Summering av Mallorca

Nu kanske det är dags att summera Mallorca lite kort, årets påskresa gick precis som i fjol till Alcudia och efter två resor dit börjar Alcudia kännas färdigt. Det är lite för cykelturistigt och helt ärligt lite för långt bort från Palma för att det ska vara värt att åka dit en tredje gång. Det är en jättebra utgångspunkt för bra cykling med både platten och bergskedjan i direkt närhet men det finns andra pärlor att upptäcka på Mallorca som bjuder på ungefär samma typ av cykling. Inget ont om Alcudia, det har varit två fantastiska resor dit senaste åren och som sagt, jag har inte så mycket att klaga på mer än en önskan om att upptäcka något nytt nästa gång. Port de Andratx kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cyklingen då?
Jo, jag fick väldigt mycket cyklat. Eftersom Haute Route Pyrenees är det som jag absolut ser fram emot mest på alla plan och är det som jag såklart fokuserar mest på i min träning så blev det en hel del besök i bergskedjan under årets resa. Inte mindre än fyra gånger av sju cykeldagar var jag uppe i bergskedjan. Det kändes ganska lagom för kropp och knopp med det. Totalt blev det 10279 höjdmeter fördelat på 832 km. Jag jagar inte mil längre när jag åker på träningsresor, det brukar aldrig leda till bra saker. Däremot satsar jag i år på så många höjdmeter som möjligt med en förhållandevis fräsch kropp. Mina 10279 höjdmeter var nog ungefär vad jag mäktade med den här gången och mycket mer hade nog inte gett så bra effekt, utan börjat bryta ner mer. Jag var rätt trött sista dagarna så jag tror jag nådde en precis lagom hög nivå.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Benen då?
Nej, alltså. Baksida lår är sura, mycket sur, det har dom varit till och från i ganska precis 12 månader nu och det börjar bli enerverande. Klättra berg verkar ändå gå helt ok vilket jag är väldigt glad för. Haute Route är inte i fara med andra ord. Tempolopp är bara att förglömma så länge dock, likaså snabbkörning på platten. Lagom fort verkar vara melodin och klättra berg. Jag kanske ska bli randonneur (brukar ibland beskrivas som äldre tjocka män som cyklar långt och långsamt och luktar kiss)? I så fall satsar jag inte på illaluktande-approachen utan på en mer ungdomlig och fräsch randonneur utan urindoft. Man kanske kan köra med doftspray i ryggfickan?

Sub8-formen då?
Ja, det är ett kapitel för sig. Men någonstans måste man ju vara realist även om man lever efter mottot “let´s” och “let´s let´s let´s let´s” och “LET´S FÖR F´N”. Men det får bli ett annan inlägg om det någon annan dag.

Mallorca då?
Jo, jag är nöjd. Jag gjorde det jag hade tänkt. Jag hade superfina dagar och superbra cykelturer med mina allra roligaste cykelkompisar. Det var utöver tröttheten sista dagarna så gott som perfekt. Bergen bestegs och fikatarmen fick ändå sitt. Ska man åka till Mallorca och cykla någon gång så rekommenderar jag MA10 från Port de Andratx mot Pollenca mest av allt. Det är 100% fantastiskt och något man bör uppleva på två hjul. Stora delen av turen har man öppet hav till vänster om sig.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cykeln då?
Jag har alltid hyrt cykel förut när jag åkt på cykelresa så det var premiär för att ta med sig sin egen cykel och jag kan inte säga annat än att jag är mycket nöjd. Det var superenkelt att packa ner den i min semi-hårda Evoc-väska och jag är väldigt glad för att jag valde att inte köpa en hårdväska. Det tar ungefär 20-30 minuter för mig att plocka isär och ihop cykeln och det känns precis lagom. Tidseffektivt. Cykeln då? Den gick som ett spjut både uppför och nedför, jag har absolut ingenting att klaga på. Jag är supernöjd. Möjligen ska jag investera i ett par andra hjul inför ytterligare bergsresor, känns lite väl att åka omkring med ett hjulpar som kostar +15 tkr och slipa ned fälgen på väg ner för branta berg. Det skulle vara det enda då. Annars tipptopp.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Stora bergsturen avklarad

Dagens plan var att hoppa på bussen med cykeln och ta sig ner till Andratx för att sedan cykla den episka “Stora bergsturen” som sträcker sig längst Mallorcas hela bergskedja. 13 mil och 2500 höjdmeter stod på agendan så det är egentligen ingen övermäktig tur men väl kännbar i benen.

