Vätternrundan: Kort rapport

Det kanske är dags att skriva några korta ord om Vätternrundan. Senast jag körde för 2 år sedan så var det start 4.44, nu var det start 5.50 vilket kändes mycket mer humant. Senast jag körde var det galet med mycket folk och omkörningar, så jag hade inte så mycket förhoppningar om att det skulle vara så mycket bättre den här gången heller.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Starten går och efter bara någon mil så blir det tydligt att det inte alls är samma sak som sist jag cyklade Vätternrundan. Det är mycket mycket färre cyklister än sist och det märks, rejält. Det är färre omkörningar och framför allt enklare omkörningar. Sist jag körde Vätternrundan så låg vi väl i fel körbana ungefär 50% av tiden, nu tror jag nästan aldrig vi behövde gå över mittlinjen vid en omkörning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Min förkylning känns inte av alls förutom att jag är snuvig och har nästan ingen röst, det är bara glömma att försöka ropa några kommandon idag, rösten håller inte för det. Men pulsen är helt normal och det känns inte extra ansträngt så jag gör snabbt bedömningen att kroppen håller för att genomföra loppet, det är lugnt.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vädret är perfekt, lite mot/sidvind ner till Jönköping men det gör inget, det blåser inte så mycket och farten är lagom så vinden spelar ingen roll. Det är strålande sol och det var inga problem att cykla iväg i kort-kort och inte behöva frysa. Tror termometern står på 25 grader klockan 10 när vi stannar i Jönköping för dagens första stopp.

I Jönköping blir det pulvermos och färdiga köttbullar, trots att jag aldrig i mitt liv skulle köpa varken färdiga köttbullar eller pulvermos (finns det något bättre än riktigt potatismos?) så smakar det ganska gott med lite mat efter 100 km på cykeln. En tredjedel avverkad och allt känns bara superbra. Vilket var väldigt skönt efter hur det var för 2 år sedan när jag klev av precis innan Jönköpingsdepån och satt i diket (och grät för att jag var så sjukt besviken) och väntade på brytbilarna och misären var total.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Efter Jönköping blir man varse om varför dom som säger att Vätternrundan är platt borde vara tyst. Till och börja med Kaxholmsbacken innan Jönköping är inte platt, Bankerydsbacken efter Jönköping är verkligen inte platt och fram till Fagerhult är det ganska mycket uppåt. Vi låg lite efter tidsschemat efter Jönköping, orden “vi måste öka lite” spred sig i gruppen och plötsligt så blev “lite” lika med mycket och farten steg betänkligt. Tre flög av, däribland Lasse som valde att inviga sin nya cykel på just Vätternrundan (det här med att “testa inga nya saker på lopp” gäller väl inte cyklar?).

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Han kanske tog den för att ha något att skylla på?

Här blev min förkylning extra påtaglig när jag för gruppens ledare, Jenny, försökte kraxa fram att vi tappat Lasse. Rösten var helt obefintlig, det kom knappt ut någonting. Men eftersom det var depån någon km bort så valde vi att vänta in dom där.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi kom överens om att fartökningen var lite väl men vi behövde plocka in lite tid nu. Men efter Fagerhult är det bättre vägar, mindre kuperat och vi hade även vinden med oss så den här sträckan nästan hela vägen upp till Hammarsunder lämpar sig bättre för att plocka in tid.

En del började bli trött när vi fortsatte uppför västsidan, medans andra verkade outtröttliga. Jag var pigg och kände att det är konstigt, men 300 km är inte så farligt längre, efter senaste årens cyklande så känns 300 km ganska lätt avklarat. För 4 år sedan när jag cyklade Vätternrundan för första gången så var jag livrädd i veckor innan och tänkte att 300 km är ju hur långt som helst, häftigt hur man flyttar fram sina gränser.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Vi malde på, plockade in tid, stannade för toapaus och i depån i Karlsborg. Tjusningen med en GT-grupp är ju att stoppen inte räknas, så man kan stanna lite när man vill utan att behöva stressa. 300 km stress är en annan sak än 300 km utan stress. Men vil man ha en snabb totaltid så är ju GT-upplägget ganska fatalt.

