större vägen som vi kom dit på. Herregud var min reaktion, “den bästa biten av banan, helt klart” tyckte dom andra lite ironiskt. Fast det var lite synd för vi slösade en hel timme och tog inte en enda kontroll till under dagen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hittade även något slags banjospelande kvarter mitt i skogen, mycket obehagligt. Hade jag varit ensam så hade jag blivit livrädd, nu blev vi bara lite rädda.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Däremot fick vi panik för att hinna tillbaka till målet innan 16.00! Varje minut försenad betydde 20 poängs avdrag. Vi cyklade med kniven mot strupen nu, tyvärr var en lagkamrat rätt slut i benen och fick puttas en hel del. Jag råkade köra över någonting jättestort och trodde att hela cykeln skulle gå i tu och drog samtidigt en genomslagspunka, detta när vi hade ungefär 15 minuter kvar av tiden. Det tog väl 3-5 minuter att byta slang och komma iväg igen men det kändes ju hemskt onödigt ändå.

Mitt i paniken så drog vi ut på 226an mellan Huddinge och Flemingsberg, “men det finns stor vägren” säger någon när vi märker var vi är på väg. Det fanns INGEN vägren kan jag meddela, det kändes extremt oklokt att cykla där men vi hade ju panik. Lyckligtvis kom det en cykelbanan parallellet med vägen som vi tog oss ner på, dessvärre övergick den till byggstaket och orange vägvisningspilar som pekade åt helt fel håll så då drog vi ut på vägen ännu en gång.

MEN vi överlevde! Lyckligtvis!
Tyvärr missade vi mål med 4 minuter och fick därmed 80 poängs avdrag vilket kändes hemskt onödigt. Jättetråkigt att vi slösade en timme på ingenting och på att vi inte tog en enda kontroll sista 1.5h av dagen.

Det var ingen som hade förväntat sig något stordåd men vi kom på plats 9 av 13 i alla fall så det var ju inte riktigt så värdelöst. Men det finns förbättringspotential så det skriker om det. Nästa år blir havretermos och Anders ska gå ner 30 kg också sa han så då kommer vi vinna, typ.

Här är vår färdväg, jag har så gott som ingen aning om var jag har varit och kände inte igen mig någonstans under dagen. Men det bjöds på väldigt fina stigar och vägar, Stockholm har onekligen gott om natur mitt i stan!
banan

Stockholm Roganing – Eller bara väldigt vilse i skogen?

Nästa helg ska jag och några kompisar begå orienteringspremiär, och inte vilken orientering som helst utan MTB-orientering. Stockholm Roganing anordnas nämligen då och när man beskriver sin tävling med “Rogaining är tävlingsformen som passar alla” så är jag i alla fall såld. Det behövs tydligen inte mer än så liksom. Let´s let´s let´s!

“Rogaining är tävlingsformen som passar alla. Lagtävlingen på cykel är 4 timmar poängorientering där ni ska besöka så många kontroller som möjligt på ett stort område inom 4 timmar, helt i er egen takt. Inga orienteringskunskaper behövs.”

Vad kan möjligen gå fel?
Vi har anmält oss till ett mix-lag där jag är den enda kvinnliga representanten (men därmed kanske ändå inte räknar med att vara lagets slöfock). Laget måste nämligen befinna sig inom 30 meter från varandra hela tiden så det kommer ju inte fungera att cykla ifrån varandra där i skogen. Och hur man sen ska lyckas orientera sig bland all brötig terräng är ju en helt annan fråga. Det kommer bli hur kul som helst ändå tror jag, fast det inte är någon i laget som är sådär uppenbart duktig på orientering. Jag var duktig i mellanstadiet, men det var ett tag sedan och jag tror våran orientering då var ganska enkel i förhållande till “vuxenorientering“. Tur att vi är 4 stycken i alla fall.

Team Missing People (vi utgick från Team Makrillen och KarroTeam Missing People är faktiskt ett uppsving när det gäller lagnamn) räknar inte med att ha någonting med pallplatserna att göra. Såklart ska vi ändå göra vårt bästa, men det blir mest en rolig grej men är man tävlingsmänniska så är man. Det kommer bli roligt att försöka ta sig till de mest värdefulla kontrollerna och samtidigt försöka göra avvägningar för om det är värt poängen att ta sig dit det är som svårast.

Vi är laddade!
Vad kan möjligen gå fel med Makrillen, Igelkotten och Batman i skogen i 4 timmar?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

DSC_0777

Fredrikshofs KM-linje

Ännu en dag på funktionärspostering, den här gången för Fredrikshofs KM-linje. Tyvärr inte lika lätt att fotografera den här gången, dels eftersom jag stod i en ganska trafikerad korsning (säkerheten går först såklart) och dels för att omgivningen var ganska ful också.

