Söndagscykling

Idag har jag faktiskt hunnit med att cykla en kort sväng, det var alldeles för länge sedan sist. Jag vet inte varför det var så länge sen sist, eller jo, det vet jag men ändå.

Jag har lite problem med handen efter Vänern Runt, för det var nämligen så att en vecka innan Vänern så drattade jag omkull i skogen på MTB:n och slog handflatan ganska hårt. Det gjorde ganska ont, men jag tänkte att det går väl över, under Vänern så blev det sista dagen ganska illa och sen dess har det inte gått så bra att hålla i styret med högerhanden (mycket annat som inte funkar med den handen nu heller för övrigt…. ). Men jag gjorde ett undantag idag (det var tyvärr inte så skönt nu heller så imorgon ska jag kolla upp den så inget är brutet eller sprucket i alla fall). Benet som fäster på insida handflata sticker ut lite mer på den trasiga handen än den andra så man kan ju misstänka att allt inte står rätt till…

Idag var det lite solocykling på de uppländska slätterna som stod på schemat, det var varken speciellt långt eller speciellt fort men vad gör väl det. Ibland är det skönt att bara rulla lite lugnt och inte bry sig om vad det står på mätaren. Inte blev det så många fina bilder heller, att ta snygga bilder och fika är väl typ det bästa med att cykla förutom själva cyklandet. Jag borde verkligen ha fixat ett jobb på Tour de France, det skulle passa mig! Kan ni tänka er att sitta med i karavanan i en fotografbil? Dunka stenhög musik och hänga ut genom rutan och fotografera cyklister, jag säger LET´S FFS!OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Verkar farligt att se lite glad ut…

Efteråt blev det en rejäl tvättning av cykeln som fortfarande var lite smutsig efter regncyklingen på Vänern! Men nu är den skinande ren igen, mycket viktigt för den egna känslan att cykeln är kliniskt rent, det går fortare, jag lovar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag kan bara be om ursäkt om någon läser den här bloggen på riktigt för det är varken speciellt motiverat eller inspirerat för cykling/cykelblogg just nu. Det är lite för mycket stolpe ut för att det ska vara roligt, typ som inget Vättern och trasig hand och så vidare. Men det blir säkert ändring på det någon gång framöver, om 3 veckor åker jag ju ner till Frankrike för att cykla La Marmotte bland annat och innan dess så hoppas vi att motivationen och inspirationen återfunnit sig igen!

Väl på plats i Frankrike så ska jag utöver Marmotte delta i den egna tävlingen “cykla upp och ned för Alpe d´Huez så många gånger som möjligt på en vecka” samt ta mig uppför den legendariska och mytomspunna klättringen upp till toppen av Mont Ventoux. Blir man inte inspirerad av det borde man sluta cykla på riktigt… på riktigt på riktigt alltså…

Haute Route-kostymen är ute

För att byta ämne för en stund från allt gnäll (ja, jag är färdig med det nu) så är det bara 15,5 veckor kvar till mitt superuppdrag med Team Crescent, nämligen HAUTE ROUTE! Häromdagen kom Haute Route-kostymen ut på marknaden. Prisvärt?
hauteroute
Jag tänkte för en stund att, “men åh, bara 225€ för en tröja, det var ju prisvärt“, sen insåg jag att det faktisk inte betyder 200 kr utan snarare någonting åt 2000 kr-hållet. Fast det är ju faktiskt två tröjor. Då blev det plötsligt ok va? Fast vi får 200€ rabatt det första vi får, så då blir ju tröjorna ganska prisvärda ändå för 25€.

Men jag tänker mig att jag kanske ska köpa EN tröja i alla fall så folk faktiskt förstår att jag är med i själva racet och inte är någon cyklande maskot (igen). Tror ni att man blir mer seriös och klättrar snabbare om man har rätt tröja? Det tror jag. Första dagen i alla fall, har man den röda Haute Route-tröjan (som alla andra) kommer man säkerligen sätta skräck och respekt i motståndarna för resten av veckan. Antagligen inte. Men för spänningens skull kan man ju låtsas.

Vädersnacket börjar skrämma mig lite, trots att det bara är början på september och Sydeuropa så kan det vara rätt kallt och rätt dåligt väder i bergen. 5 grader och spöregn på en topp och 35 grader och sol i nästa dal. Hur klär man sig för det? Jag kommer ju definitivt bli tagen för maskot om jag har packväska med mig. Men eftersom det var ganska dåligt väder i fjol så tror vi att lyckan har vänt och att det bara blir sol i år.

