Solskensrunda i svidande motvind! -Eller hörde jag fostrande?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Kungsängen beach!

Helt otroligt att det redan 8e mars är rena vägar, strålande solsken, 10 grader och inte en snöflinga så långt ögat kan nå. Mitt mission idag var att cykla 11 mil rakt nordvästerut och sedan få skjuts hem igen. Det innebar tyvärr 11 mil med motvind, idel motvind och ingenting annat än motvind så långt ögat kunde nå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lite motvind har väl ingen dött av när vädret visar sig från sin bästa sida?

Planen var att försöka få ett lite högre snitt för att boosta självförtroendet och känna att jag är med i matchen. Jag hade CX:en men med väldigt lätt mönstrade däck så en bra bit över 25 km/h borde man ju nå. Det var en bra plan i alla fall, men det gick ju inte att tänka på snitt när man ska cykla 11 mil i ren motvind. Tyvärr! Det blev fokus på att njuta av solen och de fina vägarna istället.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Zebran redo för våren/sommaren i sommarsulor och med nya heltäckande skärmar!

Hur gick det i motvinden då? Jorå, det var härligt och uppfriskande. Tålamodet började väl rinna av efter runt 60-65 km. Då tänkte jag förkorta rundan genom att ringa min skjuts och be om att bli hämtad längst vägen istället för att behöva cykla hela vägen. Tyvärr hade min mobil laddat ur (den gör det ibland tyvärr.. morr) så det gick ju inte. Någon slags semi-bonk närmade sig (jag kör ju helt utan näring för att späka kroppen lite) och det började väl kännas av efter 4 timmar. Räddningen kom dock efter 95 km när min skjuts dök upp längst vägen! Oron spred sig när jag inte dök upp inom avtalad tid och hade en avstängd telefon! Dagens räddning! Jag var rejält suddig i både blick och sinne här och när det blåste på som värst orkade jag knappt hålla över 15 km/h på platten. Såhär några timmar senare är det mest komiskt hela grejen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Slingriga vägar och vårlandskap i Uppland!

Det är ju lite pinsamt att 95 km nästan tog 5 timmar men what to do, what to do? Det blåste ju. Det var en bra runda ändå och många timmar i sadeln är alltid många timmar i sadeln. Ibland går det inte lika fort som man tänkt sig och då får man fokusera på annat.

Inför morgondagens MTB-tur så har jag däremot laddat batterierna rejält med massa mat och ska även ta med någon slags näring som kan intas när den suddiga blicken kommer fram. Lära kroppen att använda fett som bränsle i all ära, men när man får den där suddiga blicken är man bara farlig och tjänar nog betydligt mycket mer på att äta något litet.

Äntligen lite MTB i dagsljus

Det var inte igår man såg lite dagsljus under en cykeltur! Nog för att det är mysigt att cykla omkring med pannlampor hit och dit och mörkercykla i skogen men jag börjar sakna det här berömda dagsljuset ganska mycket nu. Jag börjar helt enkelt tröttna på pannlampor och sjutton lager kläder. Ge mig dagsljus, kortkort och värme tack!

Idag hann jag ut i dagsljuset och herregud vad härligt det var! Jag hann ut till Fornstigen och fick köra en 45-50 minuter på själva stigen och sen ta mig ut ur skogen igen innan mörkret började lägga sig.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Fornstigen väl markerad med blåa markeringar på träden!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Lera var det ingen brist på!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På väg ut ur skogen började det skymma lite!

Sen kunde jag bara inte låta bli att svänga in på Kärsön på vägen hem och testa den omtalade röda MTB-slingan som finns där. I mörkret fick det bli då, fast det var rätt ok när man precis knarkat massa dagsljus!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Precis den färgskalan man vill se ensam i mörkret i skogen!

Jag körde på en bit, sen kom jag till ett stup med en varningsmarkering och tittade mig omkring efter ett bättre alternativ och hittade otippat nog det bakom ryggen, därifrån tog jag första bästa vägen ut ur skogen. Jag var ganska nöjd här.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens räddning när hemlängtan slog till!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens bästa vy, Drottningholms slott från Kärsön!

