Annorlunda naturupplevelse på kvällens cykelpass

Äntligen dags för ett cykelpass utomhus igen och vädret visade sig väl (typ) från sin bästa sida. Tror inte man kan begära så mycket mer än 6-7 minusgrader och lätt snöfall i mitten på januari, iaf inte på den här sidan av jordklotet.

Planen var att ta sig ut till Ekerö, ner mot Jungfrusundet eller Knalleborg som området heter och sen hitta in i den 10 km´s slinga som går där. Jag åkte skidor där i fjol så jag visste redan innan att det är ett fantastiskt roligt spår som bjuder på många höjdmeter, mycket backar, mycket upp och ner och mycket mycket mjölksyra! Eftersom det inte har snöat så mycket i år så går det perfekt att cykla där just nu, underlaget är ganska hårt och det ligger lite lite snö som inte stör så mycket (snart blir det kanske mycket snö och skidspår och då ska man nog absolut hålla sig borta).

På vägen ut så stötte vi på den här lilla filuren… (lite äckelvarvning nu, så blunda för guds skull om blod och inre organ INTE lockar).
fox_1

Jag vet inte vad det är med mig och djur, men jag har en enorm fascination för vilda djur. Ser jag ett rådjur t.ex. kan jag lätt stå och stirra på det i en kvart och ändå inte tröttna. Att hitta en räv som festar loss på ett stackars dött och genomfryst rådjur är ju extremt fascinerande och kanske ingenting man får chans att fota varje dag.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Efter att de stackars djuren fått sina 15 minuter så begav vi oss in i skogen! Och hej vad roligt det var. Verkligen HELT perfekt spår att cykla i. Alla mina minnen om branta backar både upp och ner från mina skidturer där ute i vintras visade sig stämma mycket väl och det gick minst lika bra att cykla där som att skida. Det är ju inte speciellt tekniskt, det är ju bred och platt mark med fåtalet stenar/rötter (typ inga) utan mer flow men ändå lekfullt. Underlaget blir ju ännu bättre när det ligger snö på marken, lite motorcrosskänsla ungefär. Mycket kul! Cykling när den är som bäst! Vuxendagis!
GigantLight_1HumleDumle_1
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En väldigt fin vinterkväll på två hjul, väl värt den lång biten ut till Knalleborg! Över 3h i sadeln och nästan 5 mil är ganska bra för en vanlig onsdagskväll i mitten på januari! De 10 km:erna i skogen var såklart kvällens höjdpunkt och det är löjligt roligt att cykla omkring och slira i snön.

Nu blir det välbehövlig vila, låååååååång sovmorgon imorgon och ingen himla morgonträning. Trött är bara förnamnet!

Förberedelser inför Haute Route!

Hur förbereder man sig egentligen inför utmaningen att under 7 dagar cykla 790 km och inte mindre än 19.500 höjdmeter? Jag vet inte egentligen OM det verkligen går att förbereda sig inför just det där med 19.500 höjdmeter, men jag har några aningar om vad som kan göra susen.

Naturligtvis heter den största framgångsfaktorn (bortsett från att bli lättare som jag redan jobbar stenhårt på), “cykla uppför så många berg som möjligt fram till september”! Hur gör man det då när man bor i Sverige och platta Stockholm? Det är ganska svårt skulle jag vilja påstå. Det finns inte så många backar här och det finns definitivt inga berg. Därför har jag inte mindre än TRE utlandsresor inbokade innan stora äventyret i september! Det kommer bli fantastisk, jag längtar redan till var och en av dessa.

Första resan går till fantastiska Mallorca i påsk, detta med ett stor gäng klubbkompisar från Fredrikshof. Två år i rad har jag varit där under påsken och jag hann även med en långweekend i oktober under 2013 så tre gånger totalt har jag cyklat på Mallis. Hela 9 dagar i påsk har jag på mig att njuta av sol, berg, massa cykling och härliga vänner! Mallis är verkligen en perfekt ö för cykling, det finns platt cykling och det finns bergig cykling. Jag kommer väl få befinna mig längst med bergskedjan största delen av tiden i år och det blir en bra uppvärmning för bergen på Mallis är ganska snälla i förhållande till både Alperna och Pyrenéerna!
P4020060-1
Mallis påsken 2013 med Hofvet! Moi till vänster lätt ansträngt leendes!

