Premiär i NICK-spåret

I veckan var jag och Batman i Ursvik och testade det berömda NICK-spåret! Jag var inte alls på cykelhumör (tydligen) visade det sig så det blev en väldigt långsam historia. Men det var kul att testa ett nytt spår hur som helst.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Själva spåret är uppmärkt med små cykelskyltar så det är förhållandevis lätt att hitta, jag hade dock banan inlagd i min Garmin också och utan den så hade vi nog kört fel några gånger. I en del korsningar så missas det ofta på MTB-spår så helt plötsligt vet man inte om det är höger, vänster, rakt fram eller upp i ett träd som gäller. Det brukar ofta lösa sig med att man får cykla en bit åt varje håll och upptäcka nästa skylt, men det är ju inte vidare effektivt om man vill ha lite fart under sulorna.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Spångar, my enemy in life!

Jag har börjat utveckla en rädsla för att cykla på spångar, jag tycker inte alls att det är trevligt. Jag tycker till och med att det är så otrevligt så jag hellre kör i lerträsk vid sidan av eller helt enkelt kliver av cykeln. Men så kan man ju inte hålla på? Jag vet inte vad botmedlet är dock, jag antar att det är att bara köra på och hoppas på det bästa. Jag vet inte, jag ser bara katastrof och vurpor framför mig när jag ser mig själv cykla på över en spång. Det hjälper ju inte direkt heller när dom är hembyggda av vedträn och sytråd och när mörkret faller och dikena och sjöarna runt omkring växer.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
O B E H A G L I G T !!!

Nej, enda rätta att göra är att bara köra över spångarna nästa gång, det får vara ett slut på mesandet. Antagligen kommer det inte hända någonting, förhoppningsvis, annars har jag bra läkkött så det borde inte finnas någon anledning till oro!

NICK-spåret då? Jo då, 9 km ganska bra och bitvis lättåkt MTB-spår. Vissa partier som inte går att cykla för en nybörjare som mig men det kommer säkert om man vågar sig dit igen. En hel del spångar, men är man bara lite modig så är ju det inga problem. Tyvärr var det ganska blött i veckan och väldigt halt på sina ställen, jag tror spontant att jag behöver grövre mönster på mina däck och att upplevelsen blir än bättre när det är liiite torrare. Antal rådjur i skogen var ungefär sjumiljoner, jag lyckades även fånga ett på bild men jag vet inte om det syns så mycket förutom ett par ögon?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Man kan ju bli mörkrädd för mindre!

Det får bli revansch i NICK när det är lite torrare, jag är på lite mer cykelhumör och framför allt vågar cykla över lite fler spångar. Det tror jag är receptet på MTB-cykling med lite mer flyt och lite mindre kliva av och kliva på!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Svårcyklad klippskreva!

Brostugans ledarstab premiärcyklar!

I helgen var det dags för Fredrikshofs (cykelklubben jag är medlem och ledare i) Brostuganledargrupp att premiärcykla ute på Mälaröarna. Officiellt ägde ledarcyklingen egentligen rum igår, men vi var ett gäng som inte hade möjlighet att vara med just då så vi drog ihop en egen premiärcykling idag. Vissa (*host* Niels *host*) var med även igår och var därför lite trött idag och hade svårt att hänga med (*host* Niels *host*).
10013544_10152070727513505_593833990_n
Per, Kaspar, Mats (på studiebesök), Niels, Robban, Mattias, jag och sen Jonas bakom kameran!

Dagen till ära var det dags för Exan att se dagsljus för absolut första gången, kändes sådär klockan 8 på morgonen med våta vägbanor och 0 grader. Men har man bestämt sig, så har man bestämt sig! Då är det bara löpa linan ut och hoppas på det bästa, vad kan gå fel liksom?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi var 8 man till start och jag tror inte att någon av oss kom tillbaka till Brostugan i sällskap med någon annan, i alla fall inte med någon man cyklat lika långt som. Redan efter max en km tackade Jonas och Mats för sig på grund av lite lägre hastighetsambitioner än oss andra (och då är det såklart bättre att dela upp än slita ut sig och dö efter bara någon km). Det var fint sällskap så länge det varade i alla fall! Sen tuffade vi andra på i lagom (och ibland snabbare) hastighet ut på Färingsö och ner mot Svartsjö. Här sken solen och det kändes väldigt skönt med en racer och inte en MTB eller CX! Äntligen äntligen äntligen är säsongen här på riktigt!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fotopaus vid kedjehopp, lätt brunfläckig i ansiktet! 

