Haute Route: Nu börjar det brännas

Idag har vi varit ute på en liten Haute Route warm up-ride! 70 km ungefär och ändå 1300 höjdmeter. Det gick förhållandevis lugnt och städat till men det var riktigt varmt. Om HR Alps och HR Dolomites haft problem med kyla, mycket regn och kraftiga vindbyar så kommer nog vi få slåss mot helt andra element. Prognosen är mellan 22-30 grader för hela veckan (än så länge, sen får man ju se hur det blir), vinden är extremt svag och eventuellt kan det komma något litet regnstänk på oss men det kommer ändå vara varmt. OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi cyklade ut ur stan vid 10-tiden och hade siktet inställt på en liten bergsknall som ligger precis i utkanten av Barcelona. Därefter blev det någon km uppför, någon km nedför och sen fortsatte rundan ungefär i den stilen. Men det var oerhört skönt att testa cykeln och se att allt klarat flygningen ok. Det vet man aldrig hur sakerna behandlas i hanteringen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

För egen del var det oerhört skönt att testa bakväxeln och se att den höll och att allt fungerade som det skulle. 32-kassetten fungerar hur bra som helst, riktigt skönt att ha så lätt växel. Vi körde över några små 20%s-knäppar och det hade varit RIKTIGT tungt med en 28-kassett, det var tungt även med en 32:a liksom. Lyckligtvis innehåller inte Haute Route så många sådana passager, så roligt ska vi inte ha det. Men det känns skönt att ha en extra lätt växel för benen kommer nog vilja ha all hjälp dom kan få under veckan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen efter turen rullade vi ner på stan för att hitta vattnet och ta en lunch i solen (eller skuggan räckte för egen del, det var oerhört varmt i solen idag. Hoppas det släpper lite innan loppet startar, annars kommer det bli tungt i sadeln).

Och priset för rundans fotograf går till Niels som tycker att 175 cm Karro är för mycket för att få med på ett och samma foto så han var tvungen att dela upp mig och ta två stycken helt enkelt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Imorgon är det inlämning av cykel + cykelväska (övriga väskor däri) mellan 12.00-18.00, sen loppets första “briefing” på kvällen och sedvanligt “pasta party”. Jag försöker undvika att pastaladda så jag får se hur det går med det. RIS FTW!

SNART ÄR DET DAGS!!

Haute Route: 2 dagar kvar and counting down

Idag har jag tagit mig till Barcelona, själva resan gick hur smidigt som helst även om det började riktigt dåligt imorse. Jag var ute på morgonen innan jobbet för en sist kort provtur, 4 km blev det, allt gick kanon och det var inga konstigheter. Lite senare när jag är hemma och ska packa ner cykeln så lägger bakväxeln av. Den brummar och tuggar, men det går inte att växla upp. Ner går av någon anledning. Upp går om man puttar till den lite.

Paniken är total, växeln låter inte kry, jag kommer inte kunna fixa det där, vad gör man? Inser snabbt att ingen antagligen har en Di2 Ultegra long cage i lager, inser ännu snabbare att jag väl måste byta tillbaka till min 11-28-kassett och även panikköpa en ny short cage Di2 bakväxel.

Lastar in cykeln i bilen och åker mot CykelCity för felsökning, på vägen dit kommer jag på att Thomas som var med och cyklade Marmotte körde med en 32-kassett och Di2 Ultegra. Drar iväg ett meddelande bara för att fråga snällt om han vill låna ut sin bakväxel. Sen svarar dagens hjälte att “min bakväxel finns på CykelCity, du kan ta den, hälsa från mig bara“. Herregud, hur är det möjligt?
DSC_0389-1
Vad oddsen är för det har jag ingen aning om men tack gode gud för det flytet. 30 minuter senare sitter bakväxeln på och allt fungerar som det ska!

Hjärtattack innan race:t har börjat!

Sen mot Barcelona, flyg, incheckning på hotellet där vi bor 3 nätter innan det drar igång på måndag morgon! Sen vi anlände så har jag redan hunnit tagit över mitt hotellrum totalt och ätit en jättegod ost-risotto. Jag satsar på risladdning och inte pastaladdning den här gången!
DSC_0404-1

Men eftersom både cykelväska och andra väskor måste lämnas in till Haute Route-organisationen för direkttransport till målet (Biarritz) så måste ju allt packas upp och om.
DSC_0412-1
Cykel uppackad och tvärrandig blå/vit-tröja i garderoben = check!

