Där satt den…. NOT!

Det får ju ändå ses som en större vinst att det gått över två månader sedan jag var sjuk sist. Efter förra helgens långcykling och efterföljande utgång så tog det stopp med hälsan. Lite hängig redan på måndag, mer hängig tisdag (men lyckades ändå springa 5km och kände mig pigg), men sen tog det stopp. Däckad i influensa från onsdag och framåt och här är vi nu, hemma i soffan och lider. Eller jag lider inte så mycket längre lyckligtvis. Värre har det varit senaste dagarna, mycket värre.

Både torsdag och lördag var jag sängliggande med feber och bisarrt sjuk värk i kroppen. Kände mig som en riktig reumatiker med så kraftig led/muskelvärk, det var verkligen olidligt. Det konstiga var att jag kände mig bättre i fredags men sen blev lördag den sämsta dagen hittills. Vet inte om jag kan minnas att jag haft sån värk tidigare i livet. Unnar verkligen ingen att må så dåligt. Största besvären just nu är magmusklerna som är grymt överansträngda av allt hostande. Just nu måste jag hålla i dom när jag hostar eller nyser för att det gör så ont.

Men nu ska vi inte älta, det känns bättre och bättre och inom en vecka hoppas jag vara frisk igen. Nu vill jag cykla igen! Dessutom börjar jag äntligen vädra fulldämpat…..

Nu är det bara två veckor kvar till Mallorca(!). Kanske inte den uppladdningen jag hoppats de sista veckorna innan avfärd men man ska inte klaga. Kroppen kanske bara behövde lite långvila så jag kanske ska vara tacksam egentligen? Det ska bli fantastisk med solskenscykling igen och jag längtar redan, kommer bli två grymma veckor.
11717318_10154108161778636_8187850052309024675_o

Sjutton nyanser av blått

Mina ben ser verkligen för hemska ut just nu.
DSC_2852-2858
Jag ligger på golvet och stretchar om det är svårt att förstå varför bilden är “upp-o-ner”.. blått knä till vänster och blått lår till höger!

Jag vet inte alltså.. hade jag varit baddräktsmodell så hade jag garanterat fått sparken för länge sen. Eller jag hade antagligen aldrig ens fått jobb, muskler, ett existerande fettlager och permanent cykelbränna är ju inte direkt vad som klingar bara-ben-jobb… tuuuur att jag inte satsade på den karriären alltså!

Jag borde verkligen gå en crash course, typ i stil med how-to-ride-technical-mtb-without-falling…. eller kanske technical-mtb:ing-for-idiots-and-lost-cases! Finns det på marknaden mån tro? Jag kanske bara har otur annars. Nästa gång kanske det går helt vurpfritt? Jag kanske kan hitta någon michelingubbedräkt att hoja i. Eller en protective bubble?

Det är faktiskt inte så farligt egentligen. Ser nog värre ut än det är. Bulan under vänsterknät är det enda som är ganska illa på riktigt, området är lätt avdomnat såhär 2 dagar senare… men men.. det går säkert över till nästa gång! Så länge jag inte slår mig på samma ställe närmsta tiden så är det ganska lugnt.

Men snyggt är det fasiken inte….. kanske ska gå över till skidor på heltid nu när det äntligen finns spår där ute? Snö är mjukare än stenar! Mycket!

En cyklist värsta mardröm: “Du får inte cykla”..

accRehab

Jag var hos en ny naprapat på Access Rehab i tisdags förra veckan… lång story varför.. men människan säger åt mig att “Karolina, du får inte(!) cykla tills vi ses igen” … men hallå? Jag är cyklist, INTE cykla? Hur ska det gå till?

Hur som ger människan mig sittförbud också, “Karolina, du får INTE sitta ner tills vi ses igen”. Nehe… men på jobbet då? “Nej, du måste stå” … men men… möten? Lunch? Middag? “STÅ UPP FÖR F´N” … ok ok… jag fick tydligen sitta ner på toaletten (tack gode gud) men det var about it! Dessutom ger människan mig en rehabövning att göra SITTANDE, fyra repetitioner av, en gång i timmen. Men jag får ju inte sitta tänker jag? Hur ska det här gå till? På toaletten fick jag ju sitta, ok… jag gör väl rehabövningen där då. Det känns lätt obekvämt men jag vågar inte annat. Dessutom sa han åt mig att jag verkligen ska ta i när jag gör den, gärna göra läten också. Ehrm? Det gör jag INTE. Gå på toaletten en gång i timmen och låta, nej. Jag säger INTE let´s! Där gick min gräns. Tack och lov behöver jag inte vara naken när jag gör övningen. Det hade varit för mycket på riktigt.

Men jag står upp! Hela tiden! Jag vågar inte annat. Och jag cyklar inte. Jag vågar inte annat. Tänk om han hänger upp mig i repen om jag inte är duktig och sköter mig? Problemet är bara att sen går människan och blir sjuk (såååå dålig time:ing). Så, här står jag. I torsdags blev mitt återbesökt inställt… ok, jag står väl några dagar till då. Iförrgår, tisdag, blev mitt återbesök inställt IGEN, ok jag står väl några dagar till då. Jag vågar inte annat. Repen ser HEMSKT läskiga ut.

Efter en veckas stående på jobbet så var jag tvungen att köpa en “Arbetsplatsmatta StandUp” att stå på. Betong är INTE bekvämt under fotsulorna i 8 timmar om dagen. Jag kommer garanterat ha världens starkaste bål/rygg om några veckor (ja, jag ska stå resten av livet tydligen) i alla fall. Mina kollegor tycker att jag ska sätta mig ner ibland, men jag vågar inte, sätter jag mig ner kommer jag inte komma upp igen. Lika bra att inte ta risken och bara stå kvar. Hur jobbigt kan det vara?

Anledningen till att jag står är att sittande jobb + sittande på cykel flera timmar på kvällarna och helger har format om min ryggrad lite och “klämt bak” två kotor och dess tillhörande nervtrådar och dessa är ganska så centrala för blodförsörjningen i benen. Jag väljer en rak ryggrad och kotor som sitter där dom ska framför att sitta på en kontorsstol 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan. Ett ganska enkelt val! Skulle jag behöva välja bort cyklingen så skulle valet bli svårare däremot….

Nu hoppas vi på att han är frisk på lördag, när mitt nya återbesök är bokat, så jag kan få höra “du har skött dig väl, let´s börja cykla igen men stå får du f´n fortsätta med”!!! Hör du det ERIK!! BLI FRISK SÅ JAG FÅR CYKLA IGEN!!