Nästa resa går härligt nog bara med en veckas mellanrum från den första. Sista veckan i april bär det av till spanska fastlandet istället och Manilva som ligger strax söder om Marbella. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien (om vi nu inte räknar med Mallis) så det blir en rolig upplevelse. Resan går med det gäng som jag ska cykla Vättern med, ett Swedbankgäng på 39(!) pers (vi är 40 i laget + 15 reserver så 39 st. på träningsresa är ganska bra uppslutning). En veckas cykling väntar där och träningsschemat som vi redan fått säger berg, berg, berg, berg, berg och mera berg. Ca 850 km och 11200 höjdmeter är planerat så det är ju perfekt inför Haute Route med andra ord!
Manilva
Sneak peek på området som är helt nytt för mig…

Den tredje och sista resan som kanske egentligen är den jag känner mig mest exalterad över just nu är Frankrike, Bourg d´Osians närmare bestämt, och alperna första veckan i juli. Jag har tillsammans med ca: 15 andra vänner ur Fredrikshof bokat en plats till loppet La Marmotte. La Marmotte är ett Gran Fondo som går med utgångspunkt Bourg d’Oisans över “lite” berg för att sen avsluta med den legendariska klättringen upp till Alpe d´Huez! 174 km och 5500 höjdmeter totalt på en dag. Innan loppet har vi 5 dagar i Bourg d’Oisans att acklimatisera oss och hinna köra upp och ner för Alpe d’Huez så många gånger som möjligt. Bourg d’Oisans ligger alltså vid foten av Alpe d’Huez. Det kommer bli underbart och kanske en riktig känsla av vad Haute Route handlar om. Alperna är alperna liksom, bergen på Mallis är tyvärr inte Alpklass vare sig när det gäller längd eller lutning. Jag har varit i området tidigare, men var stenförkyld så det blev extremt lite cyklat, den här gången blir det ändring på det alltså!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Tour de France passerar Bourg d´Oisans juli 2013! Magiskt!

Är jag inte redo för Haute Route efter det här, kommer jag någonsin bli det? Nej, jag tror inte det. Det här är ungefär så bra som det kan bli och jag tror att det kommer bli en väldigt bra vår/sommar med många härliga cykelresor med massa fina cykelkompisar och höjdmeter så det räcker och blir över!

Slickar mina sår med lite spyfyror!

Det blev ett halvblått knä och en rejäl lårkaka av fredagens vurpande i skogen! Jag vet inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt var jag bara så trött i benen/huvudet så jag vurpade verkligen superklantigt varje gång. Tur att rundan nästan var över vid det laget, annars hade jag säkert brutit något. Lyckligtvis är blåmärkena väl dolda och syns inte till vardags, då gör det inte så mycket.. det kan man bjuda på! Men nästa gång blir det inga himla vurpor på den där rundan inte!! Revansch it is!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Dagen till ära var det dags för en omgång spyfyror, jag finner verkligen inget bättre namn än kräks/spy/#¤&¤%&¤-fyror! Det är verkligen så jobbigt som det bara kan bli och det blir inte bättre av att ha watt-talet upptryckt i ansiktet och ens egna föreställningar om hur himla högt man minsann ska pressa sig. Jag är inte riktigt där ännu, inte riktigt, ganska långt kvar tror jag faktiskt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag tappade för varje fyra, det blev tyvärr lite långsammare och lite mindre tryck för varje intervall. Men det är nog inte så konstigt att uthålligheten inte riktigt finns här ännu med tanke på hur lite seriös träning jag bedrivit senaste halvåret. Så, jag är egentligen inte orolig för det. Man tränar ju för att bli bättre och mycket bättre kan det bli bara man är lite envis!

Tyvärr är kombinationen “inte sådär jätteuthållig för tillfället” och kaloriunderskott fruktansvärd tillsammans med fyror. Det är att ta fyror och göra det hundra gånger så vidrigt. Det är verkligen en kamp mot den delen av hjärnan som skriker “men, för i helvete sluta nu, du orkar inte, du har inte energi, det är inte din dag idag, lägg av med det här“, jag var faktiskt jättenära att packa ihop i mitten på andra intervallen men men, hellre “dåliga” watt och att man slutför passet än att bryta mitt i. Jag tror det ger mer, watt-talen kommer säkert allt eftersom. Det är långt till både Vättern och Haute Route så jag är inte orolig!

Såhär någon timme efteråt är det en otroligt skön känsla i kroppen men jag är hemskt glad att det är typ en vecka till nästa omgång för det är verkligen en brutalt vidrig känsla att köra fyror i det läge som jag är i just nu! Och tyvärr tror jag inte det kommer bli bättre ändå, det heter ju inte “det blir inte lättare, du blir bara starkare” av en slump!

Laddningskväll!

Jag laddar på många plan ikväll.. höhö (så mycket Göteborg över min humor nu så jag borde bara vara tyst och gå och lägga mig egentligen!). Efter 2 dagars träningsvila så är jag laddad till tänderna för lite cykling!

Idag har jag därför ägnat mig åt att vela kraftigt över om jag ska cykla MTB imorgon eller köra kräksfyror hemma i vardagsrummet på P2an!! Hela dagen har det varit ett problem! MEN efter mycket om och mycket men så blev vinnaren MTB! Kanske mest för att det fortfarande är 4-6 plusgrader på kvällarna och det känns skönt att passa på att komma ut innan minusgraderna slår till och snön kommer (om den nu gör det, jag börjar bli rejält Vasaloppsnervös men det är ju en annan historia). Leka i leran!! Det blir INTE bättre än så! Jag är redan taggad!! Överladdad kanske?

På laddning ligger alltså, förutom mig själv då, alla mina lampor! Att cykla i skogen i mörkret utan riktig belysning är bara att glömma, det funkar ju inte. Jag cyklar dessutom inte på elljusspår utan på stig i totalt bäckmörker och då är belysningen än viktigare.

Jag kör med dubbla MagicShine 808, en på styret och en på huvudet och det är väl typ så mycket styrka så man skulle kunna bränna ner en mindre tall om man så ville! Man ser vart man cyklar med andra ord!

För att inte blända alla stackars “normala” cyklister, fotgängare och övrigt folk så går det ju inte att cykla ut mot skogen med strålkastarna tända. Därför blev jag superglad när Cykeltomten levererade två små fina lampor till jul! En fram och en baklampa för transportcykling som dessutom laddas med USB! Ni anar inte vilken lycka när jag upptäckte just USB-featuren.. mycket användbart och skönt att slippa batteripillande!

Kanske bäst av allt så lyser lamporna rött när batteriet inte är fullt för att sen slå om till grönt när dom är färdigladdade! Mycket stiligt och ännu en liten genomtänkt detalj på mina nya TEC-prylar!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag är återigen mycket nöjd! TEC fortsätter att leverera kvalité och överraskningar. Tummen upp och stort tack! Men nu tycker jag verkligen att det är dags att vrida klockan sisådär 18-20 timmar framåt så jag får gå ut och cykla istället!! Det kliar rejält i cykelbenen!!!

Helan och Halvan does Stockholm Bridges by night

Fredagkväll och Helan och Halvan (som vi i förrgår blev döpta till av någon konstig anledning) hade sen länge bestämt att Stockholms broar skulle få sig ett besök! Stockholm har ganska många broar och vi gjorde väl egentligen inte alla, men väl majoriteten! Och 3h på cykel räckte mer än väl åt mig som inte kört några långa utepass ännu i år..
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Oklart vem som är vem, men vi säger att Halvan står glad hemma i hallen medans Helan bara är totalt suddig på Västerbron!

På vår lilla runda så fick vi ihop nästan 5 mil dubbdäcksnötande på helt bar asfalt, så himla märkligt att det är 100% bart den 3 januari. Vi började med broarna runt Slottet, Norrbro, Skeppsbron och broarna ut på Skeppsholmen och Kastellholmen. Där blev det en välbehövlig fotopaus, vi hade ju trots allt cyklat hela 30 minuter vid det laget.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen ut mot Lidingö för att plocka Lidingöbron… ut mot Djurgården och plocka alla 3 Djurgårdsbroarna. Att vara ute i mörkret och lysa upp vägarna med varsin mindre strålkastare är verkligen en av höjdpunkterna med off-season-cykling! Djurgården var folktomt och bjöd på ett skönt lugn i vintermörkret!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen körde vi vidare över Danviktullsbron och cyklade igenom Hammarby Sjöstad, över Årstabron där vi var tvungna igen att stanna för en välbehövlig fotopaus. Här var i  alla fall mina ben ganska trötta efter kräksfyrorna igår så det var ganska skönt med en paus.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sen vidare mot Liljeholmen, ut till Västberga för en fulfika på OKQ8:a och sen slutligen Liljeholmsbron och Västerbron och ungefär där var i alla fall jag ganska nöjd! Fast vi saknade några broar! Här är rundan i sin helhet… Karta

För att vara i januari så tycker jag att Stockholm bjöd på så gott som perfekt väder. Det var 4-5 grader varmt, det regnade ingenting och blåste sådär lagom mycket. Stockholms broar är verkligen en tur perfekt att göra sent på kvällen när det är lite människor ute och mörkret förstärker verkligen upplevelsen. Fantastiska vyer bjöd stan på på flera håll och kanter. Här är det Norrmälarstrand och Stadshuset som skådas från Västerbron!
OLYMPUS DIGITAL CAMERA