Uppe på Hammarsundet, när det återstår 40 km, så tog vi dagens sista stopp. Jag passade på att äta lite ur min Salt&Blandat, herregud vad gott vanligt godis är när man cyklar. Energiprodukter, gelé m.m., i all ära men vanligt hederligt godis slår det mesta.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sista biten mot Motala går som en dans, 40 km är ingenting när man cyklat 260 km redan. Jag känner mig pigg precis hela dagen, vilket är jätteskönt. På slutet börjar jag pipandas lite och inser att 300 km med en förkylning, som förvisso nästan var över, kanske inte är så bra. Jag accepterar att jag kanske kommer bli förkyld igen, men tänker att det var det värt. Det känns mycket bra att rulla in i Motala och mot mål.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sänder ett stort tack till Täby SUB10GT för att jag fick hoppa  in med kort varsel och gästspela. Det var mycket roligt att få åka med en grupp, det var roligt att få stanna i depåer och ta det lugnt och det var ett skönt gäng att cykla med. Så, stort tack!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Och för att fortsätta på den sentimentala och mesiga banan, håll i er, för här kommer det. Så var det så himla skönt att få rulla runt Vättern igen. 2013 var det verkligen ett så enormt nederlag att kliva av. Det var verkligen en gigantisk urladdning och luften gick verkligen ur, det blev inte bättre förra året av att åka servicebil runt banan så att i år få cykla runt var så himla skönt. För mig var inte hastigheten det handlade om, vi snittade knappt över 31 km/h utan det var att cykla runt som var grejen.

Att få känna sig stark, att få klara av något, att ta sig i mål, att inte bli avhäng, att bli fylld med positivt energi, att känna att man klarar av någonting.

För att vara kaxig och tuff, “ja, men jag har cyklat Haute Route och herregud vad tuff jag är” (det tycker jag inte egentligen, jag tycker nog mest att jag är ganska bra när jag är bra men att jag skulle vilja orka rehabilitera mig hel och bra i benen för att få ut det där bra), så är jag lite småmesig egentligen. Det har som sagt inte varit så roligt att cykla i grupp sista åren så det här känns verkligen som en positiv förändring. Jag hoppas det kan ge energi nog för att orka ta tag i min rehabilitering igen så det kan bli bra. Jag har redan klarat av en vecka (sista tog det väl 7-8 veckor) så det är en bit kvar men det borde gå…

Kommer ett nytt inlägg om Vätternrundan sen också, herregud vilken ny uppfattning jag har fått om loppet. Det märks att man har arbetat med säkerheten, på riktigt, det är inte alls så illa som för bara 2-3 år sedan, det är så mycket bättre. Det är VÄRT att åka helt plötsligt! Ser nästan redan nu fram emot nästa års Vätternrundan, helt galet.

Vätternrundan 2015 i förkylningens tecken

Gör “en klassiker” och bjuder på ett bildkalas och återkommer med några ord om själva loppet lite senare. Kan i alla fall meddela att jag bestämde mig för att cykla trots förkylningen, provade lite fredagkväll och det kändes lugnt. Startade med approachen att om pulsen är hög, skenar, eller i övrigt onormal så kliver jag av direkt. Men pulsen var helt normal och mitt största problem var att rösten var typ obefintlig och att jag snuvade rätt rejält men ingenting annat.

Rullade i en lugnare grupp, hoppade in i Täbys SUB10GT-grupp och det var precis lagom (hade inte kört en snabbgrupp med förkylning i kroppen).

Vi rullade in med en cykeltid på 9h41min så jag är mer än nöjd med det, precis lagom!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA  OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA   OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tiden är knapp

Nu är det inte lång tid till Vätternrundan, och tyvärr är jag förkyld. Det blev bättre i onsdags, då jag slutade ha halsont. Det höll i sig igår, men nu känns halsen igen.

2012 körde jag Vättern med halsfluss, då överlevde jag ju? Men samtidigt lovade jag min fantastiske cykelvän Per (som i höstas lämnade oss alldeles för tidigt) att aldrig cykla med sjukdom i kroppen igen. Så, vad ska man göra?
1000112_10152132624588636_537621391_n
Nu höll jag på skriva att jag är en man av mina ord, men jag menar nog kvinna (senast jag tittade efter i alla fall) så det blir väl så illa att det inte blir någon Vättern i år. Eller?

Velandet är totalt, suck.
Egentligen borde jag bara stanna hemma så är det inget snack om saken, men nu är ju allt bokat och klart eftersom jag kände mig bättre både igår och i onsdags så det är väl bara att åka ner och hoppas på det bästa? Det är ju trots allt 24h till start, under har skett tidigare och kan bli så även i år, vem vet?

Jag har ett ganska dåligt record på Vättern:
– 2011: 9:35
– 2012: 9.02 med halsfluss
– 2013: DNF (tog mig till Jkpg sen sa mina ben ifrån, problem som jag drog på mig under våren pga för mycket träning och stress och för lite vila).
– 2014: DNS (orkade aldrig få ordning på mina problem och ville inte cykla dåligt igen)
– 2015: Nu skulle jag äntligen släppa allt vad tider heter och bara rulla runt i en mysig SUB10GT-grupp och ha det bra. Men vad f´n liksom?