Jag satsar på något slags plastpåse-system för all näring som ska intas under veckans 7 etapper. En påse för varje dag, tror det kommer bli smidigt att packa upp ur väskan när man ska packa upp och ner i princip varje dag. Ju bättre ordning bland sakerna, desto enklare blir det.
DSC_0413-1

På söndag när vi checkar in cykeln och hämtar nummerlappar m.m. så får vi en officiella “Haute Route travelbag” där man får förvara alla sina saker. Den väskan kommer sen stå och vänta på hotellen när man anländer efter varje etapp, mycket lyxigt. Man får även en ryggsäck som man lämnar vid startlinjen och får tillbaka direkt vid målgång, även det mycket lyxigt.
DSC_0415-1
Fick bara med mig 4 par skor, det är åtminstone 2-3 för få..

Haute Route: 3 dagar till start

P A N I K
N E R V Ö S
#kundejagintebaraanmältmigtilltjejvätternistället

Nu är det inte lång tid kvar, imorgon går flyget till Barcelona! Där har vi 3 dagar i relativt lugn och ro innan loppet startar på måndag morgon! Känns oerhört skönt att komma ner i så god tid, känns som om det var årets bästa beslut. Det kommer vara skönt att plocka ihop cykeln i lugn och ro, ta en provtur på lördag, besöka mässområdet och hämta upp sina grejer m.m. Ingen hets och panik utan bara lugnt och skönt.

Loppet då? Jo men det är ju bara…
– 7 etapper
– 790 km
– 20000 höjdmeter
– 21 berg att bestiga
– 250 cyklister

Det kommer stinka kraftigt av svett och linement längst hela Pyrenéerna den närmsta veckan. Jag undrar hur många tjejer som är med, max 10-15 skulle jag gissa, så det lär väl stinka mest gubbe i bergen och lite jordgubbe.

Formen då?
Förutom mitt knä/ben som ser sådär ut efter igår så är det så bra som det kan vara. Det kommer gå kanonfint det här. Det är bara hålla tummarna för att alla delar i kroppen håller ihop så tror jag att det kommer gå hur bra som helst.
DSC_0375-1

Resfebern då?
Den är total, helt i förnekelse inför vad som komma skall. Efter mycket möda har jag äntligen lyckats packa ner mitt berg av saker (utspridda över hela vardagsrumsgolvet) i min resväska. Det tog typ 2 dagar innan detta skedde, känns skönt att plocka fram alla saker först och sen stoppa ner dom. Då ser man lättare vad man missat.
DSC_0378-1DSC_0388-1

Cykeln då?
Är den inte snyggare än någonsin? Det här med att man ska köra in nya prylar innan tävlingar har jag helt tagit miste på här. Jag har nya däck, hittade till min förvåning orangea Conti GP4000S II på Cycling igår och eftersom dom är slut överallt annars och jag letat hela säsongen så var det bara slå till. Tycker cykeln blir mycket snyggare än med de orangea Vittoria Pro som jag hade förut. Mindre orange och mer färgkoordinerat med Crescentloggan, mycket stiligt.
DSC_0384-1

Jag har dessutom en 11-32-kasett som är inkörd i typ 5 mil och ännu bättre en modifierad bakväxel som också bara gått 5 mil. Förhoppningsvis håller sakerna ändå, annars lär jag märka det rejält i nästa vecka. Det finns ju mekaniker och servicebilar under loppet så det mesta går säkert att lösa.

Nej men, ingenting borde kunna gå fel med den där cykeln!
Skulle vara om jag packar ihop möjligen.

Haute Route: 6 dagar till start

Om bara 6 dagar kulminerar mitt deltagande i Team Crescent med årets höjdpunkt, Haute Route. Tiden flyger förbi, senaste året har verkligen gott i raketfart. Om bara 3 dagar sitter jag på ett hotell i Barcelona och väntar nervöst på starten 3 dagar senare.

I veckan har vi mottagit en 85 sidor lång “Race Roadbook”, där står ALLT vi behöver veta om loppet och alla etapper. Som om inte det var nog så kommer idag “Accommodation book” på bara(!) 40 sidor, där står allt om hotellen vi ska bo på. Jag menar verkligen ALLT när jag säger ALLT, alltifrån vilka hotell som har WiFi, vilka hotell som har restaurang, var närmaste matbutiker ligger, karta med start/mål/hotell m.m. utmärkt och så vidare.

