Idag är det exakt två veckor tills jag sitter på cykeln och ger mig iväg på etapp 1 av 21(!), HERREGUD!! Haute Route x 3 väntar!! VAD HAR JAG GJORT? Jag kommer aldrig sluta ställa mig den frågan, aldrig.
Eller kanske när det hela är över, men inte innan dess.
Uppladdningen består i någon slags nervös-kombination med “NU ÄR DET DAGS FÖR F´N“. Jag tolkar det ändå som ett mycket bra tecken att jag är ivrig att komma igång. Det känns som om det är ett tecken på att jag är redo och känner att jag har gjort vad jag kunnat och att det är dags att köra för nu kan jag inte göra något mer!
Utöver det har jag även drabbats av packningspanik, hur får man plats? Jag ska vara borta i 4(!) veckor och behöver åtminstone packning för de 3 första (sen kommer sambon ned med bil så jag tänkte skicka med en semesterväska med honom). Men jag behöver få med mig allt jag behöver för 3 veckor på cykeln i en stor resväska plus cykelväska? Jag har svårt att se hur det ska gå, jag brukar ha svårt att få ner påskpackningen i samma antal väskor. 46 kg packning räcker inte, herregud. Tyvärr har jag nog inget annat val än att få det att räcka. Jag tror inte det lönar sig att köpa till fler väskor för då kommer jag inte ens kunna transportera runt mitt eget bagage för egen maskin. Det känns lite onödigt att resa med en butler som bär några väskor åt mig.
Kanske världens tråkigaste inlägg men hysterin är total så det blir nog inte bättre än såhär just nu, tror att kvalitén kommer stiga avsevärt om 2 veckor om inte annat!