Jag kanske borde hitta ett annat lopp än Vättern?
Tydligt är ju att någon inte vill att jag ska lyckas!
Eller så är det bara jag som är väldigt dålig, det låter jag vara osagt?

Håll tummarna nu för underverk under dagen!!
DSC00717
Bildkvalitéen var helt klart inte vad den borde 2011 en kylslagen junimorgon i Motala….

Swedbank Sub8 runt Vättern – del 5

Del 5 i historien om Swedbank Sub8 är våra ledares ord och ingenting som jag skrivit! Men jag vet att många som läser här är nyfikna på Swedbankgänget så därför tänkte jag att jag kunde publicera den officiella race storyn också! Så, varsågoda! Enjoy!
—————————————————————————————————-
Så var vi samlade i Motala klockan 05.40 för pre-race information och lagbild. Bra fokus i gruppen och inga andra konstigheter än att Petter fortfarande sov vid samling, nästan. Klockan var ställd på 5.30!

Vår informationsgivning och pepp handlade om att försöka vinna tid till Jönköping och ta vinden vid hornen på väst sidan. Och att se till att göra säkra och snygga omkörningar.

Många glada och positiva tillrop vid start – många som följt vårt glada lags resa till Motala. En grym känsla att stå tillsammans vid start – hela gänget och service team redo att göra en grym insats de också.
Starten går och inledningsvis blir det lite stressigt och det går lite för fort initialt. Vi fick lugna ned några specifikt och försöka nå ut till gruppen att inte ha för bråttom Efter ett tag lugnade det ned sig men vi brände många onödiga watt redan innan första kisspaus. Stoppet i Gränna var välbehövligt för många och vi var igång nu.

Det fanns en liten oro att vi inte hade tillräckligt fart så efter Gränna började vi kommunicera lite högre fart. Tyvärr fick vi ett tekniskt fel hos Sandell som skapade en lucka då motor 1 precis var upp på krönet med första gubbe och motor 2 fick ett stillastående. Trots försöka ett tappert försök att få stopp på motor 1 så blev det lucktäppning på 4 km innan vi var samlade. Tyvärr var det flera i motor 2 som fick gå på för mycket rött där.

Ned till Huskvarna gick det fort – ibland väldigt fort. Sedan sedvanligt långsamt genom Jönköping – med vår starttid ännu långsammare med många andra cyklister att ta hänsyn till. De skulle bli fler.

Upp mot Bankeryd och vår första depå så blev vi varse vad som väntade oss i 16 mil – motvinden från norr och en enda lång och krävande omkörning. Vinden går att hantera även om den är sjukt jobbig – omkörningar kräver farter upp mot 43-44 oavsett terräng. Vi kunde haft mer kyla där men det är svårt att kräva av de som ligger i spets som ligger i 4:e eller 5:e från vägkant med cyklister innanför sig och mötandes lastbilar eller bussar. Detta var i särklass största utmaning. Samtidigt gjorde vi det väldigt säkert för oss och våra medtrafikanter. Vi fick många glada tillrop under vår väg framåt.

Norr om Bankeryd väntade vårt service team på oss. 41 hinkar på rad i nummerordning. Fantastiskt smidigt och det kändes fortsatt bra i gruppen även om vi hade blivit några färre. Nu gällde det att ge vinden en kamp och få med som många som möjligt tills vinden skulle vända.

Det här var min 12:e Vättern start i rad – jag har aldrig upplevt en mer utmanande väst sida. Vi fick absolut ingenting gratis. Ganska snabbt var det nödvändigt att toppa laget och låta de som hade mycket flyt för dagen gå in i rotation. Det blev då lite svårt i cafét bakom grindvakter – med bra kommunikation från några ledare fick vi hjälp av 2 från SÄKRA och 2 andra från Sjöbo CK som tog grindvakten. De gjorde ett fantastiskt jobb genom att lyssna på oss och plocka ned några från rotationen som behövde vila.

Vind och omkörningar gjorde att vi tappade folk från rotation lite snabbare än den plan vi hade – och tyvärr så var det en kombination av vind, omkörning och trötta ben som gjorde att vi fick en krasch efter Hjo. Det gick bra för involverade men vi tappade flyt, tempo och 3 minuter totalt. Vi tappade dock några stycken till pga mekaniskt problem. Det började nu så klart infinna sig en liten oro för tiden. Med den oron så blir det svårt att nå ut med kommunikationen – alla har en liten rädsla att tappa hjul eller inte bidra på rätt sätt. Lätt att det blir precis tvärtom.

Kanske en av anledningarna att vi for genom Karlsborg i lite för hög fart med tanke på att vi tappade ett gäng där som omöjligt kunde täppa luckan.