Största överaskningen i “Race Roadbook” var att av loppets 500 platser har man bara lyckats locka 250(!) personer, vi är alltså inte fler. HERREGUD, ökar nervösfaktorn avsevärt. Det kommer verkligen inte gå att gömma sig någonstans. Dolomiterna och Alperna lockade i alla fall runt 450 personer styck. Men nu är det bara jag och 249 andra riktiga galningar.

Eftersom ingenting någonsin flyter hundra procent här i livet så är den sämsta nyheten att mina roomie och parhäst Simona drog på sig en spricka i lillatån för ungefär en vecka sedan. I helgen tog hon slutgiltigt beslut att det kommer inte fungera med HR i år.
10357134_10152253038027050_5873276758341116891_n
Mest trist för henne såklart. I mitt lag på 8 personer är det nu jag och Niels som jag känner, sen är det massa andra svenska män och folk som känner folk och folk som gjort HR innan och sa jag att jag var med också? INGEN kommer cykla i mitt tempo av dessa personer, det hade Simona gjort, vi hade nog hållit jämna steg.

Vi hade även bokat boende ihop så eftersom det inte går att avboka (hon tog ingen avbokningsförsäkring) så betyder det åtminstone lyckligtvis för mig att jag inte behöver bo med någon okänd människa utan jag får ett dubbelrum helt för mig själv. Kanske är skönt? Trött Karro = osocial Karro. Det är i alla fall inte så mycket att göra utan parhäst, det är bara köra!

Haute Route Dolomiterna och Alperna som gått/går precis har bjudit på EXTREMT dåligt väder. En av dagarna i Dolomiterna klev 26(!!) personer av under en etapps första utförskörning på grund av vädret, det var regn, iskallt och dimmigt så sikten var tydligen obefintlig. Jag antar att folk inte vågade cykla vidare helt enkelt, låter helt bisarrt.
_DSC1594 _DSC1641 _DSC1767 10356011_734345903302027_4429189786056793089_n 10455437_731371530266131_4168883366267527041_n 10620784_731814996888451_661846552077561393_n 10628219_734494069953877_2931638967704477984_n 10635759_734494019953882_7556860017946604033_n

Jag kommer INTE synas i varken hjälmmössa eller gul regnjacka, det kan vi ju vara på det klara med. Jag kommer definitivt INTE packa med några långa benvärmare heller. Pyrenéerna kommer visa sig från sin bästa sida och bara bjuda på kanonväder, det har jag bestämt mig för.

Prognosen för Ripoll strax utanför Barcelona där starten går på måndag är just nu 25 grader och strålande sol så det bådar ju ändå för åtminstone EN dag med fint väder. Jag är optimistisk! Alla tre bergskedjorna kan ju inte bjuda på regn och 4-5 grader?

Race report: CykelVasan 2014

En kort race report från dagens bedrifter i Vasaloppsspåren! Uppstigning vid 5, det var faktiskt inte så illa. Jag brukar gå upp 6 till vardags så 5 är inte hela världen då. Eftersom jag hade starttid redan 08.50 och bussen mellan Mora och Sälen (starten) sades ta 2h allt som allt så ville vi komma iväg redan runt 6. Anders startade 20 minuter efter mig och Daniel ytterligare 20 minuter till så vi gjorde sällskap. trio
Innan avfärd i Mora, i systemetpåsen har jag inte Jäger+RedBull som sportdryck utan frukost och lite övrigt som jag inte vill sitta med i ryggfickorna under bussresan.

Logistiken runt att packa in cykeln i lastbil, ta bussen till Mora, få cykel från lastbil gick HUR smidigt som helst. Lastbilarna var uppmärkta med nummer och anlände bara 5-10 minuter efter bussarna. Det var verkligen klockrent.

Sen lite väntan och dags för avfärd, kändes lite sorgligt att vinka adjö till pojkarna och gå mot startfållan helt solo. Dagens “thing” var att hålla undan för Anders, vi både var överens om att det skulle vara en redig bedrift för honom om han kom ikapp och ett redigt nederlag för mig!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Starten gick, innan dess hann även en herre kissa mitt i startfållan, fräscht. Ingen ansats att gå till sidan åtminstone, utan mitt i smeten! Tur att man aldrig som kvinna kan få ett sånt infall.

