Swedbank Sub8 runt Siljan Runt

Eftersom jag inte får ordning på rygg/ben och således inte ska cykla Vättern så var det heller ingen mening att försöka hänga på Swedbankgänget på Siljan, istället gav jag bort min startplats till en lagkamrat som i sista stund bestämde sig för att åka upp till Dalarna. Vinst för alla med andra ord! Jag tänkte en kort stund att jag kanske skulle åka upp ändå men det kändes lite poänglöst så jag skippade det också.

Jag tänkte ändå att jag skulle rapportera lite om hur det gick för gänget eftersom jag vet att jag får in en del Swedbanknyfikna läsare här!
10444564_10152475548072082_4111505103116324792_n

Nu kopierar jag stora delar av Sportcheif Davids ord så ingen tror att det är jag som skrivit det nedan:
———————————————————————————————————
Målet var sub 4.10 med ett rullsnitt på 39 km/h. Det fanns även ett mål om att komma in på 4.07 för att Crippa skulle få klå farsgubben. Start 07.00 med Crippas far som släppte iväg oss efter snabbgruppen – ja det var liksom upplagt för fart:-)
10365934_10152475548362082_7185731850592842971_n
Crippa med mamma och pappa på plats (dom bor tydligen runt hörnet från starten)

Vi kom iväg bra och alla var förberedda på den snabba starten utför. Uppvärmning i 42 km/h är lite udda men det fungerade bra idag. Första gruppbyte efter Mora och allt flöt på – fram till den rondell där korta och långa banan möts. Utan vägvakt körde vi fel i rondellen och det blev kort lite kaos innan vi ordnade upp det. Planerad kisspaus efter 56 km gick enligt skolboken och vi var iväg väldigt snabbt under ordnade former. Nu var inga fler stopp inplanerade och det blev lite större vägar. Lite mer som Vättern – och då gick det väldigt bra. Jämnt, fort, snyggt och säkert. De som låg i andra gruppen kunde äta och dricka i lugn ro. Nästan alla.

Med 5 mil kvar började det bli lite ojämnt i grupperna och vi behövde jämna ut – samtidigt som detta börjar kommuniceras får vi mötande samtidigt som bilen framför oss stannar och gör vår väg framåt väldigt osäker och farlig. Återigen lite kaos och nu stor oreda i grupperna. Efter lite rabalder men med bestämd hand så fixar Christer och Danne ihop oss och vi låter nu “alla som orkar” gå med i rotationen. Efter ett tag jämnar det ut sig och det blir jämnt och fint igen. Och fort – med 3 mil kvar orkar vi öka och många som har vilat lite börjar komma tillbaka. Tillsammans går ett laget i mål och kan räkna hem ännu ett lyckat race.

Tiden – 4.07.13
Snittet- 39.2 km/h
Split tid – 2:03,5 noterades vid 80 km,

Av 31 startande så är det 22 st som är med laget i mål. 3 sladdar precis bakom och 4 släpper vid 10 mil ungefär. 2 bryter pga punktering. Vi når vårt mål och vi gör det på ett helt fantastiskt sätt. Speakern kom med en rolig kommentar: “Här kommer SEB, starkt kört, ni är bara en timme efter Swedbank”
——————————————————————————————————————

Det gick alltså väldigt bra för gänget, jag är inte förvånad för jag vet vilka förberedelser som ligger bakom. Som alltid är det tråkigt med punkteringar och annat strul som till exempel Erik S, en av mina favoritcyklister all time, som tappade(!) sadeln efter 10 mil, jag har sagt åt honom att han är för tjock och måste deffa inför Vättern nu om sadeln ska sitta fast. Jag hoppas han tar rådet.

Annars tror jag att med cirka 40 man till start på Vättern så borde man en bra dag kunna ta in minst 35 man under sub8 och en dålig dag så runt 30 man. Vi får se om en vecka, jag ska följa gänget på plats runt sjön fast inte på cykel tyvärr den här gången.
1524721_10152475548757082_3955979965888616346_n 10346300_10152475548527082_5384680410996412954_n

Swedbank Sub8 på Vänern Runt

I helgen är det dags för Vänern Runt, som delar av Swedbankgänget inklusive mig själv ska köra (jag har dock lite smart valt att byta grupp såhär i sista minut). Swedbankgänget är lite splittrade den här helgen och ungefär strax över 20 man kör GFS och 6-7 stycken kör Vänern Runt (tillsammans med en Hofvetgrupp för att inte vara för få).

