Jag hade en HELT surrealistisk upplevelse idag på mitt distanspass (och då skulle man kunna tro att det var för att solen äntligen visade sig, men icke då!). Jag tänkte precis som förra helgen köra Lovön och grusväg, jag hade dessutom hittade lite fler vägar på kartan än vad jag gjorde sist när jag var ute. Det började bra med fantastiskt fint solväder och runt nollan i temperatur (rätt behagligt faktiskt, mycket varmare än förra helgens noll grader och regn).
När jag cyklar omkring där ute i mitten av ingenstans så noterar jag gång på gång att det är mycket folk i rörelse ändå för att vara mitt i ingenstans. Det är hundägare och hästägare om vartannat. Jag tycker det är lite obekvämt att köra om hästar, för jag vet att dom vill att man gärna ropar något en bra bit innan man passerar så hästen hör att man kommer, men jag vet aldrig vad jag ska ropa eller hur långt innan. Men det löste sig rätt bra ändå, blev något trevligt och inte bara ett odefinierbart bröl. Man måste ju framstå som lite vettig ändå när man har Hofvetvästen på sig (annat om jag hade cyklat anonymt).
I alla fall så ser jag ännu en hundägare på håll, hunden ser ut att vara lös eller hundägare går i alla fall ner på knä för att hålla in hunden när han ser mig och när jag är typ en meter framför personen så ser jag att det är självaste KUNGEN på söndagspromenad. Sen ser jag Drottningen precis bakom honom och typ 10 meter bakom går 2 (ja, vad ska man kalla dom för) men typ vakter/livvakter. HERREGUD!!!!!!!!!! Jag blir väldigt sällan starstruck men att cykla in i Kungen och Drottningen på söndagspromenad lätt och ledigt mitt ute i skogen tar ändå priset! Sen att jag råkade cykla förbi dom en gång till typ 15 minuter senare var mest pinsamt (dom trodde säkert att jag körde samma väg igen för att se dom) men det var faktiskt min runda som gick på samma väg en gång till så det var inte så mycket att göra åt mer än att småskämas lite och inte stirra.
Inte blev det något gruppfoto eller gruppselfie heller, nästa gång nästa gång!
Sen tog jag en sväng in på Fornstigen för att fotografera lite, jag skulle kunna ljuga och säga att jag cyklade här men det gjorde jag inte. Men några fina foton blev det i alla fall.
Därefter cyklade jag vidare runt Lovön och hittade återigen en ny väg som jag missade förra gången, jag visste på kartan att den gick ned till vattnet bara och vände men jag tänkte att det kunde väl vara roligt att se vad som fanns där. Döm om min förvåning när jag hittade en nygrusad väg och ett nybyggt hus mitt i ingenstans. Det var tydligen Trafikverket som bygger nytt åt Mälarscouterna (är “Vi gör unga redo för livet” verkligen en bra punch line? Eller har jag alldeles för vid fantasi nu?). Oavsett tror jag Scouterna är nöjda med att få sin gamla hydda ersatt av det här skrytbygget.
Därefter ut på fast mark (asfalt alltså) och då stötte jag på en Hjort som stod och stirrade stint på mig en lång stund (han hann tyvärr springa in i skogen innan jag hann fotografera honom). Men vi hade verkligen ett långt chicken race innan han gav sig, ett tag trodde jag att han seriöst funderade på om han skulle äta upp mig eller inte.
På väg hem sen så skarvade jag på med en asfaltssväng bort till Tappströmsrondellen och sen tillbaka igen. Där blev jag lite besviken när jag tittade in Ekebyhovsbacken och insåg att vi ju försökte cykla uppför sidobacken i måndags. Jag trodde vi var i mittenbacken men nu ser jag ju att vi var i vänsterbacken (jag inbillar mig att huvudbacken i mitten är bättre skött). Suck, det får bli en repris någon dag, kanske ska man ta alla tre backarna på en och samma gång? Det är ju bara cykla servicevägen på baksidan ned igen när man tagit sig upp.
Mer rådjur på hemvägen…
Det går ju inte att vara missnöjd med ett distanspass med kungligt inslag, vilken grej! Shit vad besviken jag kommer bli nästa gång om dom inte är där då också…
10 grader och torra vägar, dubb på CX:en och motvind på vägen ut gav inte direkt någon mersmak till det här med att det är så härligt att cykla. Lyckligtvis vänder ju vindarna alltid så på hemvägen blev det medvind och trots att dubben var kvar så spelade det ingen roll när man hade storm i ryggen. Annars var det en ganska moderat runda på Lovön och knappa 40 km. Men härligt var det att cykla, trots det tråkiga vädret och den tråkiga naturen. Lyckligtvis så behövde jag inte frysa i alla fall.
Nästa tur så drar jag nog ut MTB:n istället och drar in i skogen, då slipper man stormvindarna också. Tyvärr har jag dubbdäck även på den men förhoppningsvis så blir det väl vinter snart (jag önskar verkligen snökaos varje år men senaste åren så har snön lyst med sin frånvaro, hemskt tråkigt att det verkar bli samma igen). Ska det fortsätta vara sån här vintern i Stockholm så måste jag nog flytta norrut igen, det funkar inte med vinter utan snö, det är ju totalt fel!
