Äntligen var det dags att få lite välbehövlig utecykling igen, inte ens det faktum att det började regna 10 minuter efter jag stack iväg kunde förstöra glädjen över att få plaska omkring i skogen. Det gör det hela snarare ännu bättre, faktiskt. När Stockholm dessutom bjuder på tillräckligt mycket värme i januari för att enbart cykla iklädd cykeltjocktröja (årets nya ord) och vindväst så får det regna hur mycket det vill! Planen var att utforska Kärsön (där vi normalt har samlingsplats för Fredrikshof Brostugan men då cyklar vi ju landsväg ut mot Färingsö istället). Det första jag möts av är den här skylten….

Ehrm.. ok… tur att det inte är säsong! Det var ju bäcksvart och finns inga gatulysen på asfaltsvägen ut mot skogen där skylten satt så ingen borde vara ute i mörker och regn och kasta frisbees:ar! Förhoppningsvis…. annars hade jag ju hjälmen på….. .. .. .

Det är hur som en härlig känsla att lämna asfalt och gatubelysning och bara njuta av mörker och sina små egna ljuskällor!

Normalt är jag nog ett “flockdjur” och gillar att cykla i grupp eller med några kompisar, men i skogen när det är mörkt går minst lika bra ensam. Ibland kan det nästan vara härligare att pinna på ensam och inte behöva ta hänsyn till något annat än sig själv! Jag letade mig i alla fall ut i mörkret längst bilvägen och normalt är jag lite mörkrädd (mesigt, jag vet… men vilken tjej gillar att vara ensam i en mörk skog? På riktigt liksom?)! Men skogen känns ganska safe ändå, vem skulle vara där ute liksom?

Min rädsla blev ju dock inte bättre av att igår stöta på en parkerad bil med ljuset tänt INUIT och halv-immiga rutor(!) typ mitt ute i ingenstans. Ehrm…. med hjärtat i halsgropen så blev det att ta första bästa exit rakt in i skogen!! Helt rationell reaktion! Verkligen! Såhär i efterhand så var det ju säkert bara någon som a-la-titanic piffade upp äktenskapet lite i bilen. Hade jag bara stannat kvar några sekunder till hade jag säkert sett fingerdrag över bakrutan, helt säkert. Det hade varit värt att upptäcka och samtidigt slippa den där snåriga stigen som inte alls var en stig som jag tog när jag var tvungen att vika av in i skogen i halvpanik.

Ganska snabbt hittade jag dock en fin rundbana som underlagsmässigt var i elljusspårklass! Tyvärr var den ganska kort, men 3 varv hann jag med plus en liten avstickare ut på golfgreen:en (dålig idé, borde jag inte gjort). Överallt i skogen var det utslagsmattor och frisbeegolfhål (mål, nät, korgar, eller vad man nu säger?)… undra om min cykel gav några poäng?

Ungefär samtidigt som jag plockade poäng med cykeln, precis innan hemfärd, så upptäckte jag att jag råkat slå bakskärmen sne någon gång under tiden (antagligen när jag begav mig ifrån stigen ut på golfgreen:en och fick slåss med lite träd och kvistar för att hitta tillbaka igen. Jo, jag cyklade vilse på golfgreen:en, så var det). Detta resulterade ju såklart i en rygg brunare än brunast. Men men… lika glad var jag för det…

Jag skulle nog inte rekommendera Kärsön som ett MTB-ställe…. men vill man ha en kort slinga och lite frisbeegolf så why not! Däremot fick jag precis tips om en reflexbana på nästan 6 km i skogen vid Nockebybron och det får nog bli nästa testtur! Det är ett himla testande av slingor och rundor när man inte cyklat MTB så mycket. Ännu har jag inte funnit någon klockren tur, lagom långt och lagom svårt gärna! Antingen är det för mesigt eller bara livsfarligt! Men men…. skam den som ger sig och det är faktiskt kul med lite upptäcktsfärd också, man får se nya oupptäckta skogar och stråk!