Återbesök i Knalleborgs 10km:are!

Vi hade så himla roligt förra veckan när vi körde 10km:ers spåret i Knalleborg så vi kunde bara inte låta bli att dra ett återbesök den här veckan (det kan hända att det blir ytterligare återbesök så länge underlaget tillåter!).

Rapporten sa innan att spåret packats (det är ju ett skidspår egentligen) men att det dåliga snöläget gör att det inte går att spåra. Vi tänkte såklart att packat spår = SNABBT spår. Den här lilla detaljen med att våra små däck skulle skära igenom snölagret och spinna fast glömde vi helt av att fundera över. Det blev med andra ord en ganska jobbig kväll. Jag yttrade till och med orden “om det är såhär hela vägen får vi kliva av halvvägs” efter ungefär 200-300 meter…

Men det var härligt ändå! Det var mycket jobbigare än sist såklart eftersom man fick kämpa med snölagret, bitvis var det så lite snö så man fick mer kontakt med marken men rätt var det var fick började man gå igenom skaren och fick kämpa desto mer för att ta sig framåt i knapp styrfart!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var ingen av oss som vurpade i alla fall! Jag räknade det till att det blev tre gånger då jag fick kliva av och gå istället. Alla gånger brant uppför och noll fart, ett bakhjul som gräver sig djupare och djupare, knapp styrfart och till slut tappar man balansen och får klicka ur. Då är det omöjligt att ta sig tillbaka, då är det lika bra att börja gå!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och ja, jag glömde dra in magen på bilden! Eller har jag gått upp 10 kg? Men glad var jag iaf? Alltid något…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Batman valde dagen till ära att matcha sin pippigula jacka med en sprillans ny rosa merinobuff! Stiligt….. . .. .. . .. eller?

Återigen en fin kväll i skogen! Vi är rörande överens om att om man håller upp den här vanan 1-2 ggr under vintern så kommer man ha väääääärldens starkaste ben lagom till säsongen drar igång på allvar runt mitten på april någon gång (ungefär samtidigt som jag lämnar det gråa trista Sverige bakom mig och drar till Mallis!!!). Det suger verkligen musten ur varenda liten muskelfiber man har i benen att harva sig uppför alla branta backar i den djupa snön. Jag tror också det ger minst lika bra balans och stabilitet i bålen framför allt att köra utför i den djupa snön och parera ett wobblande framhjul som ena sekunden drar åt höger och nästa åt vänster! Ett vinnande koncept kanske?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Knalleborgsspåret bjuder på fin utsikt över Mälaren efter 1-2 km:er redan! Obligatorisk fotopaus!

Nästa planerade cykeltur går till ÄNNU bättre äventyr! Vi har fått nys om en till synes väldigt rolig banan norr om stan som vi ska besök i helgen. Tills dess hoppas vi få våra nybeställda superdubbdäck med däckmönster i en helt annan dimension än vad vi kör med idag = vi kommer segla OVANPÅ snön lättare och få ett helt annat grep! Jag hoppas det blir så bra som vi tror att det ska bli! Det får vi väl utvärdera efter helgens runda om inte annat…  lättroad som jag är så längtar jag redan efter mer snömosande!

Söndag = en ny omgång fyror!

Söndag har blivit lika med fyror senaste veckorna! Jag vet inte varför men söndag är en ganska skön dag att köra lite kräksträning på, man är lite utvilad efter en rejält slapp lördag liksom! Den här veckan var jag dessutom smart och vilade 2 dagar innan det var dags för mina fyror och körde fyrorna 2 timmar efter en bra frukost istället för på eftermiddagen utan lunch i magen. Gav det några resultat då? Jo, det gjorde det då verkligen!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Till vänster är dagens pass och till höger förra veckans pass… det ser liiiiite mer stabilt ut idag kanske! Förra gången var det så olidligt under intervallerna så jag var tvungen att “släppa ner” på belastning och kadens gång på gång, jag hittade ingen perfekt växel som jag orkade med hela intervallen utan fick hålla på och växla mitt i intervallerna. Det bidrar ju inte direkt till en jämn kurva.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här är det ju jämt och fint! Watt:en ligger stadigt (förhållandevis iaf) runt 300-312 watt under intervallerna och hastigheten runt 36.5-38km/h och jag behövde inte släppa ner en enda gång utan orkade hålla hela vägen ut! Mycket nöjd! Det var vidrigt jobbigt speciellt på tredje intervallen när det bara gått ca: 1 minut och pulsen började närma sig 190 slag och 3 minuter återstod… då är det ju svårt att orka motivera sig när man redan ligger på gränsen för vad som går, men det gick ändå ok. Fjärde intervallen blev nog den långsammaste men inte alls samma gigantiska tapp som förra veckan utan bara en liten liten sänkning.

Det finns hopp om mig också verkar det som! Yeah!