Trots att mina lagkamrater in i det sista försökte övertyga mig om att det “minsann” inte är några problem att hänga med i 34-35km/h-tempo och “vi tar det lugnt” och “det är bara några mil sen stannar vi i depån och tar det lugnt” och “du kan byta grupp efter vägen om det inte funkar” och så vidare så bestämde jag mig i förrgår för att “nej, jag tänker inte vara gruppens bojsänke“, jag får hitta ett alternativ!

Under mitt år med lite problem med benen så har jag märkt att många snabbcyklister har riktigt svårt att ta det lugnt, jag har många gånger följt med på “lugna turer” och efter några mil så glider man omkring lugnt ensam och resten käkar styrlinda med både lungor och tunga hängandes över styret.

Det blir hur som helst roadtrip med Batman som kör Vänern med sin Vätterngrupp!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Inkvartering hos Mr Örebro, Johan, innan starten på fredagmorgon…
OLYMPUS DIGITAL CAMERASen vinkar jag adjö till Swedbankgänget som förvisso startar 1h30min efter mig (dom kanske vinkar adjö till mig med andra ord)!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och vad händer sen?
Jo, men jag har raggat upp en annan Hofvetgrupp! Och inte vilken som helst, jag tänker mig att för att inte riskera att jag behöver cykla med belastning med dåliga ben (om benen nu har en dålig helg, det har ju visat sig ske rätt random hittills när det fungerar och när det inte fungerar) så har jag hittat en Sub11GT-grupp!
10271038_675457735866554_348689089_o
Vad kan gå fel med ett gäng elitfikacyklister runt omkring sig i 60 mil?

GT betyder att man fikar lite mer och längre än alla andra, typ hur länge som helst. Ni förstår inte hur mycket korv(!) jag ska käka i helgen. Jag är ju ett riktigt fan av kanelbullar också, tror ni dom har det? Risifrutti har jag sett att dom bjuder på, det kan jag tänka mig en hink eller två. Våfflor vore det shysst, eller pannkakor (det hade dom i Laholm när jag cyklade där förra sommaren). Normalt gillar jag att pressa mig när jag cyklar motionslopp = det finns inte riktigt utrymme för att gå in i depå = jag får aldrig njuta av massa konstigheter längst vägen = nu tar jag chansen, rejält!

Jag tycker det ska bli jättekul, dels att cykla med 11GT-gruppen som jag vet är en väldigt härlig grupp även fast jag inte känner så många av dom, sen bara konceptet med en hel helg med cykelkompisar och cykel! Fantastiskt väder ska vi få också! Och jag kommer inte behöva hänga över styret döendes i 59.9 mil, det är fantastiskt upplagt!

Jag har dock en brasklopp både mot mig själv och Swedbankarna och det är att om det känns bra i benen så ska jag ändå försöka hänga med dom någon sträcka. Man kan ju ta från sista depån och in i mål någon dag om man råkar sammanstrålar där, eller sista dagen som är kortast. Vi får se, vore kul att köra en bit tillsammans med dom också!

För övrigt insåg jag häromdagen att 60(!) mil på 3 dagar blir ganska långa dagspass, jag hade i min blonda bubbla sett framför mig 12-14 mil (MAX) om dagen. Ehrm, 3×14 är inte 60, det saknas ganska mycket. Inse chocken när jag i förrgår insåg att första dagarna är ÖVER 22 mil (TVÅ DAGAR I RAD) …. inse hur mycket fika jag kommer hinna sätta i mig i helgen. Helt galet.

Swedbank Sub8 kör Skandisloppet

Igår körde mina lagkamrater Skandisloppet i Uppsala, 167 km och dåligt väder! Det är väl en vanlig kombination när det gäller motionsloppet i Sverige? Jag var inte alls avis när jag vaknade tidigt på morgonen och hörde regnet smattra mot fönsterblecket. Det var faktiskt ganska skönt, i alla fall just då, att dra täcket över huvudet igen.