Banan runt Bornsjön bjuder ju på en hel del pärlor (jag borde verkligen ta Slagstafärjan över någon dag och cykla ett varv) och där jag stod var väl typ den fulaste biten av banan. Men man kanske inte ska räkna med fina fotografier när man är funktionär. Däremot var det fantastiskt väder och jättehärligt att vara ute lite och inte göra något mer ansträngande än att vifta med en flagga och umgås med cykelvänner.
Karro-1
Inte ens en Marianne tog jag fast det typ är världens bästa godis!!!

Loppet då?
Det gick ÄNTLIGEN undan från start, våra KM-linje har tidigare år varit en ganska avslagen historia men i år blev det körning från första varvet och ganska snart var en klunga på 8-10 man loss och höll hela vägen in i mål. En halvkrasch på första varvet hjälpte till att dela upp klungan dock (killen som åkte ut på en åker i 40-50 km/h klarade sig bra enligt rapporter). En hel del fick jaga här för att försöka komma ikapp förstaklungan som såklart körde stenhårt. Enligt rapport så gick andra varvet med ett 42-snitt vilket får anses som rejält högt med tanke på den ändå förhållandevis kuperade och halvtekniska banan som Bornsjön ändå är. Tredje varvet blev mer avvaktande men ändå tufft och spurten drogs igång tidigt och till slut stod Dan Lidman som segrare (för andra dagen i rad i KM-sammanhang). Grattis! Ännu mer grattis till Swedbankkamraten Robban som knep tredjeplatsen (och Magnus på fjärdeplats), strongt jobbat.

Dessutom var det hela 5(!) damer till start, ett ganska stort uppsving från 2012 då jag vann som enda(!) dam och 2013 då ingen(!) dam stod på startlinjen.
DSC_5092
DSC_5155
DSC_5144
Komplett album kommer nog inte upp den här gången, det är dessvärre mest tråkiga och dåliga bilder så det är inte så mycket att hänga i julgranen.

DSC_5087
Loppets sötaste var Kevin 8 år som körde ett varv med sin pappa som följecyklist. Ursöt och om jag någonsin får barn ska jag garanterat ha mig en liten cyklist, eller fotbollsspelare kanske, eller varför inte Snowboard-åkare? Ehrm.. stackars barn.

Vem vann då?
DSC_5215
Herr: Christopher Harnesk-Nilsson, Dan Lidman och Robert Axelsson

DSC_5237
Dam: Cecilia Ekman, Anna Svärdström och Katrin Andreasson.

DSC_5251
Herr (nybörjare): Wolfgang Voit, Michael Nabb och Anders Karlsson.

DSC_5264
Barn: Kevin, sötast by far!

Engelbrektsturen – Eller hur nära en pallplats i långloppscupen kan man komma?

Jag har ju licens i dam-Elit, vilket jag använde mig av under dagens deltävling i långloppscupen, EngelbrektsTuren! Tyvärr för alla duktiga långloppsåkare så krockade deltävlingen med långlopps-SM i år (dålig planering). Så när jag anmälde mig i förra veckan var vi bara 2 totalt i dam-Elit, men det hann bli 4 innan start (lyckligtvis).

Alla som normalt brukar stå på pallen var såklart på SM, men det hjälpte ju inte mig för jag visste redan innan att jag skulle bli tvär-sist. Tror aldrig jag kommer komma närmare en pallplats i långloppscupen igen hur som helst. MTB är ju normalt inte min grej, så det är mest därför. Känns ändå som en halv merit, eller inte kanske. Oavsett hade en pallplats inte varit välförtjänt så det var skönt att vi blev fyra och att dom tre som stod på pallen normalt är personer som cyklar fort.

Men själva loppet då?
80 km med start på torget i Norberg, samma torg som jag står på i februari varje år. Fast då med två skidor under fötterna och för att köra Engelbrektsloppet (60 km längdskidor). Nu med en MTB!
DSC_4246-1 DSC_4250-1 DSC_4257-1 DSC_4268-1 DSC_4272-1 DSC_4284-1
Herrejisses, det kom några regndroppar innan start men sen var det IDEL sol HELA dagen! Inte ett moln på himlen nästan. Det var lovat masterstart innan, “håll igen och kör inte om MC:n, den komma inte köra fortare“. Men tjena, vi lämnade stan i +40 km/h och efter bara någon km släppte jag, det var liksom ingen mening att bränna sig här när jag visste att jag inte skulle orka.