Äntligen dagsljus! Vilken njutning! Trots att det bara är början på mars så känns det redan som om våren är här. Nu är det inte långt kvar till varma och ljusa kvällar, kortkort och slät asfalt! Äntligen!!

Distanspass på Färingsö i vårsolen!

Jag fick världens vårkänslor på dagens långdistanspass, Stockholm bjuder för närvarande på helt rena vägar (varken snö eller grus) och dessutom på 4-5 grader idag och inget regn. Blir det mer vår än så i mitten på februari? Jag skulle inte tro det! Det blev en fantastisk dag ute i ljuset och strax över 5 timmar cyklat!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Planen var att göra så mycket av Mälaröarna som möjligt och gärna i så långsamt tempo som möjligt. Jag hade tänkt att allt runt 100 km var bra och gärna en bit över beroende på ork och humör!

Cykeln var helt magiskt bra. Tror faktiskt att det är första gången jag sitter på en helt ny cykel och första känslan bara är helt hundra procent genuint “f´n vad bra det känns“. Normalt är det alltid något som inte känns hundra, något som ska justeras eller ändras, men här var allt bara klockrent. Inte ens Exan kändes så bra! Jag är mer än nöjd!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Crescent Zepto, (och JA, jag har beställt mer figurnära skärmar)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Notera den stiliga styrlindan, pluspoäng Crescent!

Det blev ett väldigt lugnt och ledigt pass, Batman var bakis och surrade någonting om “för mycket whiskey” och jag hade inga ambitioner på att bli speciellt flåsig. Snarare ju fler timmar, desto bättre. Jag har verkligen gått på LSD-trenden och tror nog att lugn träning är väsentlig för att lyckas senare. Det känns i alla fall som om det ger effekt för mig och det räcker väl kanske så? Däremot kan man ju inte bara köra lugnt och ledigt, då kommer man inte bli speciellt mycket bättre.

Trots att jag var ute i strax över 5 timmar och inte fick i mig något annat än 750 ml vatten så gick det hur bra som helst med orken. Det kan ju ha att göra med att det gick så lugnt till, men jag tror även kroppen börjar fatta det här med att använda andra energikällor när kolhydratdepåerna är tomma.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tyvärr blev det inga 100 km, solen började gå ner precis när vi passerade Svartsjö Slott på hemvägen och jag hade inga riktiga lampor för mörkerkörning. Svartsjö Slott som för övrigt visade sig från sin absolut bästa sida just när vi passerade.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Trots att Batman ditchade mig när jag desperat försökte skarva på med lite extrasvängar för att nå över 100 km så landade mätare på 97.5 km när jag nådde dörren hemma. Jag vet inte om det spelar någon roll egentligen? Nej, det gör det inte. Det är nog lika mycket 10 mil vilket som av distanserna. Det var ett skönt och lugnt distanspass och skönt med lite sällskap när man är ute så länge! Nästa gång kanske vi hinner med en fika innan solen går ner också, vem vet!

Men-nu-är-det-snartvår-och-sommar-och-sol-och-ännu-mera-cykling-och-utlandsresor-till-ännu-mera-sol-och-värme-och-klapp-klapp-klapp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Det känns mycket inspirerande att säsongen närmar sig med stormsteg. Såna här dagar gör att man börjar komma ihåg alla fantastiska landsvägar som Stockholm har att bjuda på! Det är stor längtan efter att ta fram sin racer!! Om bara ganska exakt 8 veckor sitter jag på ett plan till Mallorca för 9 härliga cykeldagar i värmen med alla underbara cykelvänner! ÄNTLIGEN!

Hur feg får man bli eller ännu en lyckad kväll i skogen?

För någon vecka sedan började ett videoklippet spridas på FB och sedan dess har det även funnits en inbjudan till att cykla samma runda (och behöva ta sig över samma lilla bäck). Tyvärr har jag inte haft möjlighet först idag….