Service team hade också oro för tiden. Givet att de måste ta sig fram på andra vägar än de vi cyklar på så kom de i tidsnöd – vissa stunder måste de också köra på den väg som vi är på för att komma till vårt tänkta depåstopp. De gjorde ett fantastiskt jobb som hittade en reservplan och mötte upp oss vid km 220. En lite kaotisk men fullt funktionell lösning. Vi hade ännu tiden inom vårt mål – men vi kunde inte bli färre om det skulle bli möjligt för laget att klara det med minsta möjliga marginal. Så även om vi kommunicerade fortsatt is i magen så är det svårt när det är på marginalen – och den vind som skulle vända lät vänta på sig.

De som låg i rotation var nu alla på rött men gjorde ett heroiskt jobb – inga namn nämnda – ni och vi vet vilka ni är och det var helt fantastiskt att ligga som grindvakt och se hur ni bet ihop och peppade varandra. Kanske mest för er skull så skulle man önska lite mer payback från vind och vägar.

När vi så välförtjänt skulle få vinden med oss på större vägar en stund – så hände det som inte fick hända. Ett helt galet projekt från arrangören med koner som delar upp vägen – i knähöjd. Det låg skadade spridda över en lång sträcka upp mot Hammarsundet. Tyvärr drabbades även vi av det. En väldigt otäck krasch som kunde ha tagit med flera i laget. Nu frontalkrockade Erik med en av dessa koner och tog smällen med båda händerna på styret. För att inte skapa kaos bakåt och för att ge laget en minimal chans på målet (mest symboliskt) så skickade David iväg alla som var kvar och tillsammans med David togs beslutet att Daniel skulle stanna.

Då och där gick luften ur många av oss. I denna krasch förlorade vi 7 minuter på plats och sedan flera till innan vi hittade flytet. Den så viktiga känslan av att ha chansen på tiden de sista 4 milen infann sig aldrig. Trots det körde alla vidare i god fart och med starka ben.

I mål så var laget 8 minuter för sena – en måltid under 8 timmar som var inom räckhåll med andra förutsättningar. Med råge. Efter de första i mål så droppade lagmedlemmar in en efter en. Många med ordentliga personliga rekord.

Det är med blandade känslor vi samlas i parken – men snart tar det viktiga över hela känslan. Vägen fram hit. Vi nådde inte ett mål – men har nått många andra tillsammans. Känslan vi ledare har är blandade då vi så hemskt gärna för lagets skulle ville lyckas – men sakta men säkert förstår vi alla att prestationen faktiskt är otrolig givet förutsättningarna.

Våra tankar går nu till Erik som vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

Så – slicka alla sår och känn dig stolt – oavsett hur din dag runt Vättern gick så tillhör du ett gäng cyklister och ett lag som gjort sitt bästa.
—————————————————————————————————-
10409548_10152492645522082_8050610239406729344_n

Swedbank Sub8 runt Vättern – del 4

Snart är det slut på avsnitten i historien om Swedbank Sub8 runt Vättern, jag lovar, bara femtiosju delar kvar men sen så. Det är egentligen inte så mycket mer att skriva, en lagkamrat går olyckligt omkull i höjd med Hammarsundet och slår sig medvetslös. Efter 7-8 minuter åker gruppen iväg och en av våra ledare stannade med vår kamrat tills ambulansen transporterat iväg honom och alla “detaljer” var lösta.

Luften går ur gänget, en del fattade redan här att tiden var körd och en del trodde ändå att det fanns ett litet hopp. I servicebilen insåg vi när det återstod ungefär 15 km att det inte skulle gå vägen, vi hoppades in i det sista men insåg tyvärr att tiden skulle bli 4-6 minuter över Sub8 (som vi trodde då).

Laget rullar stolt in på 8h08min och med tanke på omständigheterna så hade vi absolut inte kunnat göra någonting annorlunda. Dubbla vurpor som tar nästan 10 minuter sammanlagt, 9000 omkörningar tar kraft och tid, motvinden på västsidan skördade alldeles för många offer den här dagen.
DSC_0884-1 DSC_0888-1 DSC_0893-1
Jag lider med mina lagkamrater för jag vet att dom är goda för minst 7h45min, det var riktigt besviket att komma till målområdet och dels höra om den sista vurpan och dels se de besvikna minerna.

Jag är dock jätteglad över att ha fått vara med på den här resan, även om jag själv inte fick möjlighet att cykla Vättern i år. Jag vet att det finns någon fortsättning på Swedbankresan och jag hoppas den blir minst lika givande som det här senaste året för det är svårt att hitta 40 personer som är lika fantastiska som dom här är! Det är bara äkta och verkligen genuin kärlek till Swedbankgänget!!DSC_0442-1