Jag var placerad i startfålla nummer två, tyvärr visste jag inte att det fanns en tredje tävlingsfålla för i så fall hade jag nog tagit den i stället. Efter några minuter så börjar tredjefållan komma om. Jag håller en lucka till framförvarande som säkerhetsmariginal för jag vet att det bromsas ganska hårt i början på cykellopp. Gång på gång kommer det någon och täpper luckan och prejar ut mitt framhjul i spenaten. Idioter tänker jag och så tänker jag på vad en mycket klok man sa dagen innan Kalmar IronMan 2012 “det är ungefär 10-15 personer som kommer ha bråttom imorgon, ni är inte en av dom, NJUT och ta inga onödiga risker“. Lite trångsynt kanske för man kan ju ha bråttom även om man inte är topp10. Men jag börjar kanske bli gammal men starten på lopp är det värsta jag vet och det är uteslutande på grund av människor som ska fram till varje pris utan att bry sig om andra. Efter ett tag så går ett av puckona som trängt sig in framför mig på hjul, 4-5 cyklister går i marken och det flyger flaskor och människor om vartannat. Jag lyckas lyckligtvis köra ut i diket utan att träffa någon eller ramla. Sen försöker jag för en kort sekund fråga hur det gick men INGEN säger något till någon annan utan alla hoppar snabbt upp och försöker ge sig iväg, en del kommer inte iväg på grund av olika haverier. Jag bryr mig inte mer och cyklar vidare. Kör ner varandra och fråga inte hur det gick, det verkar trevligt när eliten redan är 10 minuter bort och man inte har någonting med toppen att göra på riktigt.

Utöver den starten så smetas fältet snabbt ut och jag finner mig själv titt som tätt helt ensam, det är ju trots allt bara några hundra människor som kör. Det är väldigt blandad terräng, elljusspårbädd med flis, grusbilväg, mindre grusväg, stenkross, skogsstig, sandstig, endurospår. ALLT finns men det är mest grusväg på EngelbrektsTuren men jag tyckte det var ett väldigt fint lopp ändå.

Halvvägs så byter jag vattenflaska och sen cyklar jag snabbt vidare, starten tog hårt och första två milen var verkligen med REJÄL kräkskänsla upp i halsen. Jag är tvungen att släppa ner pulsen lite för att ha en rimlig chans att orka runt 8 mil utan att gå in i väggen helt. MTB är verkligen något annat, det finns ingen chans att vila. Det är jobbigt uppför såklart, det matas på rejält nedför och platten är det inte så mycket av. Det är fullt fokus för underlaget är aldrig speciellt plant någonstans. DSC_4304-1DSC_4311-1
Loppet flyter ändå på förhållandevis fort, jag uppskattar variationerna i terrängen. Precis när man tröttnat på grusväg så kommer skogsstig, när man inte orkar fokusera på lite halvtekniskt så kommer grusväg och så vidare. Jag finner mig själv tyvärr ha alldeles för dålig teknik när det ska svängas 90 grader på grusväg. Gång på gång kommer jag med alldeles för hög fart och hamnar nästan nere i diket på fel sida av vägen för jag är rädd att få släpp om jag svänger för snävt. Jag tror landsvägscyklingen spelar in här. Jag vet inte hur man gör det där snyggt? Det måste ju gå att ta en grusvägssväng i förhållandevis hög fart utan att få släpp och gå omkull?

På slutet är jag rejält trött och trots 3 resorb sport och 4 high5-zero tabletter så börjar det antydas en lätt krampkänning i benen. Det var riktigt varmt under hela loppet och det är först när man tar på sin tröja och känner att den är genomblöt som man förstår exakt hur mycket man svettas. Huden var ju helt täckt i dam så där syntes ingen svett.
DSC_4329-1 DSC_4340-1 DSC_4344-1Det kändes väldigt skönt att komma ur skogen och rulla de 4 sista flacka km mot mål. Jag var rejält trött på grusvägsvibrationer på slutet, det kändes ju som att sitta i en jättevibrerande bubbla typ 75% av loppet, ingen behaglig känsla även om man kan så tro när vibrerande föremål är involverade. Dessutom märkte jag i mål att kassetten skakat lös, dags att dra åt, en MTB tar onekligen mer stryk än en landsvägshoj. Skönt att inget lossnade under loppet.

Jag hade förutspått innan att jag skulle vara 30-40 min efter dom andra i min tävlingsklass, jag var 35 minuter efter ungefär, ganska bra gissat med andra ord. Jag är oavsett mycket nöjd med mina 3h47min17sek! Jag har verkligen inte ork för så högpuls-cykling som långlopp på MTB innebär om man ska hålla hela loppet. Men å andra sidan så måste väl detta vara PERFEKT träning? Det kan bara bli bättre, nästa gång kanske jag orkar 4 mil istället för 2 med kräks i halsen och riktigt bra tryck i pedalerna!

Det blir garanterat någon mer start i långloppscupen om tillfälle ges, det här var ju riktigt roligt även om det var grymt jobbigt!
DSC_4365-1DSC_4370-1Glad men väldigt smutsig…