Inte ens 4 månader kvar och jag börjar redan bli nervös! Inser ni hur många höjdmeter 20.000 är? Ja, förutom det uppenbara att det är 20.000 höjdmeter så är det bisarrt mycket. BISARRT! Spelar ingen roll att det är fördelat på 80 mil.

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Summering av Mallorca

Nu kanske det är dags att summera Mallorca lite kort, årets påskresa gick precis som i fjol till Alcudia och efter två resor dit börjar Alcudia kännas färdigt. Det är lite för cykelturistigt och helt ärligt lite för långt bort från Palma för att det ska vara värt att åka dit en tredje gång. Det är en jättebra utgångspunkt för bra cykling med både platten och bergskedjan i direkt närhet men det finns andra pärlor att upptäcka på Mallorca som bjuder på ungefär samma typ av cykling. Inget ont om Alcudia, det har varit två fantastiska resor dit senaste åren och som sagt, jag har inte så mycket att klaga på mer än en önskan om att upptäcka något nytt nästa gång. Port de Andratx kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cyklingen då?
Jo, jag fick väldigt mycket cyklat. Eftersom Haute Route Pyrenees är det som jag absolut ser fram emot mest på alla plan och är det som jag såklart fokuserar mest på i min träning så blev det en hel del besök i bergskedjan under årets resa. Inte mindre än fyra gånger av sju cykeldagar var jag uppe i bergskedjan. Det kändes ganska lagom för kropp och knopp med det. Totalt blev det 10279 höjdmeter fördelat på 832 km. Jag jagar inte mil längre när jag åker på träningsresor, det brukar aldrig leda till bra saker. Däremot satsar jag i år på så många höjdmeter som möjligt med en förhållandevis fräsch kropp. Mina 10279 höjdmeter var nog ungefär vad jag mäktade med den här gången och mycket mer hade nog inte gett så bra effekt, utan börjat bryta ner mer. Jag var rätt trött sista dagarna så jag tror jag nådde en precis lagom hög nivå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Benen då?
Nej, alltså. Baksida lår är sura, mycket sur, det har dom varit till och från i ganska precis 12 månader nu och det börjar bli enerverande. Klättra berg verkar ändå gå helt ok vilket jag är väldigt glad för. Haute Route är inte i fara med andra ord. Tempolopp är bara att förglömma så länge dock, likaså snabbkörning på platten. Lagom fort verkar vara melodin och klättra berg. Jag kanske ska bli randonneur (brukar ibland beskrivas som äldre tjocka män som cyklar långt och långsamt och luktar kiss)? I så fall satsar jag inte på illaluktande-approachen utan på en mer ungdomlig och fräsch randonneur utan urindoft. Man kanske kan köra med doftspray i ryggfickan?

Sub8-formen då?
Ja, det är ett kapitel för sig. Men någonstans måste man ju vara realist även om man lever efter mottot “let´s” och “let´s let´s let´s let´s” och “LET´S FÖR F´N”. Men det får bli ett annan inlägg om det någon annan dag.

Mallorca då?
Jo, jag är nöjd. Jag gjorde det jag hade tänkt. Jag hade superfina dagar och superbra cykelturer med mina allra roligaste cykelkompisar. Det var utöver tröttheten sista dagarna så gott som perfekt. Bergen bestegs och fikatarmen fick ändå sitt. Ska man åka till Mallorca och cykla någon gång så rekommenderar jag MA10 från Port de Andratx mot Pollenca mest av allt. Det är 100% fantastiskt och något man bör uppleva på två hjul. Stora delen av turen har man öppet hav till vänster om sig.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cykeln då?
Jag har alltid hyrt cykel förut när jag åkt på cykelresa så det var premiär för att ta med sig sin egen cykel och jag kan inte säga annat än att jag är mycket nöjd. Det var superenkelt att packa ner den i min semi-hårda Evoc-väska och jag är väldigt glad för att jag valde att inte köpa en hårdväska. Det tar ungefär 20-30 minuter för mig att plocka isär och ihop cykeln och det känns precis lagom. Tidseffektivt. Cykeln då? Den gick som ett spjut både uppför och nedför, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag är supernöjd. Möjligen ska jag investera i ett par andra hjul inför ytterligare bergsresor, känns lite väl att åka omkring med ett hjulpar som kostar +15 tkr och slipa ned fälgen på väg ner för branta berg. Det skulle vara det enda då. Annars tipptopp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Brostugans ledarstab premiärcyklar!