Klippet som spreds är ännu värre, där står hon på näsan igen och blir dessutom totalt utskrattad av sin kära make.. love is sweet ;)

Det var ju inte optimalt att behöva ge sig ut i regn men det är ju varmt i alla fall, det kan man ju vara glad över åtminstone. Jag tycker det är tråkigt att det är så mycket vårväder redan nu, det kommer ju vara minst 2 månader till med grått väder, supertråkigt. Regnet upphörde dock ganska snabbt så det gjorde inte så mycket, mer lera i skogen bara!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och lera fick vi, och “lite” vatten…

Planen var att möta upp Batman, Pawel, Johnny och Wincent ute på Järvafältet och sedan bege sig mot den berömda reflexbanan och bäcken. I mitt huvud var planen att mina bunny-hop-skills var så pass fulländade så att jag bara skulle segla över bäcken. Inga konstigheter. Planerna blev lite ändrad till en början då Wincent “scoutat” ut en ny potentiell reflexbana som skulle prövas först.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Pannlampståget på väg!  

Den första potentiella reflexbanan var riktigt rolig och bjöd på fint flyt, det var lagom tekniskt och det gick att ta sig fram överallt utan att behöva oroa sig för att dö alternativt behöva kliva av cykeln. Här lyckades jag även tappa mitt bakhjul inte bara en gång utan två gånger inom loppet av 10-15 minuter. Jag vet inte hur det gick till och varför, men tydligen är det inte bara Piff som kan lyckas med den bedriften. Tack gode gud för bra konstruerade cyklar som ju faktiskt gör att även om hjulet lossnar i snabbkopplingen så ska det extremt mycket kraft till för att man faktiskt ska tappa hjulet helt. Båda gångerna hann jag märka det innan det blev någon skada skedd.
IMG_7349-1_small
Eller var jag bara trött och fejkade så vi fick vila lite extra? Neeeee! Eller?  

Johnny lyckades dessutom tappa ena halvan av sin framskärm ungefär där någonstans (eller det kanske var senare, det minns jag faktiskt inte) och fick köra resten av turen med den i ryggfickan i stället. Kanske inte lika effektivt men kanske skyddar mot ryggsprut i alla fall? Jag tycker “for the record” också att det bör nämnas att gruppens enda tjej var den som hade med sig rätt verktyg så Johnny kunde lossa sista skruvarna på sin havererade framskärm! Skärpning gubbar! Skärpning!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Eller var han också bara trött och behövde fejka lite haveri för att få vila?

Reflexbana 1 avverkades i rask takt och Pawel stod för dagens vurpa när han lyckades köra ner sig i en tvärgående vattenfylld skåra och sen landa på tvären på rygg, med cykeln över sig, rätt i plurret. Det såg verkligen ut som om han låg i ett badkar fyllt med vatten. Jag tror eventuellt att han fick frysa lite om rumpa och rygg resten av turen.

Sedan körde vi reflexbana 2 och den var minst lika rolig som den första. Resultatet i bäcken blev sådär för det var ingen som “vågade” testa att hoppa över den utan alla traskade på lätta ben rätt förbi. Jag var för feg helt enkelt, jag behöver lite mer stake. Jag tror ju att jag är hur tuff och cool som helst men det visade sig tyvärr bara som tomma ord. Jag måste jobba mer på det där. Borde jag ens erkänna det här i text? Kanske är dåligt för min image!

Det blev ändå en fin runda i skogen i mycket vatten och lera. Det är alltid roligt att cykla i lite nya spår och de här reflexbanorna saknade helt klart dom där femtiosju “när-döden-upplevelserna” som reflexbanan i Judarn bjuder på, det här var mer lagom helt ärligt. Judarn är rolig och utmanade, på gränsen till FÖR utmanande, här var det mer lagom utmanande och man behövde förutom bäcken aldrig oroa sig för att kör åt %#¤%#¤. Båda reflexbanorna har sina tjusningar men det var skönt att inte komma hem med tio nya monsterblåmärken efter cykelturen. Jag fick ett gäng “aha”-upplevelser under dagens tur och tror att min teknik har förbättrat sig avsevärt senaste veckorna. Stenar och rötter är inget problem längre, lyft på rumpan bara och var lätt på styret så kan man ju kötta över nästan vad som helst. Fantastiskt kul att inse och att det går framåt! Vi kommer bli totala MTB-freaks snart och Batman har till och med börjat prata CykelVasan..

