Herregud, det var alldeles för länge sedan jag skrev något här. Tiden går för fort och andra saker stjäl uppmärksamheten och vips har det gått 3 månader sedan jag hörde av mig. Hur som helst så har jag varit rätt inaktiv på cykelfronten senaste tiden och då brukar det ju också bli rätt så tyst här, av förklarliga skäl. Jag drog ju på mig en ögoninfektion på väg hem från Haute Route, någonstans längst autobahn i Tyskland för när vi landssteg i Malmö hamn så bröt den precis ut. Sen gick det utför ganska hastigt med det mesta.
Ögoninfektionen utvecklade sig till en ‘Lateral halscysta’ (google it) och eftersom jag fick rådet av vårdcentralen när jag ringde första gången att inte göra något så hann den bli stor som en tennisboll innan jag fick diagnos och ordentlig hjälp. Efter lite sjukhusbesök, flera punktioner på Radiumhemmet på KS så visade det sig hur som helst att det förmodligen var en ofarliga cysta men som ändå behövdes opereras bort på grund av cancerrisk.
Sen fick jag tyvärr vänta 4-5 veckor på operation, den skedde i slutet på November!
Nästan 4 timmar tog det att operera bort fanskapet, tydligen var den större än befarat..
Provsvaren efteråt visade att det var precis den form av cysta som dom trott och ingenting farligt. Man gjorde även en sökning i näsa, hals, lungor m.m. efter fler eventuella cystor men ingenting hittades vilket kändes skönt. Jag är glad att jag var sövd, för efter att ha fått en kamera nerkörd i näsan 3(!) gånger under alla mina läkarbesök innan operationen så vet jag hur otrevligt det är. Nu vaknade jag dessutom med rejäl näsblod i näsan så jag antar att dom rotade runt rätt hårt för att komma åt överallt.
En vecka efter operationen när det vägrade sluta rinna brun vätska från operationssåret och det dessutom svullnat upp, jag hade feber m.m. så åkte jag tillbaka till KS och en infektion konstaterades. Då fick jag äran att gå omkring med kompressen nedan i nästan en vecka, kändes helt naturligt att gå på julbord på Gran Hotell i finkläder och det här.
Nu är allt som återstår efter senaste månadernas gissel ett fint 10 cm långt ärr på halsen..
Förhoppningsvis är denna historia slut nu och jag kan gå vidare. Jag tolkar dock allt det här som att kroppen ger igen för 3 veckor med Haute Route och att jag får skylla mig själv egentligen! Men vad gör väl det? Det var det värt faktiskt!
Efter att ha käkat dubbla kurer penicillin och genomgått en operation på mindre än 2 månader är jag mer än redo att gå vidare mot ett friskare liv och slippa springa på sjukhuset var och varannan dag. Vi håller tummarna för att 2017 börjar i bättre anda än 2016 slutade för nu är jag mer än redo att lämna sjuksängen för denna gång!