Starten går från Port de Andratx som är fantastiskt vackert. Vi spånar redan på om den obligatoriska säsongsavslutningen i höst kanske ska utgå från Andratx, det ser ju onekligen rätt trivsamt ut.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Bergsturen börjar i alla fall rätt omedelbart med några km rakt uppför. Inte så brant så det är ganska humant. Dagens första överraskning kom dock när den tidigare så fina välvuxna vegetationen bara var helt borta. Första 5-7 km som tidigare haft skog och varit gröna och fina var nu helt kala och lite svarta träd här och var. Skogsbrand alltså! Ingen liten brand heller. Ett helt annat landskap i flera km.OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERATuren tog i runda slänga 6 timmar och kändes ganska rejält i benen. 3 gånger uppför Puig Major som är Mallorcas högsta stigning på 4 dagar börjar ge sina spår i benen.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Turen går väldigt mycket böljande upp och ner, vi stannade för lunch ungefär halvvägs i Deia som ligger längst kusten med fantastisk utsikt. Tyvärr är det ju lite turistpriser över maten men det kanske man kan leva med?

Precis innan lunch höll jag på att praktvurpa också. Jag körde i kanske 45-50 km/h och hade händerna nere i bocken med fingrarna lätt på bromshandtagen, rätt var det är får jag ett ganska kraftigt slag från marken. Fingrarna reflextrycker lite lätt på frambromsen som tjuvnyper till, jag känner hur kroppsvikten flyttas snabbt framåt och tänker att “shit, nu går jag över styret“. Men jag klarade mig lyckligtvis. En OTB i 50 knyck och då är nog tack och god natt för en tid framöver.

Efter Deia rullar rundan ner till Soller och där börjar den största och längsta klättringen, 13.9 km upp mot Puig Major. Jag var 7 minuter långsammare idag än i förrgår, trött i benen kanske?
OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERAEfter Puig Major går det återigen väldigt böljande upp och ner fram till Pollencabacken som är som jag tidigare nämnt Mallorcas finaste utförskörning. Tycker jag i alla fall! Tyvärr hade jag oturen att hamna bakom en livrädd dam + 5 bilar som körde i knappt styrfart ner för berget, det tog sin tid att köra om hela karavanen så mycket av utförskörningen blev förstörd.

Imorgon blir det fikarunda och en mycket soft dag för att kanske eventuellt avsluta den här resan med lite mer berg på lördag. Sen bär det av hemåt igen. Både skönt och tråkigt på samma gång att åka hem igen. Benen är nog mest glada över att det är över snart.

Lilla bergsturen

Igår var jag uppe i bergen igen, på “lilla” bergsturen. Traditionellt så kör man bergsturen från Port de Andratx genom hela bergskedjan bort till Pollenca. Vi körde “lilla” turen och körde platten bort till Bunyola, sen över Coll de Soller och så på bergskedjan från Soller. 13 mil och runt 2000 höjdmeter tror jag det blev.

Den här gången fick jag också klättra Puig Major från “rätt” håll, det vidriga långa hållet. 13 km och ganska snäll lutning på runt 6-7% i medel tror jag. Jag bara funderar hur 20 km med 10% kommer kännas på Haute Route? När man redan har 40-50 mil i benen från dagarna innan? Jag väljer att inte fundera på den. Total förnekelse ett tag till, men herregud vad jag borde banta. Varje kilo räknas i bergen, varje gram, skoja inte.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Raka led och väl tröjkoordinerade cyklister på väg mot bergskedjan!

 OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Coll De Sollér, bara 5 km och 5% i snitt, lagom uppvärmning!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
På väg upp för Puig Major..

Av någon anledning ska jag tillbaka till bergen imorgon, då blir det nämligen hela bergskedjan från Andratx till Pollenca. 13 mil är det ungefär och någonstans runt 2500 höjdmeter tror jag det är. Det blir en lagom utmaning, jag har kört den rutten två gånger tidigare så jag vet ungefär vad den handlar om. Den är väldigt fin och går svepande längst med kusten. Jag hoppas det blir en bra dag, börjar känna mig lite sliten i benen efter alla mil och höjdmetrar men några till cykeldagar ska dom nog orka med innan det är dags för hemfärd på söndag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Sista biten mot hotellet, platt och fantastisk utsikt! Bra nedvarvning!

Swedbank Sub8 premiärcyklar utomhus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Igår hade vi premiär för uteträning med min Vätterngrupp, en “liten” Sub8a bestående av mestadels Fredrikshofare men som går under flaggan Swedbank som ett litet projekt. Hela 21 man slöt upp till träningen och det är väl egentligen ganska bra i början av april. Vi är förvisso över 40 man i gruppen men en del av har väl hoppat av under vintern och en del hade väl förhinder eller något.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Erik dök upp i rätt mundering..

OLYMPUS DIGITAL CAMERAMedans vissa andra såg sådär ut, men jag hade rätt cykel i alla fall. Alltid något!