Mattias började väl bli trött precis innan Svartsjö så han var tvungen att lägga av kedjan och samla lite krafter (några minuter senare drog han iväg i en spontantspurt så kedjetappet var nog bara en mörkning för att få vila upp sig… . .. .typ…)
Svartsjo-1
Vänta-in-varandra-paus ute vid Svartsjö efter spontan spurt av “någon”!

Ungefär här började gänget splittras lite till och då tror jag vi cyklat max 3 mil, Niels hade CX:en medans vi andra hade Racer och det är ju lite orättvist. Kaspar ville cykla längre än oss andra så när vi nådde Färentuna några km bort så tog Kaspar en egen väg och Niels samma (kortaste) vägen tillbaka till Brostugan.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nielsan var dock glad ändå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och det var han inte ensam om!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman var lite glad också, men mest smutsig!

Plötsligt var vi bara fyra stycken kvar och tänkte att ett lite race mellan kyrkorna och sedan snabbaste vägen tillbaka mot fikat kunde vara på sin plats.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera: Batman avhängd och jag hinner ändå fota honom i godan ro!

När vi skulle ta kortaste vägen tillbaka sen så låg vi av en händelse på ett led i ungefär den ordningen vi visat oss starka. Mattias låg först och hade mest bråttom hem, efter ungefär 5 meter så tröttnade Per (som redan klagat lite på trötta ben) och försvann, sen tröttnade jag efter 200-300 meter och efter ungefär 500 meter tröttnade Batman och plötsligt var vi alla 4 utspridda. Jag trodde ju i min enfald att Batman kanske skulle kolla bakåt och vänta in sin favoritcykelkompis, men inte då. Han låg konstant 150-200 meter före mig och trots att jag försökte stenhårt i 15 km så kom jag inte närmare. Det blev soloåkning till fikat för oss alla alltså. Väl där kom Niels också som tagit en annan väg tillbaka som tog lite längre tid + Per som hittat honom på vägen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Finfika i solen!

Kan ju bara tacka gudarna för att sammanhållning är totalt tvärtom när vi kör grupper på riktigt, aldrig någonsin lämnar vi cyklister efter oss här och var. Men idag var det inte så seriöst och mest lek och skoj och så länge alla är med på det så spelar det inte så stor roll om man droppar eller droppas. Det är träning oavsett men såklart är det väl roligare att cykla MED sina kompisar än före/efter.

Huvudsaken är dock att ingen behöver fika ensam, hur skulle det se ut?

Trötta ben = långsamma ben

Dagens cykeltur gick ut till Ekerö och mot Knalleborg, planen var att göra 2 varv i ganska hyfsat tempo. På vägen ut hann jag time:a (ja, jag vägrar skriva tajma fast det finns “på riktigt” enligt SAOL) solnedgången.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vy från Tappströmsbron!

Jag hann till och med cykla de nästan 17.5 km ut till Knalleborg innan det ens hann bli helt mörkt. Sen bär det ju av in i skogen och då blir det mörkt av sig själv (men nästan i alla fall). Det fick bli två varv i slingan dagen till ära och tanken var ju att det skulle gå lite undan i alla fall. Jag valde att slänga på dubben igen innan jag gav mig iväg och det är jag ganska glad för att jag gjorde.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
800 dubb = mycket pålitligt!

Det kan ju tyvärr inte slås rekord varje gång man cyklar, riktigt så fantastisk utvecklingskurva är det nog ingen som har, inte ens Fröken Perfekt(!).