Jag hade tänkt först att jag i egenskap av lagmaskot skulle åka upp till Uppsala och heja på plats. Men seriöst? 3 grader och regn? Jag skulle se dom i en minut och sen skulle jag få vänta nästan 5 h? Jag vet inte om det hade gett så mycket, även i egenskap av maskot. Kanske om jag hade kunnat åk följebil efter, det verkar vara min grej numera. Kan man få betalt för att göra det på heltid? Ehrm. Seriöst, följebilskaravanen på Tour de France (som jag bevittnade på en etapp i somras) var så himla stor så jag tror helt ärligt att man skulle få plats där som lagmaskot. Vilket team ska jag satsa på? Sky kanske? Då får man ju Raphakläder, #fintskadetvara.

Hur gick det för laget då?
10257847_517835408322608_404774361677796300_n
10337727_10151798708259229_1667809644224864526_n 10352768_10151798708384229_899881689358916081_n
Jo, men det gick bra med tanke på förutsättningarna. Det var cirka 30 man till start och vad jag förstår så var det bara en som inte kom med i mål och det var väl ett väntat tapp. Resten verkar ha haft det ganska bra. Snittet var för att vara en sub8 kanske inte så jättehögt, 35 km/h, men för att vara första motionsloppet tillsammans så var det ändå väldigt bra. Det finns såklart saker att finslipa på och spetsa till inför Vättern, men jag vidhåller ändå att den här gruppen har världens potential att relativt samlat ta sig runt Vättern under 8h. Det kommer ju inte bli lätt (såklart), men potentialen finns!

10264701_10152480751495439_1464575323_n
Jag tycker man ska ragga upp Hofvet-Håkan också till laget för han har ju helt klart valt en cykel som skulle matcha Swedbankdressen rätt så bra!

För egen del så var det kanske skönt att dra täcket över huvudet när regnet smattrade och kudden lockade på morgonen. MEN det var ungefär lika tråkigt, som tidigare behagligt, att se alla glada rapporter efter loppet plus alla bilder. Då lockade det rejält att krypa ner under en sten och gömma sig! F´n! Jag vill också vara med! Jag hatar mina ben! Far åt helvete säger jag bara. Skitben! Suck. Att det ska vara så svårt…

Att ta sitt förnuft till fånga

I samband med mina två utlandsresor så har jag insett några saker och tagit några vettiga beslut för att cykelsäsongen 2014 ska bli bra och inte bara halvmesyr efter halvmesyr. Jag gör inte halvmesyrer, då kan det lika gärna vara liksom. Det var länge sedan jag konstaterade att det finns f´n ingenting den här världen kan servera mig som är omöjligt, vad jag däremot har svårare att inse är att man kanske inte kan göra precis allting samtidigt. Varför så bråttom liksom? Jag har ju några år på mig. Ganska många. Därför kommer jag sortera bort några saker, mest på grund av mina benproblem men också på grund av att jag helt enkelt varken hinner eller orkar med allting.

1: Jag kommer inte cykla Vätternrundan i år, varken med Swedbankgänget eller med någon annan grupp. Jag är ganska trött själv på mina ben som strular (som egentligen sitter högre upp i ländryggen) och det känns uttjatat och repetitivt att hela tiden komma tillbaka till att benen inte fungerar, men det är ju precis så det är. Jag har haft problem i ungefär 12 månader, i vintras gick det nästan 3 månader utan besvär, men sen började jag cykla för mycket och sen dess har det kommit och gått och ju mer jag cyklat nu på senaste tiden desto värre blir det. Det fungerar liksom inte.

Då säger några av mina vänner, men cykla med en långsammare grupp? Mitt svar är en stor suck och det är inte tempot som är problemet, det är den framåtlutade positionen på cykeln som gör att jag stryper syretillförseln till baksida lår. Skulle det bli bättre av att det tar 9-10 timmar runt Vättern istället för 8? Det kanske skulle fungera om det går så långsamt så jag inte behöver syresätta baksidan alls. Då fungerar det nog. Men det är inte värt, det finns ingen mening. Om jag skulle försöka mig på Sub8 och på sin höjd kan ta mig runt på 10 timmar, varför ska jag ställa upp och förvärra benen än mer? Det finns noll och ingen mening. I´m out!