Nu ska jag bara komma på hur man ska få ut all data per intervall också så är intervallandet fulländat. Av någon konstig anledning trycker Tacx´s mjukvara ihop hela passet som en enda intervall och det är omöjligt att få ut vare sig medelhastighet/watt/medelpuls m.m. för någonting annat än HELA passet (om man inte sätter sig och räknar manuellt vill säga). Verkar ju konstigt att den logiska slutsatsen att användarna eventuellt kanske skulle vilja se data per intervall inte dragits av deras utvecklingsavdelning…. ilandsproblem men ack så irriterande!

Annorlunda naturupplevelse på kvällens cykelpass

Äntligen dags för ett cykelpass utomhus igen och vädret visade sig väl (typ) från sin bästa sida. Tror inte man kan begära så mycket mer än 6-7 minusgrader och lätt snöfall i mitten på januari, iaf inte på den här sidan av jordklotet.

Planen var att ta sig ut till Ekerö, ner mot Jungfrusundet eller Knalleborg som området heter och sen hitta in i den 10 km´s slinga som går där. Jag åkte skidor där i fjol så jag visste redan innan att det är ett fantastiskt roligt spår som bjuder på många höjdmeter, mycket backar, mycket upp och ner och mycket mycket mjölksyra! Eftersom det inte har snöat så mycket i år så går det perfekt att cykla där just nu, underlaget är ganska hårt och det ligger lite lite snö som inte stör så mycket (snart blir det kanske mycket snö och skidspår och då ska man nog absolut hålla sig borta).

På vägen ut så stötte vi på den här lilla filuren… (lite äckelvarvning nu, så blunda för guds skull om blod och inre organ INTE lockar).
fox_1

Jag vet inte vad det är med mig och djur, men jag har en enorm fascination för vilda djur. Ser jag ett rådjur t.ex. kan jag lätt stå och stirra på det i en kvart och ändå inte tröttna. Att hitta en räv som festar loss på ett stackars dött och genomfryst rådjur är ju extremt fascinerande och kanske ingenting man får chans att fota varje dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter att de stackars djuren fått sina 15 minuter så begav vi oss in i skogen! Och hej vad roligt det var. Verkligen HELT perfekt spår att cykla i. Alla mina minnen om branta backar både upp och ner från mina skidturer där ute i vintras visade sig stämma mycket väl och det gick minst lika bra att cykla där som att skida. Det är ju inte speciellt tekniskt, det är ju bred och platt mark med fåtalet stenar/rötter (typ inga) utan mer flow men ändå lekfullt. Underlaget blir ju ännu bättre när det ligger snö på marken, lite motorcrosskänsla ungefär. Mycket kul! Cykling när den är som bäst! Vuxendagis!
GigantLight_1HumleDumle_1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En väldigt fin vinterkväll på två hjul, väl värt den lång biten ut till Knalleborg! Över 3h i sadeln och nästan 5 mil är ganska bra för en vanlig onsdagskväll i mitten på januari! De 10 km:erna i skogen var såklart kvällens höjdpunkt och det är löjligt roligt att cykla omkring och slira i snön.

Nu blir det välbehövlig vila, låååååååång sovmorgon imorgon och ingen himla morgonträning. Trött är bara förnamnet!

Förberedelser inför Haute Route!

Hur förbereder man sig egentligen inför utmaningen att under 7 dagar cykla 790 km och inte mindre än 19.500 höjdmeter? Jag vet inte egentligen OM det verkligen går att förbereda sig inför just det där med 19.500 höjdmeter, men jag har några aningar om vad som kan göra susen.

Naturligtvis heter den största framgångsfaktorn (bortsett från att bli lättare som jag redan jobbar stenhårt på), “cykla uppför så många berg som möjligt fram till september”! Hur gör man det då när man bor i Sverige och platta Stockholm? Det är ganska svårt skulle jag vilja påstå. Det finns inte så många backar här och det finns definitivt inga berg. Därför har jag inte mindre än TRE utlandsresor inbokade innan stora äventyret i september! Det kommer bli fantastisk, jag längtar redan till var och en av dessa.

Första resan går till fantastiska Mallorca i påsk, detta med ett stor gäng klubbkompisar från Fredrikshof. Två år i rad har jag varit där under påsken och jag hann även med en långweekend i oktober under 2013 så tre gånger totalt har jag cyklat på Mallis. Hela 9 dagar i påsk har jag på mig att njuta av sol, berg, massa cykling och härliga vänner! Mallis är verkligen en perfekt ö för cykling, det finns platt cykling och det finns bergig cykling. Jag kommer väl få befinna mig längst med bergskedjan största delen av tiden i år och det blir en bra uppvärmning för bergen på Mallis är ganska snälla i förhållande till både Alperna och Pyrenéerna!
P4020060-1
Mallis påsken 2013 med Hofvet! Moi till vänster lätt ansträngt leendes!

