I senaste numret av tidningen Bicycling så låg det en bilaga med från Velothon Stockholm, och vem hittar man där? Inte varje dag man ser sig själv i tryck.

Jag var tyvärr rätt sliten och hade precis kommit hem från New York när jag medverkade så det är otroligt att jag både låter normal och ser förhållandevis fräsch ut. Även fast mina svar var väldigt mycket längre och utsvävande så blev fokus på bra stämning, nya vänner och vänliga cyklister. Är ju förvisso rätt så talande för hur jag upplever cykling.

Egentligen hade jag inte planerat att cykla loppet (ni vet, snål snål snål, dyrt dyrt dyrt), men som tack för intervjun så fick jag en startplats och då cyklar jag gärna. Det kanske är svårt att tro att någon som betalar typ 20 tkr för att plåga sig runt 7 etapper av Haute Route är snål, men svenska motionslopp kontra storslagna alplopp går inte riktigt att jämföra. Låter jag t.ex. bli Vätternrundan närmsta 30 åren så kan jag ju cykla Haute Route en gång, bara en sån sak.

Hur som helst, trots att rykten florerade tidigare om att loppet inte hade tillstånd och “är det en ny Gran Fondo Stockholm vi ser här” så kan jag från säkra källor meddela att tillstånd finns och det är bara till att anmäla sig. Att få cykla från Gärdet och söderöver kommer ju bli fantastiskt, helt otroligt att man äntligen fått till detta. Jag tror att det kommer bli grymt, eventuellt en återkommande höstklassiker, vi får se.

Några bilder från fotograferingen:
En annan anledning till att jag kanske inte hade tänkt köra är för att loppet går 6 dagar efter jag avslutat Haute Route Dolomites. Jag vet inte hur sugen man kommer vara på att köra 150 km, det kanske var största anledningen egentligen till att inte köra. Men det får bli som det blir, finns ingenting som säger att det behöver gå fort om jag nu fortfarande är sliten då. Tror ni dom har korv med bröd?