Vi har lagfotografering imorgon så jag skyller på att jag sparar kläderna till dess (eller så var jag bara rädd för att de skulle explodera ute på Gärdet). Cykeln fick i alla fall många uppmuntrande kommentarer så den blev mycket glad. Helt rätt färger för både Crescentskrud och Vätternprojektet.

Träningen då?
Vi körde i små grupper, 6-7 personer, runt Kaknästempot i 5-6 varv. Kaknästempot är cirka 5 km och är lagom för lagtempokörning. Fokus var att lära känna varandra och “ta det lugnt” och istället tänka på att hålla ihop snyggt och fint. Jag tyckte i och för sig att det var lite jobbigt att hålla över 35-snitt på slingan och jag hoppas någon annan tyckte det också för annars är jag nog illa ute. Jag tror eventuellt att personen som fick släppa varje varv i vår grupp håller med. Gruppkörningen var det si och så med i början men sen tog den sig fin fint. Det är alltid såhär i säsongsstart, vissa är jättestarka och andra mycket svagare och att få ihop alla i en homogen grupp är inte det lättaste.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Coach Martin förklarar hur tight och snyggt vi borde köra! 

Det var ändå ett mycket bra första träningspass tillsammans, det lovar gott för framtiden. På söndag kör vi igen och då är det lite mer distans på schemat, det kommer bli spännande. Jag är livrädd hela tiden för om jag kommer hänga med eller inte så jag hoppas att jag inte blir frånåkt på söndag, vore dumt att bli det redan nu.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hemfärd i raka led!

Premiär för SMACK-serien!

Igår hade äntligen årets upplaga av SMACK-serien premiär! Jag tyckte att jag begav mig ut mot Arlanda och Sjöås Handel där starten gick i god tid men jobbig rusningstrafik gjorde att jag snarare kom ganska sent. Kön till att få köpa sig en liten nummerlapp var redan jättelång när jag väl lyckades komma på plats.
DSC_3219-1_small
Vi hade tur med vädret i alla fall!

Jag fick startnummer 86(!) av 90 så det skvallrar väl om hur i god tid jag var. Eftersom uppslutningen var över förväntan så tog tidtagningschipen slut lagom till jag kom fram till bordet, men det löstes enkelt genom manuell tidtagning för oss som blev utan. Den planerade starten vid 18.30 blev även den lite försenad och strax innan 19 kunde första cyklist rulla iväg. Eftersom de släpper en cyklist var 30e sekund så hade jag över 40 minuter att förfoga till uppvärmning och allmänt cykelhäng.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jag hittade bland annat Vincent, en gammal Hofvetkompis, bland alla cyklister!  

Vincent träffade jag lite roligt nog första gången på Kalmar IronMan 2012, vi både körde i Fredrikshofströjor och fick syn på varandra. Han cyklade om mig efter ungefär halva cyklingen och bytte några ord, jag sprang om honom efter första löpvarvet och bytte några ord. Tyvärr fick han gå största delen av löpningen på grund av knäproblem men han tog sig i mål och det är väl allt som räknas.

När det var min tur att starta äntligen så hade solen redan börjat gå ner, 2 grader och skymning kändes inte sådär jättevarmt direkt. Men vackert var det!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Nedräknad av världens sötaste lilla kille… 

Loppet då?
Jo, men jag har ju haft lite återfall med mina benproblem så jag var inte säker på om det var någon bra idé. Lite kort med benproblemen så “korvar det ihop sig” i höftpartiet/nedre delen av ryggen och jag får sprutande mjölksyra i benen vid ungefär 30 pulsslag lägre än min mjölksyratröskel. Igår fick jag mjölksyra vid RÄTT puls och kunde således ha lite kraft i benen. Det var inte hundra, men mycket bättre än förra veckan.

Tyckte loppet gick ganska bra ändå, det var lite kallt men temperaturen i kroppen stiger rätt fort när pulsen närmar sig 190 slag. Tyvärr var banan inte riktigt i min smak med långa uppförslutningar som aldrig tar slut. Mina ben tar slut när man ska försöka ligga i 30-35 km/h+ uppför, där har jag en gräns efter 20-30 sekunder och då rasar hastigheten rätt snabbt. Jag är ganska nöjd ändå med ett 35 km/h-snitt ungefär och med en känsla i benen om att det finns desto mer att ta av om jag bara får syresättningen och höften/ländryggen att skärpa till sig hundra procent.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tempohjälm, klär vilken nörd som helst TIPP TOPP.. .  .. .. . .. . .

Om en vecka är det dags igen och då laddar vi för en bana som i mitt minne är lite snällare med lite kortare backar och som jag tror är ganska flack annars. Då tror jag att det kommer kunna gå betydligt snabbare. Men det får vi se då!

OLYMPUS DIGITAL CAMERAÄntligen är det igång!