Fredrikshofs KM i Tempo 2015

Idag var det klubbmästerskap för Fredrikshof uppe i Roslagen, närmare bestämt vid Wira Bruk! Normalt brukar KM i tempo gå vid Brunna, men där hade militären någon övning så det blev till att flytta på sig.

Tyvärr bjöd dagen på regn till och från så det var väl inte världens roligaste väder att stå och vara funktionär i. Jag har ju inte tävlat i år, och är fortfarande förkyld så det var inte på banan att vara med och tävla. Men nästa år, nästa år! Då ska jag sluta vara funktionär överallt och börja cykla istället.

Här är lite bilder från dagen i alla fall:
DSC_6133 DSC_6164 DSC_6186 DSC_6248 DSC_6292 DSC_6319 DSC_6370 DSC_6407 DSC_6434 DSC_6449 DSC_6498 DSC_6606 DSC_6694 DSC_6712 DSC_6728 DSC_6779 DSC_6884 DSC_6912
Man blir ju onekligen rätt sugen på att cykla tempo när man ser alla andra men det får bli nästa år, nästa år! Jag hoppas benen ska funka och vilja prestera, det har känts så på senaste tiden så jag tror att tempo borde gå igen, vi får se.

Så fort jag är frisk så ska jag i alla fall ut och rasta tempohojen för första gången på över ett år, håll tummarna för att det kommer gå bra!

Här är fler bilder från dagen om någon är intresserad!

Och det viktigaste kanske, klubbmästare blev Eva Lindskog och Dan Lidman! Grattis!

Fredrikshofs KM-tempo

Idag har jag ägnat mig åt att titta på andra som cyklar och sliter, det är faktiskt oerhört skönt att stå på andra sidan och vara lat och slapp. Jag var inte ett dugg sugen på att vara med om jag ska vara helt ärligt. Jag är kvar i HRP-bubblan fortfarande och det kommer jag nog fortsätta med ett tag till. Det har jag förtjänat om inte annat.

Däremot saknar jag väldigt mycket att cykla tempo, det verkar inte benen vilja över huvud taget längre. Känns nästan som om jag borde sälja tempohojen och lägga ner det där totalt, men man kan väl hoppas att benen ordnar till sig någon gång men sisådär nästan 1.5 år senare så känns det tämligen hopplöst. Men men!

KM-tempot då?
Trots det fina höstvädret var det inte alls så många deltagare som det kanske borde ha varit. Känns som om klubben borde jobba liiiiiite bättre på marknadsföringen av arrangemanget om man vill ha fler deltagare. 30 herrar t.ex. när klubben har över 1700 medlemmar känns i lite väl snålaste laget, men alla verkade ju nöjda så ja.
DSC_4935 DSC_4941
DSC_4946 DSC_5003 DSC_5019 DSC_5030 DSC_5031 DSC_5054 DSC_5067 DSC_5074

Vann gjorde i alla fall Dan Lidman och bland damerna vet jag inte ens om det var någon Hofvet-dam med, såg mest utomstående som körde DM. Oavsett grattis till alla fina prestationer! Det börjar onekligen gå väldigt fort bland herrarna, roligt med utveckling!

Komplett album om någon är intresserad finns HÄR! Något ska man ju göra som funktionär så är säkerheten tryggad där man står så tycker jag fotografering är ett bra tidsfördriv. Tempo är om inte annat väldigt tacksamt att fotografer, det ser onekligen ganska snyggt ut med ganska enkla medel.

Imorgon blir det KM-linje och ännu mer slappande, kanske ska jag ta med en chokladask och smaska ur vid sidlinjen? Är det ok? En GT kanske är att gå för långt.

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

SMACK-serien ångar vidare!

Igår var det dags för SMACK-serien igen, 16.8 km tempo med start från Odensala Kyrka stod på schemat. Tyvärr blev det för egen del ingen lyckad historia direkt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi hann till starten i god den här gången i alla fall, istället för startnummer 86 som sist så fick jag startnummer 20! Lite skillnad. Det var dessutom bara 50 deltagare den här gången, mot 90 sist, så funktionärerna hann med lite bättre idag. Jag vet inte om det faktum att det hade regnat hela dagen skrämde bort många, men väl på plats ute i Odensala var det både torrt och soligt. Dock svinkallt och ganska blåsigt, men det var det ju sist också. Men hellre kallt och blåsigt än regnigt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERAJag hade väldigt svårt att få upp både värme och puls under uppvärmningen, men försökte mitt bästa. Men när det är två grader ute så tar det emot lite att cykla just tempo. Lagom till min egen start så hade den lilla värme jag fått upp i kroppen försvunnit. Inte så bra planerat från min sida med andra ord.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inte ens med tungan ute lyckades jag speciellt bra…