I helgen var det dags för Fredrikshofs (cykelklubben jag är medlem och ledare i) Brostuganledargrupp att premiärcykla ute på Mälaröarna. Officiellt ägde ledarcyklingen egentligen rum igår, men vi var ett gäng som inte hade möjlighet att vara med just då så vi drog ihop en egen premiärcykling idag. Vissa (*host* Niels *host*) var med även igår och var därför lite trött idag och hade svårt att hänga med (*host* Niels *host*).
10013544_10152070727513505_593833990_n
Per, Kaspar, Mats (på studiebesök), Niels, Robban, Mattias, jag och sen Jonas bakom kameran!

Dagen till ära var det dags för Exan att se dagsljus för absolut första gången, kändes sådär klockan 8 på morgonen med våta vägbanor och 0 grader. Men har man bestämt sig, så har man bestämt sig! Då är det bara löpa linan ut och hoppas på det bästa, vad kan gå fel liksom?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var 8 man till start och jag tror inte att någon av oss kom tillbaka till Brostugan i sällskap med någon annan, i alla fall inte med någon man cyklat lika långt som. Redan efter max en km tackade Jonas och Mats för sig på grund av lite lägre hastighetsambitioner än oss andra (och då är det såklart bättre att dela upp än slita ut sig och dö efter bara någon km). Det var fint sällskap så länge det varade i alla fall! Sen tuffade vi andra på i lagom (och ibland snabbare) hastighet ut på Färingsö och ner mot Svartsjö. Här sken solen och det kändes väldigt skönt med en racer och inte en MTB eller CX! Äntligen äntligen äntligen är säsongen här på riktigt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus vid kedjehopp, lätt brunfläckig i ansiktet! 

Mattias började väl bli trött precis innan Svartsjö så han var tvungen att lägga av kedjan och samla lite krafter (några minuter senare drog han iväg i en spontantspurt så kedjetappet var nog bara en mörkning för att få vila upp sig… . .. .typ…)
Svartsjo-1
Vänta-in-varandra-paus ute vid Svartsjö efter spontan spurt av “någon”!

Ungefär här började gänget splittras lite till och då tror jag vi cyklat max 3 mil, Niels hade CX:en medans vi andra hade Racer och det är ju lite orättvist. Kaspar ville cykla längre än oss andra så när vi nådde Färentuna några km bort så tog Kaspar en egen väg och Niels samma (kortaste) vägen tillbaka till Brostugan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nielsan var dock glad ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och det var han inte ensam om!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman var lite glad också, men mest smutsig!

Plötsligt var vi bara fyra stycken kvar och tänkte att ett lite race mellan kyrkorna och sedan snabbaste vägen tillbaka mot fikat kunde vara på sin plats.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera: Batman avhängd och jag hinner ändå fota honom i godan ro!

När vi skulle ta kortaste vägen tillbaka sen så låg vi av en händelse på ett led i ungefär den ordningen vi visat oss starka. Mattias låg först och hade mest bråttom hem, efter ungefär 5 meter så tröttnade Per (som redan klagat lite på trötta ben) och försvann, sen tröttnade jag efter 200-300 meter och efter ungefär 500 meter tröttnade Batman och plötsligt var vi alla 4 utspridda. Jag trodde ju i min enfald att Batman kanske skulle kolla bakåt och vänta in sin favoritcykelkompis, men inte då. Han låg konstant 150-200 meter före mig och trots att jag försökte stenhårt i 15 km så kom jag inte närmare. Det blev soloåkning till fikat för oss alla alltså. Väl där kom Niels också som tagit en annan väg tillbaka som tog lite längre tid + Per som hittat honom på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Finfika i solen!

Kan ju bara tacka gudarna för att sammanhållning är totalt tvärtom när vi kör grupper på riktigt, aldrig någonsin lämnar vi cyklister efter oss här och var. Men idag var det inte så seriöst och mest lek och skoj och så länge alla är med på det så spelar det inte så stor roll om man droppar eller droppas. Det är träning oavsett men såklart är det väl roligare att cykla MED sina kompisar än före/efter.

Huvudsaken är dock att ingen behöver fika ensam, hur skulle det se ut?