Ska skriva lite mer senare, men vi tog oss i mål och sista dagen fick vi äntligen njuta av MEDVIND!!! Äntligen efter två dagar med väldigt jobbiga vindar. Kommer lite mer detaljerad rapport så fort det finns lite tid över… så länge blir det bildkalas..
—————————————————————————————————
Sådär, en 9 dagar senare så kanske det är dags att skriva några avslutande ord om sista etappen på årets runda runt Vänern? Vi fick återigen börja i SOL, prognosen sa dock lite mer moln än dagen innan och mycket mycket MEDVIND, äntligen!

Sista dagen är ju “bara” 13 mil vilket känns galet kort med tanke på att de två tidigare etapperna är på drygt 23 mil styck, då blir 13 mil inte så mycket. Till första depån var det dessutom i princip bara 40 km på spikrak och stor väg (inte bilden nedan då vi tillfälligt fick besöka en sväng cykelbana) så det gick väldigt fort, precis som i fjol.

Väl i depån så höll Kapten Bengt på att frysa ihjäl (observera vem som har kort-kort, *host* *host*) och jag hann i princip bara gå på toa innan han började ropa att vi skulle ge oss iväg. Det blev att trycka i sig en risi-frutti i panik och sen ge sig iväg igen (eftersom nästa depå bara var 37 km bort så kändes det ganska ok att inte få långfika just här). Helt galet egentligen att hinna klämma två depåer innan man nått 80 km, var är världen på väg? Dekadensen är total… fattas bara att dom serverade choklad också!

Det flöt på bra till depå två, återigen medvind och verkligen vind i seglen. Väl i depå två så var det återigen dags för KORV! Varmkorv gör sig verkligen bra som fika för en hungrig cyklist, det måste jag säga. Sen att man rent energimässigt kanske inte behöver trycka två varmkorvar då man rullat 37 km sen man tryckte en risi-frutti är ju en annan sak. Men det är skönt att äta lite mer normalt inte trycka sötsliskiga energiprodukter, det är liksom inte lika gott.

Sen var det inte så mycket mer att skriva hem om eller snacka om, vi cyklade på, det gick en hyfsat tempo även fast några var trötta. Vi hjälptes åt och någon knuff här och var i ryggen på de tröttaste gjorde att vi ändå kunde hålla ett bra tempo. Sista milen mot Örebro gick som en dans och plötsligt var vi i mål.

Kapten Bengt försökte lägga vantarna på alla medaljer själv men vi lyckades stoppa honom innan det var försent!

Inte så mycket mer att tillägga annat än att återigen så visar sig “mysgruppen” från sin bästa sida och att lida i nästan 600 km är ju säkert roligt men att mysa i 600 km är desto roligare så jag är glad att jag cyklade i ett långsammare tempo även i år igen.

Det finns en stor risk för en repris även nästa år, ska först bara övertyga sambon om att det är en bra idé att inte vara hemma på hans födelsedag… . .. . ehrm… ..  “men du fyller ju år varje år“, funkar det som argument?

Får bli en kort rapport på riktigt för nu är det egentligen läggdags sen länge och dags att ladda om till morgondagens och den sista etappen av årets Vänern Runt! Idag började vi i sol och avslutade i sol (och hade sol sol sol sol där mellan), behöver man skriva något mer egentligen?

Det var start 8.25 och 227 km stod på schemat (exakt lika mycket som igår, fast det egentligen “bara” var annonserat 224 km, men lite bonuskm har väl ingen dött av?).

Första 42 km till dagens första depå, bulldepån, bjöd på väldigt kuperad terräng samt ungefär en 10 km med fri fart (eftersom det är så kuperat, smalt och snirkliga vägar). Riktigt rolig sträcka, förra året regnade det när vi cyklade där, i år var det bara SOL! Därefter blev det lite välförtjänt vila i solen och lite struntpratande med cykelkompisar!

Sen var det ungefär 75 km till dagens andra depå, korvdepån. Det blåste ju rätt kraftigt även idag, tyvärr kantvind återigen och det kändes verkligen i början att det var tungt. Det är ju inte så mycket att göra annat än att gilla läget och hoppas på bättre vindar. Idag visste vi ju att vi skulle byta riktning så det kändes skönt att åtminstone ha förhoppning om att få medvind åtminstone någon liten bit. Det snurrade i alla fall på rätt bra fram till andra depån, sol och sol och “lite” jobbig vind.

I andra depån blev det för många korvar, eller 2 är egentligen ganska lagom, och välförtjänt vila och förhoppningar om att nu vänder vindarna och blir lite snällare och vi kanske eventuellt kan få lite mer medvind för hittills hade vi väl haft ungefär noll medvind. Det gäller ju att verkligen fiska efter minsta lilla halmstrå…

Sen var det väl återigen typ 6-7 mil fram till nästa depå (känns för övrigt sjukt lyxigt att aldrig behöva cykla längre än 7 mil innan det är dags att stanna och fika igen, cykling när den är som bäst). Vi fick äntligen lite mer medvind och det flöt på fin fint till sista depån (den berömda risi-frutti-depån, oslagbart efter alldeles för många timmar igång).

Risifrutti och kanelgifflar, känns ungefär som det bästa man någonsin ätit när man cyklat nästan 18 mil (allting smakar liiiite bättre när man cyklat så långt/länge).

Sen blev det lite frifart i krokarna av Kinnekulle (vi missar såklart toppen och de sista 3 km som är det riktiga Kinnekulle men det ska vi kanske vara glada för). Skönt hur som helst att få mosa på lite i eget tempo och få trycka på som attan utför, äntligen! Sen samlade vi ihop oss och rullade de sista lättåkta milen mot målet för dagen, Mariestad. Vi hade medvind så gott som hela vägen hem och det kändes oerhört välförtjänt!

Mysgruppen (grupp 11) är inte bara mysigast utan dessutom loppets största grupp på 22 (till 24 man). Trots att vi inte känner varandra så fungerar det oväntat bra att köra så många, visst blir det dragspel och lite ryckigt ibland men med 22 man som inte kört tillsammans innan så är det helt ok. Många ryggar att gömma sig bakom i vinden iaf..
Imorgon blir det kort och “bara” 13 mil, ska bli väldigt skönt att runda av med en kortare runda. Känner mig sliten efter New York och lite halvrisig/förkyld så jag behöver vila upp mig i några dagar så är jag ready to go snart igen…