Jag kände redan vid starten att det inte var någon bra dag för mina ben, jag tänkte att det kanske släpper om jag får upp värmen. Men nej, det gjorde det inte. Min naprapat har sagt att om benen känns dåliga, sluta cykla. Jag brukar aldrig lyssna på honom, men tänkte att i år kanske ska vara året då jag faktiskt gör det, jag tror det är medicinen för att eventuellt bli av med problemen på riktigt. Så, efter 5 km när det inte blivit bättre utan benen sa emot vad jag än gjorde så kastade jag in handuken. Det är inte värt att pressa sig till fördärv på ett tempolopp i SMACK-serien, tyvärr.

Ganska tråkigt att DNF:a redan i april och med enbart 2 dagar till årets första utlandscykelresa. Men men, jag är hoppfull att det bara var ett tillfälligt bakslag och att benen skärper sig illa kvickt. Det är inte så mycket att göra än att hålla tummarna! Jag vann titeln “snabbast på cykel + i bil” igår i alla fall, så det är ju alltid något!

Premiär för SMACK-serien!

Igår hade äntligen årets upplaga av SMACK-serien premiär! Jag tyckte att jag begav mig ut mot Arlanda och Sjöås Handel där starten gick i god tid men jobbig rusningstrafik gjorde att jag snarare kom ganska sent. Kön till att få köpa sig en liten nummerlapp var redan jättelång när jag väl lyckades komma på plats.
DSC_3219-1_small
Vi hade tur med vädret i alla fall!

Jag fick startnummer 86(!) av 90 så det skvallrar väl om hur i god tid jag var. Eftersom uppslutningen var över förväntan så tog tidtagningschipen slut lagom till jag kom fram till bordet, men det löstes enkelt genom manuell tidtagning för oss som blev utan. Den planerade starten vid 18.30 blev även den lite försenad och strax innan 19 kunde första cyklist rulla iväg. Eftersom de släpper en cyklist var 30e sekund så hade jag över 40 minuter att förfoga till uppvärmning och allmänt cykelhäng.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag hittade bland annat Vincent, en gammal Hofvetkompis, bland alla cyklister!  

Vincent träffade jag lite roligt nog första gången på Kalmar IronMan 2012, vi både körde i Fredrikshofströjor och fick syn på varandra. Han cyklade om mig efter ungefär halva cyklingen och bytte några ord, jag sprang om honom efter första löpvarvet och bytte några ord. Tyvärr fick han gå största delen av löpningen på grund av knäproblem men han tog sig i mål och det är väl allt som räknas.

När det var min tur att starta äntligen så hade solen redan börjat gå ner, 2 grader och skymning kändes inte sådär jättevarmt direkt. Men vackert var det!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nedräknad av världens sötaste lilla kille… 

Loppet då?
Jo, men jag har ju haft lite återfall med mina benproblem så jag var inte säker på om det var någon bra idé. Lite kort med benproblemen så “korvar det ihop sig” i höftpartiet/nedre delen av ryggen och jag får sprutande mjölksyra i benen vid ungefär 30 pulsslag lägre än min mjölksyratröskel. Igår fick jag mjölksyra vid RÄTT puls och kunde således ha lite kraft i benen. Det var inte hundra, men mycket bättre än förra veckan.

Tyckte loppet gick ganska bra ändå, det var lite kallt men temperaturen i kroppen stiger rätt fort när pulsen närmar sig 190 slag. Tyvärr var banan inte riktigt i min smak med långa uppförslutningar som aldrig tar slut. Mina ben tar slut när man ska försöka ligga i 30-35 km/h+ uppför, där har jag en gräns efter 20-30 sekunder och då rasar hastigheten rätt snabbt. Jag är ganska nöjd ändå med ett 35 km/h-snitt ungefär och med en känsla i benen om att det finns desto mer att ta av om jag bara får syresättningen och höften/ländryggen att skärpa till sig hundra procent.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tempohjälm, klär vilken nörd som helst TIPP TOPP.. .  .. .. . .. . .

Om en vecka är det dags igen och då laddar vi för en bana som i mitt minne är lite snällare med lite kortare backar och som jag tror är ganska flack annars. Då tror jag att det kommer kunna gå betydligt snabbare. Men det får vi se då!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAÄntligen är det igång!