Efter att jag bestämt mig själv för att kliva av så tog det säkert en vecka innan jag meddelade våra lagkaptener, det tog verkligen emot att säga ifrån. Men när det väl var gjort så var det faktiskt bara skönt (ok då, det var en ganska stor besvikelse också men vad ska man göra?). Jag kommer inte lämna laget, utan hjälpa till från avbytarbänken. Jag föreslog att jag skulle bli lagmaskot men blev uppgraderad till “ledarstab-member in case of need”. Känns skönt ändå att man inte bara fick ett “Ok, hej då rå“. Nu kan jag bidra med dåliga filmer, urusla och olämpliga skämt och kanske ett leende eller två!
Lagbild
Lagbild från “Dajmkrysset” … ehrm, vad heter stället på riktigt liksom?   

2: Vad som fungerar ännu mindre och vad som kanske är ännu tråkigare är att jag absolut inte på några som helst villkor kan cykla tempolopp. Det är nej och bara nej i baksidorna och det går inte. Tempo är min paradgren men sittpositionen är ju grunden till alla mina problem och sittpositionen på tempo är ju tvärvikt framåt och det stryper alla möjligheter till att par fungerande baksidor. Det känns oerhört bittert att konstatera att det jag varit bäst på och det jag absolut älskar mest med cykling är vad som fungerar absolut allra sämst. Suck. Det blir inget SM i år, även om benen skulle hinna bli bra på de 6 veckorna som är kvar så har jag ju inte kunnat träna tempo och jag åker inte till SM för att komma tvär-sist. Det finns ingen mening. I´m out!

Ingen SMACK-serie heller för närvarande! Jag som skulle krossa den i år ju! Suck.

3: Vad ska jag göra då?
Jo, vad som finns kvar är La Marmotte 5/7 och Haute Route 1/9-8/9!
10259135_587183738056164_2828930663254428035_o

GeneralProfile_pyrenees_V4

Jag borde ha sorterat bort för länge sedan och insett att man kanske ska nöja sig med ETT gigantiskt projekt per år. Nu kan jag fokusera på att erövra så många berg som möjligt i Europa och samtidigt på att försöka få ordning på benen igen. Jag fick ju ordning på dom i december och då ska jag väl kunna lyckas med det igen? Vad som är positivt är att bergsklättringen verkar fungera även om baksidorna är struliga men jag ska inte undersöka om man kan överleva Haute Route med dåliga baksidor utan fixa det innan det är dags i september.

Vi inleder med 2 veckor helt utan cykling, om jag nu klarar det, och med fokus på lite alternativträning så får vi se vad som händer. Helt hopplöst är det inte även om det känns långrandigt och jobbigt att det inte räckte med att få en förstörd säsong i fjol utan att det även smittar över på 2014. Kan det inte bara räcka nu liksom?

Mer Swedbank Sub8 på film

Jag antar att intresset för att kolla på oss på film kanske är störst internt men jag tänker att det skadar ju inte att bjuda på lite fina filmer så kan man bara välja om man vill titta eller ej. Från 4:11 och framåt kan man dessutom så min rumpa flyga fram och ifrån alla fegisar nedför “Dajmkrysset” och mot Ronda. Jag vet inte varför Dajmkrysset rent geografiskt inte har ett namn, men det kanske är så beigt så ingen berättar vad det är.

Jag hade ju med mig min egna actionfilmkamera också, men orkade tyvärr aldrig släpa med den ut på någon runda. Det börjar bli på den nivån att alla gram man inte behöver släpa på uppför bergen räknas. Men nedför hade det ju varit roligt att ha den. Jag filmade en dag på Mallorca, men insåg när jag kom hem och tittade på filmen att jag filmat rätt ner i marken mestadels så det var ju inte så mycket att visa. Tyvärr!

Jag hade ju kunnat lagt den i följebilen och plockat upp den på toppen av stigningarna också, men det kom jag på ungefär precis nu så det var ju ingen hjälp….. ..


Mer film, men här är inte jag med så då är det väl inget att se?