På vägen hem konstaterades att både jag och cykeln var rätt leriga!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den två mil långa transportcyklingen hem var onekligen dagens tyngsta. Jag tappade energi helt när ungefär 4-5 km återstod av skogscyklingen och jag tror att den enda anledningen till att jag tog mig hela vägen hem var för att jag hade sinnesnärvaro nog att smyga med mig mp3-spelaren i bakfickan. Lite musik räddar vilken semi-bonk som helst. Annars hade jag förmodligen legat på någon bensinmack i närheten av Järvafältet och pundat mjölk och kanelbullar just nu. Eller kanske svimmat tillsammans med Kitty i Batmans badkar. Oklart vilket som är mest trivsamt egentligen!

Sammanfattningsvis bara en härlig kväll i skogen i gott sällskap och inga vurpor (för min del i alla fall) äntligen! 63 km en torsdagkväll i mitten på februari får man anse sig mycket nöjd med!

Veckans underhållning: Lördagsfyror

Veckans fyror blev lördagsfyror istället för söndagsfyror, för imorgon väntar cykeläventyr utomhus så det fick bli lite omplanering!

Planen var egentligen att knäcka fyrorna på morgonen/förmiddagen sådär lagom 2 timmar efter frukost, men jag var alldeles för mycket i lördagsmysmode och lyckades inte ta mig i kläderna och ur sängen först alldeles för sent och då var det bara masa sig iväg till planerat födelsedagsfirande istället och fyrorna fick bli en eftermiddagsaktivitet!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vänster: Dagens pass! Höger: Förra veckans pass!

Det går verkligen framåt i rask takt, det är roligt, det motiverar verkligen! Jag hade lite tankevurpor redan i början av passet idag och började på intervall 2 bäva för intervall 3 och 4. Detta bara för att intervall 3 var så himla vidrig sist. Istället för att fokusera på intervallen jag var i så började jag tänka “det kommer göra så himla ont snart, det är så jobbigt redan nu och snart blir det tusen gånger värre“. Sen försökte jag omleda tankarna och saker som “det gör ondare att föda barn, det är inte så j´vla skönt att bli knivhuggen heller, det är värre att bryta benet än trampa intervaller” poppade upp i huvudet. Det mentala är kanske inte på plats när man ligger på kräksgränsen.. jag vet inte..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Dagens pass i närbild…

I siffror så lyckades jag med:
Intervall 1: 318.61 (307.58 sist) watt, 176 (176 sist) medelpuls, 37.01 (37.59) km/h

Intervall 2: 311.35 (311.45) watt, 177 (180) medelpuls, 36.62 (37.54) km/h

Intervall 3: 309.76 (307.5) watt, 181 (183) medelpuls, 36.23 (36.81) km/h

Intervall 4: 308.23 (298.27) watt, 182 (184) medelpuls, 36.29 (35.22) km/h

Mer watt än sist och lägre medelpuls under intervallerna är ju bra tecken på att det går framåt. Att hastigheten blir lägre när watt:en går upp har jag inte lyckats förstå ännu. Är det kadensen jag fulat ut mig på? Jag tror ändå att pressa så mycket watt som möjligt dessa fyra minuter är viktigare än att även hålla en hög hastighet!

Jag kanske är REJÄLT “delusional” nu men jag tänker någonstans i mitt lilla huvud att upp till 350 watt borde jag faktiskt kunna ta mig! 3-4 veckor med bitvis stegrande BRA (bra = tuff, hård, intensiv) träning är allt jag har bakom mig just nu så med 10-15-20 veckor i benen på samma tema så borde det finns rejält mycket mer?

Den som lever får se! Jag hoppas kunna hålla uppe fyror-en-gång-i-veckan-vanan även om det är rejält kräks-o-nästan-svimfärdig-jobbigt! Idag var det faktiskt LIIIITE lindrigare än sist… bara en sån sak!