Jag kan ju skylla mina 5 minuter sämre varvtider än rekordet på dubben, eller ska vi skylla på isen? Eller snön? Eller jätteälgarna som stod i skogen och stirrade stint på mig? För att förklara det där med älgarna så är det någon som tillverkat en reflexbana där ute i skogen och rätt var det är så ser man att det lyser inne i skogen och blir lite rädd för en sekund. Det skulle ju kunna vara ena ögat på en jätteälg som står och stirrar som blänker till inne i skogen, vad vet jag. Angående att skylla på något så var jag nog bara trött i benen och trötta ben är långsamma ben. Det gör inte så mycket, det var skönt ändå. Lite kallt efter att man har vant sig vid plusgrader men 4-5 minus är inte hela världen det heller. Gäller att njuta av vintern så länge den varar!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Trötta ben ger tydligen ett hemskt trött utseende också. Men det bjuder vi på!

Nej, imorgon får det bli någon mer teknisk cykling så kan man prestera katastrofala hastigheter utan att behöva skämmas. Eller skämmas behöver man väl aldrig göra, men ändå! Vi lägger i alla fall ytterligare 55 km till kontot och det får man vara nöjd med!

PB-kross och bra tröskelträning!

Idag hann jag ut i god tid innan det blev helt mörkt och fick njuta av lite sol och ljus! Hörde jag sommar *klapp klapp klapp* eller? Någon? Stalltipset för alla sommardrömmare är att INTE titta väderprognosen för de närmsta dagarna!!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bro nr1, utsikt ner mot Alvik!

Dagens plan var att cykla 10 km:aren ute på Ekerö, Knalleborg närmare bestämt, på rekordtid. På vägen ut hann såklart solen gå ned helt och mörkret lägga sig men lite sol är bättre än ingen sol. Det blir ju ljusare och ljusare för var dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bro nr2, utsikt mot Kärsön (den lilla ön innan Drottningholm)

Det är som jag tidigare skrivit om inget speciellt teknisk spår där ute, det är ganska packad och slät yta att cykla på. En del rötter plus annat sticker upp ibland men inga större svårigheter egentligen. Spåret är väldigt kuperat dock, svänger mycket och det händer hela tiden saker. Eftersom det inte är tekniskt så går det ju undan istället och när det går undan så blir i alla fall jag glad!
Knalleborg10an
Knalleborgs 10 km:are!

Eftersom det bara tar runt 30 minuter att cykla runt så kan man klara sig undan med ganska hög puls. Tröskelpuls till och med, och där uppe är det ju aldrig fy skam att vara! Det syns ganska tydligt när transport övergår i lite mer allvar.
kurvor

Det var soloåkning som gällde hela varvet så jag trodde inte att jag skulle kunna pressa mig så mycket, men det gick ganska bra ändå. Det sprutade mjölksyra ur öronen titt som tätt och jag försökte verkligen trycka på hela tiden. Inte vila på backkrönen eller nedför och verkligen ta i uppför. Jag tror ändå det gick ganska bra. Helgens PB på 34.40 som sattes i ljus och med sällskap blev inte mindre än 29.16!! Ganska bra förbättring, speciellt med tanke på att jag inte hade någon som flåsade mig i örat.

Det “riktiga” rekordet på Strava (ni har väl inte missat Strava förresten? Typ världens bästa leksak) är så jobbigt som 20.55!
Strava
Han är ju man, jag skyller på det. Någon minut kanske man kan kapa fortfarande, men nästan 9(!) minuter känns LITE väl jobbigt. Oavsett så är det en ganska bra personlig utveckling att ha gått från över timmen till under 30 minuter (underlaget kan ha påverkat de sämsta tiderna dock, det går ju långsammare i snö). Det går framåt! Helt klart!

En fantastisk dag i solen på två hjul!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Riktigt vårväder och nysopat ute på Lovön!

Dagens cykelplaner bestod i att först cykla ut på Ekerö och köra Knalleborgs 10 km´s-slinga med Batman och sedan möta upp ett lite större gäng för att cykla Fornstigen! På väg ut mot Ekerö så upptäckte vi glatt det var helt rensopat på hela Lovön, äntligen Ekerö Kommun, äntligen! Säsongen kan börja!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Redan varmt nog för att köra utan handskar och med 3/4´s-byxor!