Jag hade underskattat första backen, efter någon km så började det kännas jobbigt att det aldrig lättade. Jag cyklade om många i början, en hel del cyklade snart om mig igen. Det var verkligen en lättnad när det släppte. Sen körde jag på som bara den, det gick utför långa bitar och var fin skogsväg. Jag körde en lång stund bakom herrarna nedan på bilden som höll ett lagom högt tempo, tyvärr tappade jag dom någon mil senare i en längre uppförslöpa där jag inte orkade.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen var det bara mata på, milen verkligen flög iväg. Terrängen var väldigt blandad. Det var faktiskt mer trixigheter än jag förväntat mig, jag förstår att människor som aldrig cyklat får problem med CykelVasan. Jag hade en snubbe i min startfålla i Converse som aldrig(!) cyklat typ innan och som fått en biljett genom jobbet för att dom sponsrar CykelVasan. Jag vet inte, kändes sådär ur säkerhetssynpunkt men kanske fungerar om det är ett fåtal. Honom såg jag aldrig under loppet i alla fall.

Vädret var perfekt idag, det regnade vid starten men slutade när jag drog iväg. Sen var det 7-15 grader under dagen men jag frös aldrig trots att jag bara hade tröja. Lång handskar däremot var superskönt för fingrarna.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens “miffobild” … man får ju fixa dom själv när ingen annan ställer upp!

Målet var Sub4, det kändes lagom. Jag insåg snabbt att det skulle vara lugnt. Jag kom på idag att 4h är rätt kort tid, jag är ju van vid längre lopp och då tar kroppen slut rätt fort, 4h klarar man sig rätt bra under. Jag hade en dipp mitt i kanske, runt 5-6 mil när man körde runt Oxberssjön och det var sugande lervälling och sen var det uppför i 1-2 km och där höll jag verkligen på ett “stryka med”. Där fanns även “Preem Hill Sprint Race“, en sträcka på 200 meter (efter 500 meter rakt uppför) där man ska sprinta och snabbaste motionär (herr+dam) vinner varsin cykel. Jag hade tänkt hemma att, “shiiiiiit, vad jag ska sprinta där“. Jag orkade INTE ta i ett uns mer än att jag kunde ta mig levande upp för backen. Det var verkligen totalt pinsamt långsamt men efter 3h fanns det inga extraresurser för att sprinta att ta av.

Därefter började hemlängtan och när 25 km ungefär återstod så började “racet” på riktigt. Jag fick världens kraftkick och andra andningen kickade in i raketmode, jag körde om jättemånga och fick en liten svans efter mig. Sen kom 4 herrar som startat 10 minuter efter mig ikapp och jag lyckades suga mig in på deras rulle och herregud vilken körning det blev sista 10 km. Det var verkligen dagens roligaste bit, böljande upp och ner och man kunde nästan alltid trycka sig upp för småbackarna genom att utnyttja farten man hade.

Tyvärr drog dom ifrån mig sista km:er men då var vi ju typ i mål! Innan jag startade så sa min MTB-kompis Kålle att “3h45min går du lätt under” och det kändes av någon anledning som en skamgräns bara för det. Jag trodde ett tag när 10 km återstod att jag kanske skulle komma under 3h40min t.o.m men det hann jag inte riktigt.

Den officiella tiden blev 3h44min08sek… vilket jag är kanonnöjd med! I “hustävlingen” så blev det otippat jämt, Batman vann med 3h41min06sek, 30 sek därefter Anders och sen knep Andreas tredjeplatsen med 3h43 men jag lyckades knipa en fjärdeplats i kampen (dom är ju trots allt killar så det måste väl betyda att jag vann egentligen?). Kalle var snuddande nära på 3h44 och dom övriga lite längre därefter. Intressant att vi var så jämna runt 3h40min-strecket!
DSC_0217-1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Cykeln var lätt skitig efter målgång, så även jag! Men vad gör väl det?

Jag tyckte CykelVasan verkligen levde upp till förväntningarna och jag ska absolut köra igen. Min startgrupp 12 var perfekt, det var i princip aldrig trångt. Jag körde ikapp folk från startled 8-11 (inte så många, 10-15 pers kanske) och blev omkörd av folk från startled 13-15 (50-100 pers kanske) vilket ändå betyder att det fungerar rätt så bra med seedningen. Terrängen var bitvis roligare än jag trott, mer bökigheter än jag förväntat mig och det var roligt. Visst är det tråkigt med lite asfalt men kör man 95 km så tycker rumpan att det är rätt så skönt med plan mark en stund!

Det var klockrent att köra med Crescentkläderna och POC-hjälmen, jag sticker verkligen ut och en herre som jag cyklade om nedför några gånger var mycket imponerad av min utförskörning (han körde ju om mig igen när det gick uppför). Det gäller ju att utnyttja det man är bra på, låta gravitationen göra sitt!

Status = NÖJD!