Nästa resa går härligt nog bara med en veckas mellanrum från den första. Sista veckan i april bär det av till spanska fastlandet istället och Manilva som ligger strax söder om Marbella. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien (om vi nu inte räknar med Mallis) så det blir en rolig upplevelse. Resan går med det gäng som jag ska cykla Vättern med, ett Swedbankgäng på 39(!) pers (vi är 40 i laget + 15 reserver så 39 st. på träningsresa är ganska bra uppslutning). En veckas cykling väntar där och träningsschemat som vi redan fått säger berg, berg, berg, berg, berg och mera berg. Ca 850 km och 11200 höjdmeter är planerat så det är ju perfekt inför Haute Route med andra ord!
Manilva
Sneak peek på området som är helt nytt för mig…

Den tredje och sista resan som kanske egentligen är den jag känner mig mest exalterad över just nu är Frankrike, Bourg d´Osians närmare bestämt, och alperna första veckan i juli. Jag har tillsammans med ca: 15 andra vänner ur Fredrikshof bokat en plats till loppet La Marmotte. La Marmotte är ett Gran Fondo som går med utgångspunkt Bourg d’Oisans över “lite” berg för att sen avsluta med den legendariska klättringen upp till Alpe d´Huez! 174 km och 5500 höjdmeter totalt på en dag. Innan loppet har vi 5 dagar i Bourg d’Oisans att acklimatisera oss och hinna köra upp och ner för Alpe d’Huez så många gånger som möjligt. Bourg d’Oisans ligger alltså vid foten av Alpe d’Huez. Det kommer bli underbart och kanske en riktig känsla av vad Haute Route handlar om. Alperna är alperna liksom, bergen på Mallis är tyvärr inte Alpklass vare sig när det gäller längd eller lutning. Jag har varit i området tidigare, men var stenförkyld så det blev extremt lite cyklat, den här gången blir det ändring på det alltså!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tour de France passerar Bourg d´Oisans juli 2013! Magiskt!

Är jag inte redo för Haute Route efter det här, kommer jag någonsin bli det? Nej, jag tror inte det. Det här är ungefär så bra som det kan bli och jag tror att det kommer bli en väldigt bra vår/sommar med många härliga cykelresor med massa fina cykelkompisar och höjdmeter så det räcker och blir över!

Slickar mina sår med lite spyfyror!

Det blev ett halvblått knä och en rejäl lårkaka av fredagens vurpande i skogen! Jag vet inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt var jag bara så trött i benen/huvudet så jag vurpade verkligen superklantigt varje gång. Tur att rundan nästan var över vid det laget, annars hade jag säkert brutit något. Lyckligtvis är blåmärkena väl dolda och syns inte till vardags, då gör det inte så mycket.. det kan man bjuda på! Men nästa gång blir det inga himla vurpor på den där rundan inte!! Revansch it is!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära var det dags för en omgång spyfyror, jag finner verkligen inget bättre namn än kräks/spy/#¤&¤%&¤-fyror! Det är verkligen så jobbigt som det bara kan bli och det blir inte bättre av att ha watt-talet upptryckt i ansiktet och ens egna föreställningar om hur himla högt man minsann ska pressa sig. Jag är inte riktigt där ännu, inte riktigt, ganska långt kvar tror jag faktiskt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tappade för varje fyra, det blev tyvärr lite långsammare och lite mindre tryck för varje intervall. Men det är nog inte så konstigt att uthålligheten inte riktigt finns här ännu med tanke på hur lite seriös träning jag bedrivit senaste halvåret. Så, jag är egentligen inte orolig för det. Man tränar ju för att bli bättre och mycket bättre kan det bli bara man är lite envis!

Tyvärr är kombinationen “inte sådär jätteuthållig för tillfället” och kaloriunderskott fruktansvärd tillsammans med fyror. Det är att ta fyror och göra det hundra gånger så vidrigt. Det är verkligen en kamp mot den delen av hjärnan som skriker “men, för i helvete sluta nu, du orkar inte, du har inte energi, det är inte din dag idag, lägg av med det här“, jag var faktiskt jättenära att packa ihop i mitten på andra intervallen men men, hellre “dåliga” watt och att man slutför passet än att bryta mitt i. Jag tror det ger mer, watt-talen kommer säkert allt eftersom. Det är långt till både Vättern och Haute Route så jag är inte orolig!

Såhär någon timme efteråt är det en otroligt skön känsla i kroppen men jag är hemskt glad att det är typ en vecka till nästa omgång för det är verkligen en brutalt vidrig känsla att köra fyror i det läge som jag är i just nu! Och tyvärr tror jag inte det kommer bli bättre ändå, det heter ju inte “det blir inte lättare, du blir bara starkare” av en slump!