Tanken var att försöka få till en liten bättre tid på Knalleborg, vi har ju bara cyklat i mörker och snö så all potential i världen fanns ju för det. Jag kände mig konstigt nog väldigt pigg i benen idag, trots gårdagen, så det lovade ju gott!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman satte såklart av i världens fart!

Knalleborg är ju ingen teknisk slinga alls, utan det är mer kuperat och lite mer fart och fläkt. Jag tycker det är ett ganska skönt komplement till alla rötter, stenar och nära-döden-upplevelser man utsätter sig för i övrigt när man cyklar MTB. Vi körde oavsett på i väldigt bra fart, jag klarade den enda backen jag behövde gå uppför sist utan problem idag. Detta TROTS att det gick två personer precis när vi kom in i backen som gjorde att vi fick tvärbromsa och förlorade all fart, men det gick ändå.

Den sista mördarbacken som ser pinsamt flack ut på bild, var lättare än vanligt att ta sig upp för. Jag vet inte om det var underlaget, ljuset eller bara allmänt starka ben som gjorde det men det var inte konstigheter även om det var väldigt jobbigt.
IMG_7564-1_small
Backen är både lång och väldigt brant, skyller på perspektivfel.. eller något!

IMG_7566-1_small
Välmatchad ansiktsfärg med vindvästen!  

Vi lyckades krossa vårt tidigare rekord på 61 minuter och gick i mål på strax under 35 minuter! Helt otrolig förbättring. Kanske var dagsljuset som gjorde att man vågade stå på mer, eller så var vi bara så himla bra, eller så var det underlaget. Oklart vilket! Sen blev det en fika i solen vid Drottningholms Slott och ett inväntande på nästa runda! Batman passade även på att göra lite skuggfigurer på cykelbanan!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen andra runda var att tillsammans med Piff/Puff, Conny och Ola åka Fornstigen!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Fornstigen är 18 km och bjuder på helt annorlunda terräng än Knalleborg! Det är väldigt mycket rötter, lera, surhål, spångar, stenar, lite grusväg och lite berg att ta sig över.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
IMG_7584-1

Det var roligt med lite nytt sällskap och med lite nya stigar, det blev en salig blandning av alla möjliga underlag och en riktig vurpfest. Vet inte vem som stod för dagens vurpa, men Connys halva OTB nedför stenröset eller Piffs OTB rakt ner i leran kanske delar förstaplatsen. Batman gjorde en fin spd-vurpa på ett stenröse också, men det såg mest ut att göra ont. Det är bara ok att skratta åt varandra när ingen skadat sig allvarligt. Jag lyckades bara vurpa när ingen såg på så jag har rent officiellt ingenting att skämmas för! Däremot måste jag lära mig att ta sämre kläder när det ska MTB´as, tyget ryker ju så gott som varje gång. Inte så kul att dra sönder fintröja efter fintröja!
IMG_7577-1
Puff sken ikapp med solen, trots att han precis knappt blivit kvitt en förkylning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och Piff var så nöjd med att ha klarat en svårare uppförsbacke så han SPD-vurpade!

Vi åkte inte riktigt hela Fornstigen, sista biten var tydligen bara en grusväg + ett svårcyklat berg som man skulle över och då gav vi upp. Jag började faktiskt bli ganska trött vid det laget så det gjorde mig inte så mycket. Jag och Batman hann till och med en kort powernap i blåbärsriset när dom andra lagade en punka (inte min alltså).
IMG_7589-1_small

När man cyklar lite mer teknisk MTB och börjar bli trött i huvudet så kan det ganska snabbt gå “utför”. Det är intressant hur huvudet liksom stänger av när man är trött, förmågan att ta kloka beslut försvinner liksom. Då kör man ut på fin och slät asfalt och åker och fikar istället!

En jättefin och kravlös söndag med massa cykel, vänner, fika och sol! En dag att bara göra det som man tycker är så himla roligt och som ger så himla mycket tillbaka! Det blir inte mycket bättre än så! Speciellt inte såhär års! Nu är säsongen ÄNTLIGEN här!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA