Vi fick den briljanta idéen tidigare under gårdagen att vi borde öva lite på att hoppa med våra MTB:isar! Den dystra sanningen är ju att vi är ganska dåliga på det. Jag brukar ju mest bara paddla så fort det bara går, halvblunda lite och hoppas på det bästa när det dyker upp hinder så det börjar kanske bli dags för en ny mer vettig approach.

Vi hittade en lagom stor parkeringsplats ute vid Drottningholm och byggde oss ett litet hinder och höll tummarna för att både Säpo och Högvakten skulle hålla sig borta.

Vi började med att lägga pinnen ovanpå snöhögarna men jag kan ju lätt erkänna att den höjden var inte riktigt realistisk för någon av oss. Däremot när vi sänkte den så gick det nästan. Det finns ganska stor utvecklingspotential hos oss båda kan vi bara lätt konstatera! Batman lyckades fånga mig på film när jag NÄÄÄÄSTAN lyckas flyga över hindret. Är det inte lite fint ändå? Kanske lite lite?

Nej, det är nog mest pinsamt det här “hoppandet”!

Men å andra sidan så måste ju alla börja från botten så det kanske inte gör så mycket? Pinnen fick sig några rejäla skrap i alla fall så det finns ju bevis för att vi faktiskt lämnat marken (som om filmen inte räckte eller som om bevis behövs).

Sen avslutade vi med en liten sväng runtom Kärsön för att få lite skogsfeeling! Det var isgata bitvis och våra nya fina dubbisar levererade onekligen en trygg och säker upplevelse. Jag fick även äran att agera modell bakifrån helt utan vetskap, kanske skönt att det hände i cykelspåret och ingen annanstans?

En iPhone och mörker bjuder tyvärr inte på några bildkvalitetsmässiga sensationer!

Hur som skönt att rulla lite lugnt, risigheten till trots, nu är det bara hålla tummarna för att det försvinner helt snart så det går att få lite kräksfeeling också!

Jag hade med mig min actionkamera i förra veckan på en av rundorna, jag tänkte att det kunde vara lite roligt att fånga lite vintercykling på film. Jag vet inte om resultatet blev så bra som jag tänkte att det skulle bli, det blir ju lite lätt med vibrationer när man cyklar på snö så filmandet blir lätt skakigt.

Men det kanske visar lite på hur himla mysigt det är ändå (det börjar dock gå över gränsen snart med mysandet, korvgrillning har nämnts efter helgens upptäckt i skogen. Låter inte alls tufft och hårt ju!!).

Här i slutet av 10 km´s spåret ute i Knalleborg, Ekerö!

Sen var det viktigt att föreviga på film när Batman blir omcyklad av en tjej uppför… mycket viktigt poängterande!

Det är ändå lite roligt att bevara små utvalda delar av sina cykelturer på film, även om det är helmörkt och man är mitt i skogen!

Cykelplanerna för dagen var att hoppa upp på hojen och trampa upp till Arlanda för att testa ett par Endurospår som vi nyligen fick nys om. Jag snubblade nämligen över några vackra bilder på Facebook i veckan och tänkte att det här ser ju hur kul som helst ut. Efter lite dividerade om vi skulle släpa oss upp med bil (meckigt med cyklarna) eller ta pendeln eller bara cykla så bestämde vi oss för HTFU och nu cyklar vi!

Jag vet inte hur lång tid det tog att ta sig fram till startpunkten, vi tog bland annat en liten omväg via Märsta som säkert gav nästan en mil extra på mätaren. Dagens första hinder stötte vi på i höjd med Arlanda på en av de små skogsvägarna vi tog för att hitta spåren..

Isgata…. inte ens 800 dubb hjälpte här!

Efter ganska exakt 50 km stod vi redo för att slänga oss ut i skogen äntligen! Jag hade inte gjort min geografiläxa riktigt innan, för när vi närmade oss start så insåg jag ju precis exakt vart spåren och vi var någonstans. Bredvid Arlanda Test Track, som jag tävlade på i juni. Hade jag insett det så hade jag ju vetat exakt vart vi skulle. Det var hur som helst skönt att lämna smattrande asfalt bakom sig och ge sig in i skogen!

Då blir man ungefär SÅHÄR glad….

Det var väldigt skönt att för en gångs skull vara ute i dagsljus och cykla och inte behöva släpa på dubbla strålkastare. Det var perfekt vinterväder med 4-5 minusgrader och strålande solsken!

Perfekt dag för skogsutflykt!

Spåren höll tyvärr lite för blandad kvalité, hade det varit som på bilden ovan hela tiden så hade det ju varit perfekt. Nu var det extremt uppkört bitvis och ganska höga kanter bredvid spåren, d.v.s det går inte att trampa för man slår i. Det gällde alltså att komma in med hög fart i många partier för att kunna ta sig ut på andra sidan utan att trampa. Bitvis låg det extremt mycket kvistar och småträn över banan, jag funderar på om dom lägger ut det för att inte köra upp marken fullständigt? Det blev i alla fall lite knepigt på hojen.

Jag var dessutom ganska trött redan här efter 2.5-3 timmar transport så jag valde att klicka ur kors och tvärs istället för att ens försöka våga cykla. Det blev ju sådär resultat på det och jag lyckades ändå med någon SPD-vurpa och en halv OTB som slutade med knä i styret istället (jag missade superbulan som jag fick sist i Judarn och tog ovansidan knät istället, alltid något!). Mesig skogscyklist = dålig skogscyklist! Trött skogscyklist = också himla dålig skogscyklist!

Batman höll fanan högt i alla fall och cyklade på i rask takt..

Jag använde fotograferande som ursäkt för att jag tog så lång tid på mig att komma ikapp honom…

Vi var ganska överens efteråt om att 800 dubb hjälpte (eller kanske inte bara dubben, utan även dimensionen och mönstret på de nya däcken). Jag gjorde en snabbkoll när jag kom hem och endast en dubb verkar jag ha tappat = bra kvalité!

Ett helt annat flyt ovanpå snön, man skär inte igenom lika lätt! Mycket bra!

Gällande spåren så är det kanske inte värt att cykla 4-5 mil för att ta sig dit. Men å andra sidan är det inte heller värt att ta bilen upp för det där. Ehrm, det kanske inte blir något återbesök med andra ord, eller så får man se. Det var en fin dag hur som helst och nästan 6 timmar i sadeln gav ett rejält mos i huvudet!

Dagens höjdpunkt, eller “low point” beroende på hur man ser det var när vi lätt trötta och hungriga var på väg ut ur skogen och mitt i ingenstans sitter en familj på fyra och grillar korv!!! Hade jag inte haft mer sans och vett i kroppen hade jag bjudit in mig själv på provsmakning….